Vi förtjänar att bli lyckliga.
Sofie om Det ekar.
Hej Sharlee! (stavning?) Synd att du har gått ner dig.
du verkar så stark och positiv. på något sett ser jag upp till dig. och jag tror att det beror på att du tog dig ur din depperiod du hade för några månader sedan. att du liksom visade att du var stark nog att ta dig ur svåra perioder. Hoppas allt löser sig och att du mår bättre snart! ( saknar ditt bloggande) förlåt om jag verkar tjatig om ditt bloggande men saknar det :$ kram!
Tack så jättemycket!! Ibland ser man väldigt stark och positiv ut i andras ögon fast egentligen är man väldigt trasig inombords. Jag har aldrig kommit ur den depressionen riktigt jag hade för ett halvår sedan, den är fortfarande kvar och i grund och botten är det fortfarande samma sak som ligger och gnager. Och på det så kommer det nya saker hela tiden. Men ibland är vissa saker inte värda att gräva ner sig för, så därför är det viktigt att hålla sig stark men även ventilera ut allt som gör ont. Det är viktigt att skaka av sig det som trycker på en. Hursomhelst, någon dag kommer jag att berätta lite ytligt hur det ligger till. Och tack igen, det hoppas jag också. Jag försöker tänka att det ALLTID blir bättre sen och det måste alla tänka, för annars går det inte. Och det är inte tjatigt, det känns bara härligt att det är någon som saknar det! Varma kramar!!
Fatima om Mobilblogg / Stockholm
Det är jättetråkigt att man inte kan följa in i din instagram längre:( Har varken instagram eller mobil, men jag följer din via statigram, jag följer dig även fast du kanske inte ser(?)
Jag tror det är för att jag gjorde min Instagram privat i några dagar men nu är den öppen igen så det är bara att följa! Och nej, jag har inte sett det, har man en användare på statigram? Kram!
Om McDonald's.
Sofia om So fakkin' tired.
Såg att du jobbar på donken, gör jag med så blev lite nyfiken. Vad är det absolut värsta du vart med om när du jobbat?
Todeloo.
Jaså! På bloggen eller när jag jobbat? (nyfiken på det, haha). Det som jag har blivit mest less på och aningen sårad av var i början när jag precis hade börjat så hände det vissa saker med min trivsel och i min känsloväg så blev jag förnedrad. Fick gå igenom olika samtal för att det skulle bli frid och fröjd. Men jag vill inte uttala mig djupare om den här händelsen på bloggen. En ''privat'' väg skulle vara bättre om du skulle vilja veta mer. Sedan är det aldrig roligt när gästerna blir arga eller skäller ut en. Det var under mellandagsrean som jag hade min första rush, och det var väldigt, väldigt mycket folk. Då var det en gäst som hade beställt en glutenfri McFeast, jag hade slagit in det här rätt och köket hade fått in beställningen, ändå tog det ca 20 tills gästen hade fått sin hamburgare medan hans familj hade fått sin mat och ätit upp den. Detta var självklart någonting som inte hände med flit, utan köket hade jätte-jättemycket att göra. Och gästens mamma kom fram ett flertal gånger och var frustrerad på köket eftersom att de hela tiden hade sagt att det skulle ta ''3 minuter, 1 minut'' osv. Men jag förklarade läget och hon var väldigt förstående så det var skönt. Och hon förstod att köket hade mycket att göra men ville hellre ha ett ärligt svar om det skulle ta 20 minuter. Men i det fallet förstår jag båda partena, när jag själv är gäst vill jag självklart ha maten så snabbt som möjligt men ibland är det mycket att göra för köket. (Som du säkerligen vet). Annars mer än detta så har det inte hänt så mycket värre. Mer än att jag skulle öppna lådan med Happy Meal-äpplena och jag nockade mig själv i ansiktet. Haha, det gjorde oooont!
Slutsats: Det värsta jag vet är otrevliga gäster och som står och pratar ''skit'' om McDonald's medan de ska beställa(???). (Två gäster hittills som har gjort det). En fråga tillbaka, vad är det värsta du har varit med om?
Såg att du jobbar på donken, gör jag med så blev lite nyfiken. Vad är det absolut värsta du vart med om när du jobbat?
Todeloo.
Jaså! På bloggen eller när jag jobbat? (nyfiken på det, haha). Det som jag har blivit mest less på och aningen sårad av var i början när jag precis hade börjat så hände det vissa saker med min trivsel och i min känsloväg så blev jag förnedrad. Fick gå igenom olika samtal för att det skulle bli frid och fröjd. Men jag vill inte uttala mig djupare om den här händelsen på bloggen. En ''privat'' väg skulle vara bättre om du skulle vilja veta mer. Sedan är det aldrig roligt när gästerna blir arga eller skäller ut en. Det var under mellandagsrean som jag hade min första rush, och det var väldigt, väldigt mycket folk. Då var det en gäst som hade beställt en glutenfri McFeast, jag hade slagit in det här rätt och köket hade fått in beställningen, ändå tog det ca 20 tills gästen hade fått sin hamburgare medan hans familj hade fått sin mat och ätit upp den. Detta var självklart någonting som inte hände med flit, utan köket hade jätte-jättemycket att göra. Och gästens mamma kom fram ett flertal gånger och var frustrerad på köket eftersom att de hela tiden hade sagt att det skulle ta ''3 minuter, 1 minut'' osv. Men jag förklarade läget och hon var väldigt förstående så det var skönt. Och hon förstod att köket hade mycket att göra men ville hellre ha ett ärligt svar om det skulle ta 20 minuter. Men i det fallet förstår jag båda partena, när jag själv är gäst vill jag självklart ha maten så snabbt som möjligt men ibland är det mycket att göra för köket. (Som du säkerligen vet). Annars mer än detta så har det inte hänt så mycket värre. Mer än att jag skulle öppna lådan med Happy Meal-äpplena och jag nockade mig själv i ansiktet. Haha, det gjorde oooont!
Slutsats: Det värsta jag vet är otrevliga gäster och som står och pratar ''skit'' om McDonald's medan de ska beställa(???). (Två gäster hittills som har gjort det). En fråga tillbaka, vad är det värsta du har varit med om?
You go girl.
Anonym om Heja Sharlee!!!
Hej Sharlee.
Hej Sharlee.
I ett annat upplägg så har du skrivit om att du ångrar dig att du inte gjorde bra ifrån dig i högstadiet. Alltså jag är bara nyfiken. För det verkar gå ganska bra för dig nu i skolan? Okej du går ju visserligen i andra ring i gymnasiet, men du verkar ha ganska stora läxor, om man kan säga så. Alltså, vad jag vill ha sagt är.. hur gick det för dig i högstadiet? Jag är bara nyfiken. Eftersom, nu går jag i nian. Vilket innebär att jag börjar i gymnasiet i höst (ja. Humanistiska programmet Kultur). I alla fall. Däremot, så gjorde jag aldrig bra ifrån i hela högstadiet. Men i nian har jag visserligen börjat ta alla mina studier på största allvar. Det var liksom nu i nian, som tanken slog mig och sa "VAKNA!" typ. Vilket också fick mig att tänka bak lite, att jag skulle ha gjort bättre ifrån mig i åttan och sjuan. För det gick verkligen skitdåligt. Men jag vet att jag kan mer än vad jag har gjort under dessa tre åren i högstadiet. Och att jag faktist känner att jag har en ny chans när jag börjar i gymnasiet.
Alltså hur gick det egentligen för dig?
Hej Sharlee.
I ett annat upplägg så har du skrivit om att du ångrar dig att du inte gjorde bra ifrån dig i högstadiet. Alltså jag är bara nyfiken. För det verkar gå ganska bra för dig nu i skolan? Okej du går ju visserligen i andra ring i gymnasiet, men du verkar ha ganska stora läxor, om man kan säga så. Alltså, vad jag vill ha sagt är.. hur gick det för dig i högstadiet? Jag är bara nyfiken. Eftersom, nu går jag i nian. Vilket innebär att jag börjar i gymnasiet i höst (ja. Humanistiska programmet Kultur). I alla fall. Däremot, så gjorde jag aldrig bra ifrån i hela högstadiet. Men i nian har jag visserligen börjat ta alla mina studier på största allvar. Det var liksom nu i nian, som tanken slog mig och sa "VAKNA!" typ. Vilket också fick mig att tänka bak lite, att jag skulle ha gjort bättre ifrån mig i åttan och sjuan. För det gick verkligen skitdåligt. Men jag vet att jag kan mer än vad jag har gjort under dessa tre åren i högstadiet. Och att jag faktist känner att jag har en ny chans när jag börjar i gymnasiet.
Alltså hur gick det egentligen för dig?
Hej och hå. Var beredd på världens längsta svar, men det handlar inte om längden. Så jag hoppas innehållet ger dig någonting.
Det ligger ca jättemånga anledningar till varför jag aldrig riktigt har varit skärpt i skolan, och aldrig gjort mitt allra allra bästa. Jag fick en kommentar kring Valborg om att jag verkar självsäker i bloggen, och eftersom att jag visar ca 1% av mitt privata liv konkret i bloggen så kan det verka så. Men egentligen är det inte alltid så. Under hela min skolgång har jag aldrig riktigt trott på mig själv och jag har alltid behövt bekräftelse från andra. Under min högstadieperiod så fick jag aldrig tid för mig själv eftersom att jag alltid var en tjej som behövde luta mig på någon killes axlar, dumt nog så var det aldrig någon som var speciellt schysst med mig så jag blev ännu osäkrare via dem. Jag har alltid stött bort skolan på ett eller annat sätt, och det som sänkte mig allra mest var att jag alltid har haft problem med matten. Jag har gått i en extra mattegrupp sen jag gick i trean på lågstadiet, och jag har alltid behövt extra hjälp med matten. Jag satte mig alltid längst bak i klassrummet, låtsades räkna och kunna när läraren gick förbi, och jag ville sjunka ner genom marken när läraren sa ''Vad blir det Sharlee?'' och mitt svar var ''Ehm... Ja..'' också fick den jag satt bredvid viska lite fort också hasplade jag ur mig svaret fastän jag aldrig förstod vad jag svarade.
I varje klass finns det alltid någon som är ett mvg-barn och likt förbannat jämför man sig ofta med dessa barn. Eller varför just de är allkunniga. Men det är inte riktigt där det ligger i, och det är inte det man ska haka upp sig på. När jag gick i högstadiet gick många saker snett men jag var även i den riktiga tonårsperioden där jag ville vara lite häftig och ''strunta'' i skolan. Men mycket hängde också på att jag helt enkelt var lat. Och jag satt på lektionerna med mina vänner som inte var bra för mig under skoltid. Eftersom att jag bara surrade mig igenom lektionerna. Hursomhelst, mitt mål var att komma in på Hantverk Foto och jag skulle komma in, ingenting annat. De gånger jag gick in för skolan, pluggade i tid och gjorde mitt bästa på proven så fick jag oftast ''bara'' G eller VG ändå. Och det var det som sänkte mig mycket, jag fick en känsla av ''Jaha, nu har jag ju gjort mitt bästa och får ändå inte MVG'' och för varje gång jag kände så så gjorde det att jag halkade efter mer. (Tänk istället, ja Godkänt är bra, jag blev ju godkänd!) Mina instinkter sa ändå att ''Det spelar ingen roll om jag pluggar, jag får ändå inte mvg...''. Och det är DÄR man måste sluta. Man kan inte vara bäst på allt (det var visserligen inte så jag kände, men när jag väl gjorde mitt bästa ville jag få mvg). Det handlar bara om att vara självsäker och till största del vara nöjd själv över det man har åstadkommit.
Under min högstadieperiod hade jag ca sex olika mattelärare, och det är kanske det sämsta lärare kan göra mot en elev som mig. Jag är inte trögfattad. Jag går inte i cp-matte. Jag är inte efterbliven. Jag behöver bara en pedagogisk lärare som kan förklara för mig varför det blir som det blir. Jag kallar inte folk med dyslexi för cpn, jag kallar inte människor som inte vet hur man säger ''Hej mitt namn är ... och jag är si och så gammal, jag bor i Sverige och älskar att skriva'' på engelska. Eftersom att jag vet att vissa saker har vissa människor svårare för. Och i det här fallet har jag svårt för matte. Och det ÄR någonting jag aldrig kommer att skämmas över igen. Jag bryr mig inte längre. Jag svarar att jag inte vet, om jag inte vet svaret. Och trots att jag fortfarande har motgångar med matten så sjunker jag självklart ihop, och den tyngden överväger min vilja att kämpa ibland. Nu till sommaren skulle jag egentligen ha varit färdig med Matte A-kursen, ja precis, jag läser fortfarande Matte A. Men, i februari när jag bestämde mig för att ta tag i skolan på riktigt. Så dog min farmor. Jag fick åka till Holland på begravning (och under den här perioden och flera månader innan så har jag haft en riktigt, riktigt tung period i mitt liv) som jag fortfarande har, men i det tunga försöker jag se någonting positivt. Och jag fokuserar bara på mig själv nu vilket verkar hjälpa mig bra.
Som du säger så har du också ''kastat'' bort dina två år under högstadietiden och att känslan av stress och panik kommer ifatt. Bättre sent än aldrig bara, du kan. Även om det är några få veckor kvar. Och försök att tänka att det inte är någon idé att älta i den tiden som har varit att ''Jag skulle ha gjort si eller så'' eftersom att man aldrig kan ändra på det som har varit. Därför tycker jag att det är dunderbra utav dig att du blickar framåt. Att gymnasiet kan vara en ny start för dig, och en ny chans. Så ge dig själv en ny chans också! Och låt ingenting annat komma i vägen för dig. Låt inte någon annan få dig att skjuta på skolan, som ''äh, jag kan vara med henom, jag gör det där imorgon''. Prioritera dig själv och det där förbannade plugget först. Var med henom sen. Det finns tid till det.
Det som fick mig att vakna var att om jag inte fixade matten i nian, så skulle jag inte kunna vara stolt. DET som hjälpte mig var en bekant till oss, som kom hem till mig, i tre veckor och räknade matte med mig. Förklarade för mig vad jag höll på med och förklarade logiken i allt. Under tre veckor klarade jag kursen som de andra gjorde under ett år. Och nej, jag ljuger ingenting. Jag tyckte för första gången i hela mitt liv att matte var roligt. Och jag förstod vad jag höll på med. På min skolavslutning i nian så fick jag ett stipendium på 1000 kronor för min kämpaglöd och insats de sista veckorna.
Men hade jag inte suttit ihop med Simon tjugofyrasju under det första året i gymnasiet hade jag nog fått en bättre grund och då hade jag haft bättre betyg idag också (även om jag är nöjd med hur det ser ut nu också) men det kan, som alltid, bli bättre. Hade jag inte varit i en krisperiod i snart ett år, så hade det också gått bättre och jag hade blivit godkänd i Matte A. Allt det som händer mig som människa påverkar skolgången mer än vad man tror. Jag har under ett halvår gått till skolan, varit närvarande, men jag har inte orkat göra det jag bör ha gjort. Jag har små perioder där jag känner att skolan är rolig och jag verkligen vill satsa på det. Jag älskar att ha det organiserat och veta vad jag gör. Och andra gånger känner jag mig helt omotiverad till allt. Nu tar jag igen två prov som jag har missat, jag gör mina uppgifter i tid, jag går inte ut, jag är inte med Simon fastän jag vill. Till exempel hade jag velat åka dit ikväll hur mycket som helst, så gjorde jag min filmanalys istället. För det är viktigt att inte skjuta på saker. Det är bara att bestämma sig, GÖR DET BARA. Sedan är det färdigt. Finito. Klart. Gör vad du vill då. För någon vecka sedan fick jag ett mejl om att gå i sommarskola för matten, det första som slog mig var ''Fan, jag vill inte. Jag ska ha mitt sommarlov'' men lika snabbt så ändrade jag mig och tänkte att jag går hellre tre veckor i skolan och får ett godkänt, än att ha matten trånande efter mig i ett år till. Mitt sista år av gymnasiet, och det vill jag inte. Så jag bestämde mig för att gå i sommarskola.
Så min skoltid har aldrig varit enkel, jag har aldrig glidit på en räkmacka, och skolan går faktiskt helt okej för mig nu, trots att jag kämpar och stressar. Mina teoretiska ämnen går bra, medan jag ligger efter en hel drös med uppgifter inom foto (eftersom att jag inte känner någonting för foto längre och tycker tyvärr att det har blivit jättetråkigt) men det har också mycket att göra med hur jag mår privat. Hursomhelst, jag vet inte vad som har gjort så att din högstadietid gått dåligt. (Det får du gärna berätta om du vill) men jag tycker att du är duktig som tar tag i detta. Och jag hoppas du kommer in på det du vill gå. Och sluta aldrig kämpa, se framåt med en gnutta hopp och tänk ''Jag kan, bara jag är nöjd själv.'' så får det vara så. Plugga ihjäl dig, luta dig tillbaka, och ta vännerna sedan.
Slutsats: Ge fan aldrig upp. Vill du göra ditt bästa, gör ditt bästa. För du kan det!
P.s. Frågor på detta? Hör av dig om någonting är oklart. (Och just, skriv gärna om det här svaret gav dig någonting).
Hej och hå. Var beredd på världens längsta svar, men det handlar inte om längden. Så jag hoppas innehållet ger dig någonting.
Det ligger ca jättemånga anledningar till varför jag aldrig riktigt har varit skärpt i skolan, och aldrig gjort mitt allra allra bästa. Jag fick en kommentar kring Valborg om att jag verkar självsäker i bloggen, och eftersom att jag visar ca 1% av mitt privata liv konkret i bloggen så kan det verka så. Men egentligen är det inte alltid så. Under hela min skolgång har jag aldrig riktigt trott på mig själv och jag har alltid behövt bekräftelse från andra. Under min högstadieperiod så fick jag aldrig tid för mig själv eftersom att jag alltid var en tjej som behövde luta mig på någon killes axlar, dumt nog så var det aldrig någon som var speciellt schysst med mig så jag blev ännu osäkrare via dem. Jag har alltid stött bort skolan på ett eller annat sätt, och det som sänkte mig allra mest var att jag alltid har haft problem med matten. Jag har gått i en extra mattegrupp sen jag gick i trean på lågstadiet, och jag har alltid behövt extra hjälp med matten. Jag satte mig alltid längst bak i klassrummet, låtsades räkna och kunna när läraren gick förbi, och jag ville sjunka ner genom marken när läraren sa ''Vad blir det Sharlee?'' och mitt svar var ''Ehm... Ja..'' också fick den jag satt bredvid viska lite fort också hasplade jag ur mig svaret fastän jag aldrig förstod vad jag svarade.
I varje klass finns det alltid någon som är ett mvg-barn och likt förbannat jämför man sig ofta med dessa barn. Eller varför just de är allkunniga. Men det är inte riktigt där det ligger i, och det är inte det man ska haka upp sig på. När jag gick i högstadiet gick många saker snett men jag var även i den riktiga tonårsperioden där jag ville vara lite häftig och ''strunta'' i skolan. Men mycket hängde också på att jag helt enkelt var lat. Och jag satt på lektionerna med mina vänner som inte var bra för mig under skoltid. Eftersom att jag bara surrade mig igenom lektionerna. Hursomhelst, mitt mål var att komma in på Hantverk Foto och jag skulle komma in, ingenting annat. De gånger jag gick in för skolan, pluggade i tid och gjorde mitt bästa på proven så fick jag oftast ''bara'' G eller VG ändå. Och det var det som sänkte mig mycket, jag fick en känsla av ''Jaha, nu har jag ju gjort mitt bästa och får ändå inte MVG'' och för varje gång jag kände så så gjorde det att jag halkade efter mer. (Tänk istället, ja Godkänt är bra, jag blev ju godkänd!) Mina instinkter sa ändå att ''Det spelar ingen roll om jag pluggar, jag får ändå inte mvg...''. Och det är DÄR man måste sluta. Man kan inte vara bäst på allt (det var visserligen inte så jag kände, men när jag väl gjorde mitt bästa ville jag få mvg). Det handlar bara om att vara självsäker och till största del vara nöjd själv över det man har åstadkommit.
Under min högstadieperiod hade jag ca sex olika mattelärare, och det är kanske det sämsta lärare kan göra mot en elev som mig. Jag är inte trögfattad. Jag går inte i cp-matte. Jag är inte efterbliven. Jag behöver bara en pedagogisk lärare som kan förklara för mig varför det blir som det blir. Jag kallar inte folk med dyslexi för cpn, jag kallar inte människor som inte vet hur man säger ''Hej mitt namn är ... och jag är si och så gammal, jag bor i Sverige och älskar att skriva'' på engelska. Eftersom att jag vet att vissa saker har vissa människor svårare för. Och i det här fallet har jag svårt för matte. Och det ÄR någonting jag aldrig kommer att skämmas över igen. Jag bryr mig inte längre. Jag svarar att jag inte vet, om jag inte vet svaret. Och trots att jag fortfarande har motgångar med matten så sjunker jag självklart ihop, och den tyngden överväger min vilja att kämpa ibland. Nu till sommaren skulle jag egentligen ha varit färdig med Matte A-kursen, ja precis, jag läser fortfarande Matte A. Men, i februari när jag bestämde mig för att ta tag i skolan på riktigt. Så dog min farmor. Jag fick åka till Holland på begravning (och under den här perioden och flera månader innan så har jag haft en riktigt, riktigt tung period i mitt liv) som jag fortfarande har, men i det tunga försöker jag se någonting positivt. Och jag fokuserar bara på mig själv nu vilket verkar hjälpa mig bra.
Som du säger så har du också ''kastat'' bort dina två år under högstadietiden och att känslan av stress och panik kommer ifatt. Bättre sent än aldrig bara, du kan. Även om det är några få veckor kvar. Och försök att tänka att det inte är någon idé att älta i den tiden som har varit att ''Jag skulle ha gjort si eller så'' eftersom att man aldrig kan ändra på det som har varit. Därför tycker jag att det är dunderbra utav dig att du blickar framåt. Att gymnasiet kan vara en ny start för dig, och en ny chans. Så ge dig själv en ny chans också! Och låt ingenting annat komma i vägen för dig. Låt inte någon annan få dig att skjuta på skolan, som ''äh, jag kan vara med henom, jag gör det där imorgon''. Prioritera dig själv och det där förbannade plugget först. Var med henom sen. Det finns tid till det.
Det som fick mig att vakna var att om jag inte fixade matten i nian, så skulle jag inte kunna vara stolt. DET som hjälpte mig var en bekant till oss, som kom hem till mig, i tre veckor och räknade matte med mig. Förklarade för mig vad jag höll på med och förklarade logiken i allt. Under tre veckor klarade jag kursen som de andra gjorde under ett år. Och nej, jag ljuger ingenting. Jag tyckte för första gången i hela mitt liv att matte var roligt. Och jag förstod vad jag höll på med. På min skolavslutning i nian så fick jag ett stipendium på 1000 kronor för min kämpaglöd och insats de sista veckorna.
Men hade jag inte suttit ihop med Simon tjugofyrasju under det första året i gymnasiet hade jag nog fått en bättre grund och då hade jag haft bättre betyg idag också (även om jag är nöjd med hur det ser ut nu också) men det kan, som alltid, bli bättre. Hade jag inte varit i en krisperiod i snart ett år, så hade det också gått bättre och jag hade blivit godkänd i Matte A. Allt det som händer mig som människa påverkar skolgången mer än vad man tror. Jag har under ett halvår gått till skolan, varit närvarande, men jag har inte orkat göra det jag bör ha gjort. Jag har små perioder där jag känner att skolan är rolig och jag verkligen vill satsa på det. Jag älskar att ha det organiserat och veta vad jag gör. Och andra gånger känner jag mig helt omotiverad till allt. Nu tar jag igen två prov som jag har missat, jag gör mina uppgifter i tid, jag går inte ut, jag är inte med Simon fastän jag vill. Till exempel hade jag velat åka dit ikväll hur mycket som helst, så gjorde jag min filmanalys istället. För det är viktigt att inte skjuta på saker. Det är bara att bestämma sig, GÖR DET BARA. Sedan är det färdigt. Finito. Klart. Gör vad du vill då. För någon vecka sedan fick jag ett mejl om att gå i sommarskola för matten, det första som slog mig var ''Fan, jag vill inte. Jag ska ha mitt sommarlov'' men lika snabbt så ändrade jag mig och tänkte att jag går hellre tre veckor i skolan och får ett godkänt, än att ha matten trånande efter mig i ett år till. Mitt sista år av gymnasiet, och det vill jag inte. Så jag bestämde mig för att gå i sommarskola.
Så min skoltid har aldrig varit enkel, jag har aldrig glidit på en räkmacka, och skolan går faktiskt helt okej för mig nu, trots att jag kämpar och stressar. Mina teoretiska ämnen går bra, medan jag ligger efter en hel drös med uppgifter inom foto (eftersom att jag inte känner någonting för foto längre och tycker tyvärr att det har blivit jättetråkigt) men det har också mycket att göra med hur jag mår privat. Hursomhelst, jag vet inte vad som har gjort så att din högstadietid gått dåligt. (Det får du gärna berätta om du vill) men jag tycker att du är duktig som tar tag i detta. Och jag hoppas du kommer in på det du vill gå. Och sluta aldrig kämpa, se framåt med en gnutta hopp och tänk ''Jag kan, bara jag är nöjd själv.'' så får det vara så. Plugga ihjäl dig, luta dig tillbaka, och ta vännerna sedan.
Slutsats: Ge fan aldrig upp. Vill du göra ditt bästa, gör ditt bästa. För du kan det!
P.s. Frågor på detta? Hör av dig om någonting är oklart. (Och just, skriv gärna om det här svaret gav dig någonting).
Valborg och dess umgänge.
Jag vet inte varför jag vände mig till dig. Ja menar du vet inte vem jag är och jag känner bara till dig från din blogg. Men jag tycker att du verkar så självsäker i din blogg. Hur som helst... Jag undrar lite om vad du skulle göra ifall du var i samma situation som jag sitter i nu. Imorgon är det ju valborgsmässoafton, vilket innebär att de flesta ungdomar går ut och festar och rent ut sagt ockuperar den lilla staden där jag bor i. I alla fall mina klasskompisar och jag hade bestämt oss för att dra oss till parken där alla ungdomar kommer vara. Men dem jag ska gå med är för de första så himla LAME. Man får ingen lust att hänga med dem för dem verkar dessutom inte vilja att jag ska hänga med dem. Okej, det vet jag inte. Men det verkar så himla mycket att det är så. Kaaanske för att dem tror att inte är den” coola, roliga” typen. Jag vet inte men det verkar så. Och jag tycker det är jääätte löjligt och lite kul och att det just är dem som tänker så för att det DEM som är så himla tråkiga och TROR att dem är ”coola”. det låter lite taskigt, jag vet. Men det är så jävla sant! Hursomhelst. En annan anledning till varför jag inte vill ägna min valborgskväll med dem är också för att dem faktiskt inte alls har varit sjysta med mig. Och att dem, eller att jag inte förtjänar att tillbringa den enda valborg under året med dem. Men jag har min kompis som jag tänkte vara med under valborg. Eller hon är mer som min syster. HUURSOMHELST. Men jag vågar inte fråga henne för att hon kommer säkert vara med sina vänner. Och kommer dessutom dricka. Fast det har jag inga problem med. Så länge dem inte dricker sig överpackade. Anwäys, så är mitt största problem här att min kompis kommer att tänka att jag inte klarar av att hänga med henne och hennes polare när dem ska dricka. och hennes kompisar kommer att tycka att jag är tråkig osv (jag är skitrolig). Aa. De va allt.
Vill hjälpa dig på bästa sätt, även om mitt svar är lite försenat och det är ju Valborgsmässoafton idag. När det kommer till vilka du vill, kan eller inte har lust att umgås med så ska du absolut umgås med de som vill umgås med dig. Det låter som att du hellre vill spendera aftonen med din bästa vän, som är som din syster än dina klasskompisar. När man känner att någon eller några kanske egentligen inte vill umgås med en, då blir man automatiskt opeppad och man känner sig lätt utanför. Jag tycker absolut inte att du ska jaga de personer du vill umgås med, för vill de vara med dig så visar det sig automatiskt. Och du ska inte vara med dem om de inte har varit schyssta med dig. (Det här säger jag utifrån vad jag själv skulle ha gjort och inte).
Om du vill vara med din bästa vän så säg att du vill vara med dem, och även om du inte känner hennes vänner så finns det plats åt alla att lära känna varandra och säger hon nej så är hon väldigt löjlig och taskig, för även om du inte känner dem så är inte det något hinder. Och att du inte vill eller tänker dricka, så ska inte de döma dig efter det. Din bästa vän känner dig både hur du är nykter och onykter, antar jag. Och då vet hon mycket väl att du är minst lika rolig att umgås med som när du nykter och tvärtom. Du ska bara vara dig själv och inte ändra dig för någon annans skull. Vill du inte dricka, så ska du inte dricka. Det viktigaste är att man har roligt själv och har de roligt av att dricka så borde de inte klaga på dig.
Jag tror alla känner någon slags press över att man måste dra ut eller dricka. Ärligt, jag känner ingen press överhuvudtaget. Jag kan så gott som ha en lugn kväll med mina vänner, eller en vän. Som att gå ut. Men jag känner inget behov och press att ’’JAG MÅSTE GÅ UT FÖR ATT DET ÄR VALBORG’’. Jag hade dock känt annorlunda om jag bodde i Holland, ingen press dock. Men att jag hade velat gå ut. Jag är inte 18 och kan inte gå på krogen, som de flesta av mina vänner ska göra ikväll. Så även om jag går på en förfest så kan jag ändå inte avsluta kvällen helt. Ja, du, ni, förstår. Nu så är jag väldigt trött och har jobbat ca fyra dagar i rad, och ska även jobba imorgon 7-13.00, så mitt icke pepp-humör beror mycket på det också! Men ingen borde känna en press över sig att gå ut och förtära alkohol. Det finns ingenting som säger att man inte kan ha roligt utan, förvisso kan man känna sig lite utanför men se till så det inte blir så bara! De är de som har alkohol i sig som ska se till att det inte blir så. Hoppas du får roligt ikväll, med grymma vänner som förtjänar att umgås med dig! Kram!
Anonym om Sharlees @ Instagram
Jag vet inte varför jag vände mig till dig. Ja menar du vet inte vem jag är och jag känner bara till dig från din blogg. Men jag tycker att du verkar så självsäker i din blogg. Hur som helst... Jag undrar lite om vad du skulle göra ifall du var i samma situation som jag sitter i nu. Imorgon är det ju valborgsmässoafton, vilket innebär att de flesta ungdomar går ut och festar och rent ut sagt ockuperar den lilla staden där jag bor i. I alla fall mina klasskompisar och jag hade bestämt oss för att dra oss till parken där alla ungdomar kommer vara. Men dem jag ska gå med är för de första så himla LAME. Man får ingen lust att hänga med dem för dem verkar dessutom inte vilja att jag ska hänga med dem. Okej, det vet jag inte. Men det verkar så himla mycket att det är så. Kaaanske för att dem tror att inte är den” coola, roliga” typen. Jag vet inte men det verkar så. Och jag tycker det är jääätte löjligt och lite kul och att det just är dem som tänker så för att det DEM som är så himla tråkiga och TROR att dem är ”coola”. det låter lite taskigt, jag vet. Men det är så jävla sant! Hursomhelst. En annan anledning till varför jag inte vill ägna min valborgskväll med dem är också för att dem faktiskt inte alls har varit sjysta med mig. Och att dem, eller att jag inte förtjänar att tillbringa den enda valborg under året med dem. Men jag har min kompis som jag tänkte vara med under valborg. Eller hon är mer som min syster. HUURSOMHELST. Men jag vågar inte fråga henne för att hon kommer säkert vara med sina vänner. Och kommer dessutom dricka. Fast det har jag inga problem med. Så länge dem inte dricker sig överpackade. Anwäys, så är mitt största problem här att min kompis kommer att tänka att jag inte klarar av att hänga med henne och hennes polare när dem ska dricka. och hennes kompisar kommer att tycka att jag är tråkig osv (jag är skitrolig). Aa. De va allt.
Jag vet inte varför jag vände mig till dig. Ja menar du vet inte vem jag är och jag känner bara till dig från din blogg. Men jag tycker att du verkar så självsäker i din blogg. Hur som helst... Jag undrar lite om vad du skulle göra ifall du var i samma situation som jag sitter i nu. Imorgon är det ju valborgsmässoafton, vilket innebär att de flesta ungdomar går ut och festar och rent ut sagt ockuperar den lilla staden där jag bor i. I alla fall mina klasskompisar och jag hade bestämt oss för att dra oss till parken där alla ungdomar kommer vara. Men dem jag ska gå med är för de första så himla LAME. Man får ingen lust att hänga med dem för dem verkar dessutom inte vilja att jag ska hänga med dem. Okej, det vet jag inte. Men det verkar så himla mycket att det är så. Kaaanske för att dem tror att inte är den” coola, roliga” typen. Jag vet inte men det verkar så. Och jag tycker det är jääätte löjligt och lite kul och att det just är dem som tänker så för att det DEM som är så himla tråkiga och TROR att dem är ”coola”. det låter lite taskigt, jag vet. Men det är så jävla sant! Hursomhelst. En annan anledning till varför jag inte vill ägna min valborgskväll med dem är också för att dem faktiskt inte alls har varit sjysta med mig. Och att dem, eller att jag inte förtjänar att tillbringa den enda valborg under året med dem. Men jag har min kompis som jag tänkte vara med under valborg. Eller hon är mer som min syster. HUURSOMHELST. Men jag vågar inte fråga henne för att hon kommer säkert vara med sina vänner. Och kommer dessutom dricka. Fast det har jag inga problem med. Så länge dem inte dricker sig överpackade. Anwäys, så är mitt största problem här att min kompis kommer att tänka att jag inte klarar av att hänga med henne och hennes polare när dem ska dricka. och hennes kompisar kommer att tycka att jag är tråkig osv (jag är skitrolig). Aa. De va allt.
Vill hjälpa dig på bästa sätt, även om mitt svar är lite försenat och det är ju Valborgsmässoafton idag. När det kommer till vilka du vill, kan eller inte har lust att umgås med så ska du absolut umgås med de som vill umgås med dig. Det låter som att du hellre vill spendera aftonen med din bästa vän, som är som din syster än dina klasskompisar. När man känner att någon eller några kanske egentligen inte vill umgås med en, då blir man automatiskt opeppad och man känner sig lätt utanför. Jag tycker absolut inte att du ska jaga de personer du vill umgås med, för vill de vara med dig så visar det sig automatiskt. Och du ska inte vara med dem om de inte har varit schyssta med dig. (Det här säger jag utifrån vad jag själv skulle ha gjort och inte).
Om du vill vara med din bästa vän så säg att du vill vara med dem, och även om du inte känner hennes vänner så finns det plats åt alla att lära känna varandra och säger hon nej så är hon väldigt löjlig och taskig, för även om du inte känner dem så är inte det något hinder. Och att du inte vill eller tänker dricka, så ska inte de döma dig efter det. Din bästa vän känner dig både hur du är nykter och onykter, antar jag. Och då vet hon mycket väl att du är minst lika rolig att umgås med som när du nykter och tvärtom. Du ska bara vara dig själv och inte ändra dig för någon annans skull. Vill du inte dricka, så ska du inte dricka. Det viktigaste är att man har roligt själv och har de roligt av att dricka så borde de inte klaga på dig.
Jag tror alla känner någon slags press över att man måste dra ut eller dricka. Ärligt, jag känner ingen press överhuvudtaget. Jag kan så gott som ha en lugn kväll med mina vänner, eller en vän. Som att gå ut. Men jag känner inget behov och press att ’’JAG MÅSTE GÅ UT FÖR ATT DET ÄR VALBORG’’. Jag hade dock känt annorlunda om jag bodde i Holland, ingen press dock. Men att jag hade velat gå ut. Jag är inte 18 och kan inte gå på krogen, som de flesta av mina vänner ska göra ikväll. Så även om jag går på en förfest så kan jag ändå inte avsluta kvällen helt. Ja, du, ni, förstår. Nu så är jag väldigt trött och har jobbat ca fyra dagar i rad, och ska även jobba imorgon 7-13.00, så mitt icke pepp-humör beror mycket på det också! Men ingen borde känna en press över sig att gå ut och förtära alkohol. Det finns ingenting som säger att man inte kan ha roligt utan, förvisso kan man känna sig lite utanför men se till så det inte blir så bara! De är de som har alkohol i sig som ska se till att det inte blir så. Hoppas du får roligt ikväll, med grymma vänner som förtjänar att umgås med dig!
P.s. Du är säkert asball och rolig! Vet inte om du bor i samma stad som mig, annars hade du kunnat hänga med mig och Jonas ;) Kram!
Någon som hakat upp sig.
Anonym om Långt svar angående Jeffrey Campbell
Du visar hur mycket du ''Chillar'' genom att publicera dethära inlägget.
''Det här inlägget'' menar du. Haha, men nej. Jag bryr mig inte fortfarande inte överhuvudtaget om vad Emelie tycker att det är. Jag skrev aldrig igen att hon inte fick tycka som hon ville. Det är någon fixidé du har i ditt huvud att jag säger att hon inte får tycka att det är en trend osv. Jag svarade på din idiotiska kommentar och förklarade bara, eftersom att du inte verkar ha någon större koll själv när du säger att jag hetsar när det är det sista jag gör. Jag chillar hur mycket som helst! Är chillnani varje dag! Men du är en fjolla som är anonym och häftig! KRAM!
Du visar hur mycket du ''Chillar'' genom att publicera dethära inlägget.
''Det här inlägget'' menar du. Haha, men nej. Jag bryr mig inte fortfarande inte överhuvudtaget om vad Emelie tycker att det är. Jag skrev aldrig igen att hon inte fick tycka som hon ville. Det är någon fixidé du har i ditt huvud att jag säger att hon inte får tycka att det är en trend osv. Jag svarade på din idiotiska kommentar och förklarade bara, eftersom att du inte verkar ha någon större koll själv när du säger att jag hetsar när det är det sista jag gör. Jag chillar hur mycket som helst! Är chillnani varje dag! Men du är en fjolla som är anonym och häftig! KRAM!
Långt svar angående Jeffrey Campbell.
Jag stör mig inte på dig överhuvudtaget. Men jag stör mig på hur du tror att jag tar vid saker och får det att låta som om jag har hetsat om detta eller dylikt. Och därmed tycker jag att det är otroligt fjolligt att komma till min blogg och försvara eller hetsa mot mig angående vad Emelie tycker om Jeffrey Campbell-skorna. Och dessutom INTE ENS ha stake att kunna stå för vem du är.
Emelie skrev det här
''Tyvärr måste jag faktiskt ta och dissa dom här jeffrey campbell skona.. Det har verkligen blivit en trend nu att ha dessa skor, vilket jag verkligen inte kommer att falla över. Förlåt till er som har dessa skor (även ni i min klass, hata mig inte) men jag tycker faktiskt dem är skit fula.. ursäkta. De är dyra och fula. Usch nej, inget som faller mig i smaken. Men som sagt, det är min åsikt :D''.
Jag reagerade. Såklart. Eftersom att jag tycker att det är väldigt konstigt att just behöva ''dissa'' dem nu, när de har funnits hur länge som helst. Och som Emelie själv nämnde i kommentaren hon svarade, att hon inte förstod varför vi ''normala icke rika människor'' inte hade dessa för ett halvår sedan. Nej, för att vi, eller jag talar för mig själv. Inte hade råd. Och om hon då tyckte att de var så fula då också (då ingen i klassen hade dem) så hade hon likagärna kunnat dissat dem då. Varför just nu? Bara för att två i klassen äger ett par. Hursomhelst så hade inte det med saken att göra, utan det har med dig och ditt överreagerande att göra.
Min kommentar till Emelies inlägg
''Har ingenting emot din åsikt om att de är fula, men tycker fortfarande att det är skrattretande att du säger att det har blivit en trend just nu. De har funnits hur länge som helst och kändisar har haft de alla år som gått och många tjejer i stora städer osv. Så säg snälla inte att det ''verkligen har blivit en trend nu''.
Emelie skrev det här
''Tyvärr måste jag faktiskt ta och dissa dom här jeffrey campbell skona.. Det har verkligen blivit en trend nu att ha dessa skor, vilket jag verkligen inte kommer att falla över. Förlåt till er som har dessa skor (även ni i min klass, hata mig inte) men jag tycker faktiskt dem är skit fula.. ursäkta. De är dyra och fula. Usch nej, inget som faller mig i smaken. Men som sagt, det är min åsikt :D''.
Jag reagerade. Såklart. Eftersom att jag tycker att det är väldigt konstigt att just behöva ''dissa'' dem nu, när de har funnits hur länge som helst. Och som Emelie själv nämnde i kommentaren hon svarade, att hon inte förstod varför vi ''normala icke rika människor'' inte hade dessa för ett halvår sedan. Nej, för att vi, eller jag talar för mig själv. Inte hade råd. Och om hon då tyckte att de var så fula då också (då ingen i klassen hade dem) så hade hon likagärna kunnat dissat dem då. Varför just nu? Bara för att två i klassen äger ett par. Hursomhelst så hade inte det med saken att göra, utan det har med dig och ditt överreagerande att göra.
Min kommentar till Emelies inlägg
''Har ingenting emot din åsikt om att de är fula, men tycker fortfarande att det är skrattretande att du säger att det har blivit en trend just nu. De har funnits hur länge som helst och kändisar har haft de alla år som gått och många tjejer i stora städer osv. Så säg snälla inte att det ''verkligen har blivit en trend nu''.
USA-''trenden'' är enligt mig också skitful och USA-bikinin är inget du kommer att vara ensam om i sommar heller. Smaken är som baken och kommer alltid att vara. Tur är väl det. Men störde mig bara på att du skriver att det har blivit en trend precis just nu när det verkligen inte är så.''
Och då skriver du en kommentar som lyder
''sharlee, snälla, ge bara upp! det hon menar är väl att trenden har nått sig hit till sundsvall????''
Emelie skrev aldrig ut det, att hon menade Sundsvall. Och även om den ''trenden'' har kommit till Sundsvall. Det är inte ens en trend att ha dem. Eftersom att de har funnits hur länge som helst och människor har haft dem år efter år. Hursomhelst så även om de har kommit hit och finns nu på Euro Sko så är det väl självfallet att människor köper dem då de finns fysiskt, jag beställde mina men någonstans så måste det börja. Först kommer de till USA, sedan finns de nästan världen över. Men när de kommer till Sundsvall, då är det plötsligt en trend som alla har fallit för. Löjligt att säga så enligt mig bara.
Och sen att du kommenterar det här på min blogg idag
''alla tycker inte som dig, tycker hon att de har blivit en trend så tycker hon de. CHILLA LITE''.
Har jag sagt att hon någonsin ska tycka som mig? Nej, aldrig. Har inte nämnt det överhuvudtaget i min kommentar. Tyckte bara att det var skrattretande att skriva att det blivit en trend idag då de, som sagt har funnits hur länge som helst. Hon får fortfarande tycka det, det sa jag ingenting om heller. Och att jag dessutom inte ens svarade henne efter att hon hade svarat på min kommentar. Så får jag inte ihop det hur du kan vara så överdriven och skriva att jag ska ''CHILLA LITE''. Chillar så mycket som det går och det finns ingenting som jag hetsar upp mig över. La EN kommentar, och du säger åt mig att jag ska chilla? Haha. Uppenbarligen så får jag som person inte säga vad jag tycker utan att en dum, fånig, anonym hater ska be mig att chilla när jag inte hetsat upp mig överhuvudtaget. Och sedan att du säger att alla inte tycker som mig, är bara dumt eftersom att det är någonting man vet när man föds att smaken är som baken. Men som sagt, säg inte åt mig att varva ner eller, chilla ner, eller med ett påstående sagt att jag säger att Emelie inte får tycka som hon vill. Det får hon bäst hon vill, och likaså du. Fakkkkkk offffff.
Och då skriver du en kommentar som lyder
''sharlee, snälla, ge bara upp! det hon menar är väl att trenden har nått sig hit till sundsvall????''
Emelie skrev aldrig ut det, att hon menade Sundsvall. Och även om den ''trenden'' har kommit till Sundsvall. Det är inte ens en trend att ha dem. Eftersom att de har funnits hur länge som helst och människor har haft dem år efter år. Hursomhelst så även om de har kommit hit och finns nu på Euro Sko så är det väl självfallet att människor köper dem då de finns fysiskt, jag beställde mina men någonstans så måste det börja. Först kommer de till USA, sedan finns de nästan världen över. Men när de kommer till Sundsvall, då är det plötsligt en trend som alla har fallit för. Löjligt att säga så enligt mig bara.
Och sen att du kommenterar det här på min blogg idag
''alla tycker inte som dig, tycker hon att de har blivit en trend så tycker hon de. CHILLA LITE''.
Har jag sagt att hon någonsin ska tycka som mig? Nej, aldrig. Har inte nämnt det överhuvudtaget i min kommentar. Tyckte bara att det var skrattretande att skriva att det blivit en trend idag då de, som sagt har funnits hur länge som helst. Hon får fortfarande tycka det, det sa jag ingenting om heller. Och att jag dessutom inte ens svarade henne efter att hon hade svarat på min kommentar. Så får jag inte ihop det hur du kan vara så överdriven och skriva att jag ska ''CHILLA LITE''. Chillar så mycket som det går och det finns ingenting som jag hetsar upp mig över. La EN kommentar, och du säger åt mig att jag ska chilla? Haha. Uppenbarligen så får jag som person inte säga vad jag tycker utan att en dum, fånig, anonym hater ska be mig att chilla när jag inte hetsat upp mig överhuvudtaget. Och sedan att du säger att alla inte tycker som mig, är bara dumt eftersom att det är någonting man vet när man föds att smaken är som baken. Men som sagt, säg inte åt mig att varva ner eller, chilla ner, eller med ett påstående sagt att jag säger att Emelie inte får tycka som hon vill. Det får hon bäst hon vill, och likaså du. Fakkkkkk offffff.
Har ingenting emot din åsikt om att de är fula, men tycker fortfarande att det är skrattretande att du säger att det har blivit en trend just nu. De har funnits hur länge som helst och kändisar har haft de alla år som gått och många tjejer i stora städer osv. Så säg snälla inte att det ''verkligen har blivit en trend nu''.
USA-''trenden'' är enligt mig också skitful och USA-bikinin är inget du kommer att vara ensam om i sommar heller. Smaken är som baken och kommer alltid att vara. Tur är väl det. Men störde mig bara på att du skriver att det har blivit en trend precis just nu när det verkligen inte är så.
Svar.
Isabell om Jeffrey Campbell
Så jäkla avis! De är så snygga! :D
Hur var de i storleken, har hört att de är lite små, vad tyckte du?:)
Ja det är dem! Tack!! De är väldigt småa i storleken! Jag har vanligtvis 36-37 och kan för första gången ha storlek 38. De enda stället där de klämmer åt lite är på de yttra tårna, men de är absolut inte för småa! Utan jag tror att det är så från början eftersom att mina tår alltid klämmer åt lite i början på alla nya skor. Eller, inte klämmer åt. Men jag får små blåsor om jag går i nya skor länge. Men annars är det som de flesta kanske har hört, också de skönaste bootsen som finns att gå i.
Så jäkla avis! De är så snygga! :D
Hur var de i storleken, har hört att de är lite små, vad tyckte du?:)
Ja det är dem! Tack!! De är väldigt småa i storleken! Jag har vanligtvis 36-37 och kan för första gången ha storlek 38. De enda stället där de klämmer åt lite är på de yttra tårna, men de är absolut inte för småa! Utan jag tror att det är så från början eftersom att mina tår alltid klämmer åt lite i början på alla nya skor. Eller, inte klämmer åt. Men jag får små blåsor om jag går i nya skor länge. Men annars är det som de flesta kanske har hört, också de skönaste bootsen som finns att gå i.
Svar.
Jennifer Frid om Inte riktigt hundra.
Henrykole.se säljer jeffrey campbell :)! kika där.
Hehe, jag vet! Men jag har ju redan beställt mina från Nelly. Kikade på Henry Koles hemsida flera gånger innan jag beställde hem från Nelly (i måndags) dels för att de är billigare och inte lika mycket strul med leveransen. Men de jag ville ha var helt utsålda på Henry Koles... Men förhoppningsvis kommer mina JC senast tisdag! Eftersom att posten inte jobbar under påskhelgen. P.s. Beställ inte från Nelly...
Henrykole.se säljer jeffrey campbell :)! kika där.
Hehe, jag vet! Men jag har ju redan beställt mina från Nelly. Kikade på Henry Koles hemsida flera gånger innan jag beställde hem från Nelly (i måndags) dels för att de är billigare och inte lika mycket strul med leveransen. Men de jag ville ha var helt utsålda på Henry Koles... Men förhoppningsvis kommer mina JC senast tisdag! Eftersom att posten inte jobbar under påskhelgen. P.s. Beställ inte från Nelly...
Om att köpa.
Raya om Bloppis.
Hej, jag är intresserad o köpa den lilla sammetsleggingsen! Jag bor i sundsvall så vi skulle ses och kan få pengarna ? =)
Ja absolut! Hur lång är du? Jag tänkte ifall du kanske ville prova dem först. Kram!
Hej, jag är intresserad o köpa den lilla sammetsleggingsen! Jag bor i sundsvall så vi skulle ses och kan få pengarna ? =)
Ja absolut! Hur lång är du? Jag tänkte ifall du kanske ville prova dem först. Kram!
Illuminati.
Katja om Fredagen under dagen. Väldigt ofakkinginspirerad.
hej. tänkte bara höra varför du gör ett illuminati tecken på din header? tycker du det är snyggt eller tror du på det? vet du vad illuminati verkligen innebär? kram tack för en bra blogg
Hello! Haha, ja. Det var faktiskt såhär det gick till, ville framhäva min tatuering först och främst eftersom att jag står såklart väldigt mycket för den och älskar den. Så jag ville vara lite kreativ och därmed visa upp den. Sen gjorde jag lite olika poser osv, och sedan blev det sådär. Och medan jag höll på att plåta så märkte jag att jag gjorde Illuminati. Men nu till de andra frågorna, jag tycker Illuminati är ganska intressant och fascinerande, men om jag tror på det tvivlar jag på. När det kommer till att tro på olika saker, vem som har skapat världen och vem som styr jorden kan man prata och gräva länge i.. Så jag tror nog ingenting. Jag tycker nog att det är snyggare mer än vad jag tror på det, och ja, jag har en uppfattning om vad Illuminati är. Skulle säga att det är som en sekt som dyrkar Djävulen, de tror på den som kristna tror på Gud ungefär. Och de tror att Illuminati styr allting i världen och har kontroll över allt, osv osv osv. Det finns en stor bakgrund och historik till hur Illuminati skapades m.m. Kram tillbaka, och tack så mycket! Ha en fortsatt fin kväll.
hej. tänkte bara höra varför du gör ett illuminati tecken på din header? tycker du det är snyggt eller tror du på det? vet du vad illuminati verkligen innebär? kram tack för en bra blogg
Hello! Haha, ja. Det var faktiskt såhär det gick till, ville framhäva min tatuering först och främst eftersom att jag står såklart väldigt mycket för den och älskar den. Så jag ville vara lite kreativ och därmed visa upp den. Sen gjorde jag lite olika poser osv, och sedan blev det sådär. Och medan jag höll på att plåta så märkte jag att jag gjorde Illuminati. Men nu till de andra frågorna, jag tycker Illuminati är ganska intressant och fascinerande, men om jag tror på det tvivlar jag på. När det kommer till att tro på olika saker, vem som har skapat världen och vem som styr jorden kan man prata och gräva länge i.. Så jag tror nog ingenting. Jag tycker nog att det är snyggare mer än vad jag tror på det, och ja, jag har en uppfattning om vad Illuminati är. Skulle säga att det är som en sekt som dyrkar Djävulen, de tror på den som kristna tror på Gud ungefär. Och de tror att Illuminati styr allting i världen och har kontroll över allt, osv osv osv. Det finns en stor bakgrund och historik till hur Illuminati skapades m.m. Kram tillbaka, och tack så mycket! Ha en fortsatt fin kväll.
Svarar en läsare.
Anonym om Åh, besserwisser!
Som arton år tjänar man 81.10 kronor i timmen, du kan kolla upp det med din restaurangchef om du vill :) jag menar att man får cso-bonus väldigt sällan, eftersom det bara finns två tillfällen per månad en gupbuster kommer och om du bara jobbar deltid är det sällan man jobbar då. självklart kan du ha tur och alltid jobba de två gångerna de kommer, men jag har jobbat där i 1 år nu och jag har bara fått bonus typ två gånger :)
Jag är själv inte 18, så kan inte säga fullt ut om det stämmer till hundra procent. Men om du är 18 och säger att du tjänar så mycket så är det väl så! För jag har bara hört med de jag jobbar med vad de tjänar i timmen. Nog om det, jag bryr mig inte ändå så mycket! Jaha, det blev ett litet missförstånd. Då är jag med, och det stämmer ja!: ) Jag har alltid lyckas jobba då det är CSO så jag har alltid fått bonus och jag har jobbat där i ett halvår, hehe. Vilket McDonald's jobbar du på?
Som arton år tjänar man 81.10 kronor i timmen, du kan kolla upp det med din restaurangchef om du vill :) jag menar att man får cso-bonus väldigt sällan, eftersom det bara finns två tillfällen per månad en gupbuster kommer och om du bara jobbar deltid är det sällan man jobbar då. självklart kan du ha tur och alltid jobba de två gångerna de kommer, men jag har jobbat där i 1 år nu och jag har bara fått bonus typ två gånger :)
Jag är själv inte 18, så kan inte säga fullt ut om det stämmer till hundra procent. Men om du är 18 och säger att du tjänar så mycket så är det väl så! För jag har bara hört med de jag jobbar med vad de tjänar i timmen. Nog om det, jag bryr mig inte ändå så mycket! Jaha, det blev ett litet missförstånd. Då är jag med, och det stämmer ja!: ) Jag har alltid lyckas jobba då det är CSO så jag har alltid fått bonus och jag har jobbat där i ett halvår, hehe. Vilket McDonald's jobbar du på?
Åh, besserwisser.
Anonym om Timlönsfråga.
ojoj, mycket fel där. för det första tjänar du 81 kronor när du är arton. och för det andra kommer verkligen inte gupbuster (cso) varje dag, utan de kommer två gånger i månaden, en i kassan och en i driven. men som sagt, om ni får en cso när du jobbar får du 200 kronor extra, men det sker väldigt sällan, speciellt eftersom du är en deltidare :)
ojoj, mycket fel där. för det första tjänar du 81 kronor när du är arton. och för det andra kommer verkligen inte gupbuster (cso) varje dag, utan de kommer två gånger i månaden, en i kassan och en i driven. men som sagt, om ni får en cso när du jobbar får du 200 kronor extra, men det sker väldigt sällan, speciellt eftersom du är en deltidare :)
Oj oj, nej inte alls. Cso hade jag för mig varje dag, men de kommer som sagt två gånger i månaden, som du säger i driven och inne i restaurangen mellan 12-14 och 17-19.00. Som 18 år tjänar man knappast bara fyra kronor mer än en 17-åring. Jag har pratat med de som jag jobbar med, så där har du fel. OCH NEJ, absolut inte. ALLA som jobbar när det är CSO får 200 kronor extra oavsett om man jobbar heltid eller deltid. Så nej, det sker verkligen inte väldigt sällan. Man får alltid bonus. Och jobbar man två gånger under CSO så får man 400 kronor i bonus. Så kring det har du verkligen fel. (Det enda du kunde rätta mig med var CSO-besöken, inget annat). P.s. Om du jobbar på McDonald's så kanske det är din restaurang ni väldigt sällan får CSO-bonus, för vi får det ALLTID.
Timlönsfråga.
Anonym om Hon viskar mig, allt det jag säger dig.
Hej! jag undrar hur mycket man tjänar på Mcdonalds alltså i timmen!! Fiin blogg
Egentligen så är det kanske lite tabu och prata om andras ekonomi och att fråga sånt. Men just nu är det här ett extrajobb för mig så det är ingen fara. Jag är 17 år och tjänar 77 kronor i timmen, är man 18 tjänar man 98 kronor ungefär. Jag jobbar ofta helger så då får jag ob, plus CSO som är kontrollanter som kommer varje dag mellan 12-14 och 17-19.00! Och då får man 200 kronor bonus. Jag brukar jobba fem, sex pass i månaden och då skrapar jag ihop ungefär 3000-3500. Som minst har jag tjänat 1000 och då jobbade jag två pass tror jag. Man brukar jobba fyra timmar, 4½ eller ibland åtta timmar och då har man en timmes rast också!
Tack så mycket, hoppas du fick svar på din fråga! Kram.
Hej! jag undrar hur mycket man tjänar på Mcdonalds alltså i timmen!! Fiin blogg
Egentligen så är det kanske lite tabu och prata om andras ekonomi och att fråga sånt. Men just nu är det här ett extrajobb för mig så det är ingen fara. Jag är 17 år och tjänar 77 kronor i timmen, är man 18 tjänar man 98 kronor ungefär. Jag jobbar ofta helger så då får jag ob, plus CSO som är kontrollanter som kommer varje dag mellan 12-14 och 17-19.00! Och då får man 200 kronor bonus. Jag brukar jobba fem, sex pass i månaden och då skrapar jag ihop ungefär 3000-3500. Som minst har jag tjänat 1000 och då jobbade jag två pass tror jag. Man brukar jobba fyra timmar, 4½ eller ibland åtta timmar och då har man en timmes rast också!
Tack så mycket, hoppas du fick svar på din fråga! Kram.
Bag.
Lisa om Ville bara visa lite nytt.
vart har du köpt väskan? asfin
Tack så mycket! Den är från Monki och har hängt där i några veckor. Men jag tror att det var den sista eftersom att det bara hängde en kvar (och den köpte jag). Men du kan ju alltid kika in! Såg i alla fall att det fanns andra tygväskor om den jag har inte finns kvar.
vart har du köpt väskan? asfin
Tack så mycket! Den är från Monki och har hängt där i några veckor. Men jag tror att det var den sista eftersom att det bara hängde en kvar (och den köpte jag). Men du kan ju alltid kika in! Såg i alla fall att det fanns andra tygväskor om den jag har inte finns kvar.
Pretty woman, walking down the streets.
Nu dansar vi i takt till musiken.
Anonym om ''Everything will be okay in the end, and if it's not okay it's not the end''.
Hatar att du är så vacker och jag hoppas att du mår bättre snart. Livet går alltid vidare, det vet du.
Tack så himla mycket. Ja, det gör det verkligen och längtar tills jag nått den punkten. Kram kram kram.
Ingen frågestund, bara funderingar.
Anonym om Go ask Sharlii.
jag har alltid undrat om du kommer från Holland? eller är du född här i Sverige? :)
Nu kommer svaret du funsat på. Jag är född i Holland så kommer därifrån, har inte en droppe svenskt eller holländskt blod. Är snarare en väldig blandras med tyskt, indonesiskt och finskt blod.
. om Go ask Sharlii.
hur träffades du o din pojkvän? :)
Tror jag har berättat det förut, men tar det gärna igen. Vi träffades 31 augusti 2009 på bilddagboken, kanske det mest ungdomliga sättet att hitta sin dejt på. Egentligen hade jag inga planer på att inleda ett förhållande eller ens skapa mig några kärleksbubblor, men när Simon och jag träffades på bion den 19e september 2009 så blev det på något sätt omöjligt att spräcka den bubblan. Efter bion så var det liksom, som att vi redan var ett och komplett. Min önskan efter det var att vårat datum skulle bli på min födelsedag men den gick inte i uppfyllelse. (Det fick bli tio dagar efter bion i stället, 29e september 2009). De här åren med honom har format mig väldigt mycket på olika sätt. Och det kommer bli många, många fler år med världens vackraste pojke.
Anonym om Go ask Sharlii.
Är Hanna ek förälskelsen??
Kan verkligen inte få loss i mitt huvud att du följer mig på Twitter. Haha. Så himla pirrigt och jag håller på att dö av nyfikenhet här borta. I alla fall så skrev jag ''Jag var kär i en tjej. I alla fall förälskad''. Vem vet om jag bara skrev så för att skriva, om det var sant, osv osv. I alla fall, om det var sant, så var jag. Och inte är. Men, vem vet.
jag har alltid undrat om du kommer från Holland? eller är du född här i Sverige? :)
Nu kommer svaret du funsat på. Jag är född i Holland så kommer därifrån, har inte en droppe svenskt eller holländskt blod. Är snarare en väldig blandras med tyskt, indonesiskt och finskt blod.
. om Go ask Sharlii.
hur träffades du o din pojkvän? :)
Tror jag har berättat det förut, men tar det gärna igen. Vi träffades 31 augusti 2009 på bilddagboken, kanske det mest ungdomliga sättet att hitta sin dejt på. Egentligen hade jag inga planer på att inleda ett förhållande eller ens skapa mig några kärleksbubblor, men när Simon och jag träffades på bion den 19e september 2009 så blev det på något sätt omöjligt att spräcka den bubblan. Efter bion så var det liksom, som att vi redan var ett och komplett. Min önskan efter det var att vårat datum skulle bli på min födelsedag men den gick inte i uppfyllelse. (Det fick bli tio dagar efter bion i stället, 29e september 2009). De här åren med honom har format mig väldigt mycket på olika sätt. Och det kommer bli många, många fler år med världens vackraste pojke.
Anonym om Go ask Sharlii.
Är Hanna ek förälskelsen??
Kan verkligen inte få loss i mitt huvud att du följer mig på Twitter. Haha. Så himla pirrigt och jag håller på att dö av nyfikenhet här borta. I alla fall så skrev jag ''Jag var kär i en tjej. I alla fall förälskad''. Vem vet om jag bara skrev så för att skriva, om det var sant, osv osv. I alla fall, om det var sant, så var jag. Och inte är. Men, vem vet.
Lätta på hjärtat och berätta.
En anonym läsare som bryr sig om Hopplöst.
Vill bara krama om dig och lösa dina problem, men det skulle bli konstigt eftersom vi inte känner varandra och jag är ingen utbildad typ av psykolog.
Jag har själv varit på botten, velat dö, försökt att dö. Men det är inte värt det. Allt som har gjort så fruktansvärt ont och skadat mig, har gjort mig till den jag är idag och utan det skulle jag faktiskt aldrig vara så stark som jag är nu. Och även fast ungefär hela min tonårstid försvann (jag är 19 år) och även fast jag alltid kommer vara lite trasig. Och även fast det hindrar mig att leva ibland. Så har det gjort mig lite mer erfaren på livet och jag kan hantera svåra situationer annorlunda nu.
Men det dummaste av mig var att jag aldrig har bearbetat det, jag har aldrig talat ut om det, människor förstår inte varför jag ibland är som jag är. En dag kan det slå mig som ett skott genom bröstet och jag faller igen.
Så, om du har orkat läsa ända hit och inte tycker att jag är den patetiska människan i världen, så vill jag bara säga: gråt, hata, gråt. Men du måste ta tjuren vid hornen en dag, och våga. Ibland måste man offra saker, som att bryta kontakter, flytta.. etc. Eller ägna tid i massor åt sig själv och vara egoistisk. För du och ditt mående kommer alltid först. Och det kommer vara värt det i slutändan.
Så vad det nu än är som tynger dig, låt det inte lyckas. Särskilt inte om det är en människa, låt den inte vinna. Visa dig inte svag, för då vet den att du är mottaglig och allting blir som en ond cirkel och går bara runt, runt. Jag lovar.
Nu ska jag sluta innan din blogg går sönder av mitt skrivande, haha. (Och jag vet inte om detta hjälpte något men jag hoppas). Kram.
Ps. När det är som värst kan det bara bli bättre. Och glöm aldrig, du kommer alltid först, du är prio ett.
Tack så hemskt mycket för din varma kommentar, kära läsare. Den ligger nu varmt om hjärtat och jag fick upp ett leende samtidigt som tårarna trängde sig fram lite. Det känns skönt (misstolka mig rätt) att jag inte är den enda som lever i en bubbla av depression. Det finns människor som mår som jag eller som har mått som jag. Även om det känns som att jag är den enda på jorden så vet jag att det inte är så. Jag tar verkligen ditt råd över att man ska prata om saker och ting även om jag har svårt för att blomma ut alla gånger. Jag är en person som inte vill visa mig ledsen i många fall och där bakom ligger rädslan då jag inte är riktigt säker på om trösten finns i närheten. Detta har i alla fall inte att göra med en grej eller en människa gentemot mig. Utan det är enormt mycket som det handlar om nu och jag försöker att bearbeta och precis som du säger, gråta och ibland haspla ur sig enorm ilska. Utan det skulle jag inte överleva.
Tack för att du bryr dig. Betyder enormt mycket, och jag är jätteglad för din kommentar. Skickar en uppskattningskram tillbaka.
Tack för svar.
Ronja Sjölander om Hjälp
Jag tycker du ska tatuera dig, då får håret vila lite också innan du färgar det igen! Vad ska du tatuera?:)
Jag försökte svara på din blogg men det går inte att kommentera...? Ordna det! Men jag tror jag ska tatuera mig fast jag vet inte. Haha.. Känns som att jag börjar bli osäker på tatueringen ENBART för att jag är rädd att det ska bli fel. Men det tror jag inte alls att det kommer bli. De vet ju vad de gör. Jag ska i alla fall tatuera in ett Håkan-citat som ligger mig enormt varmt om hjärtat.
Jag tycker du ska tatuera dig, då får håret vila lite också innan du färgar det igen! Vad ska du tatuera?:)
Jag försökte svara på din blogg men det går inte att kommentera...? Ordna det! Men jag tror jag ska tatuera mig fast jag vet inte. Haha.. Känns som att jag börjar bli osäker på tatueringen ENBART för att jag är rädd att det ska bli fel. Men det tror jag inte alls att det kommer bli. De vet ju vad de gör. Jag ska i alla fall tatuera in ett Håkan-citat som ligger mig enormt varmt om hjärtat.
Svar med en mängd av information. Fortsätt att söka.
Anonym om Videblogg. Ha ha ha.
Hej !
Skulle du kunna berätta lite mer om ditt jobb ? Hur många gånger sökte du innan du fick det ?
Hur gick intervjun ,utbildningen ?
Hur lång tid det tog innan du börja jobba ?
Har sökt ungefär 3ggr men tyvärr inte fått det ,några råd ?
Hej !
Skulle du kunna berätta lite mer om ditt jobb ? Hur många gånger sökte du innan du fick det ?
Hur gick intervjun ,utbildningen ?
Hur lång tid det tog innan du börja jobba ?
Har sökt ungefär 3ggr men tyvärr inte fått det ,några råd ?
Jag känner inte dig men du verkar en jätte snäll tjej ! :)
Det gör jag mer än gärna för din skull!
Jag har sökt en gång och fick komma på gruppintervju två dagar senare. Då var vi cirka 16 personer som var där och det var både intervju för McDonald's Birsta Mcdrive och McDonald's SJ. På gruppintervjun så blev vi indelade i fyra grupper och fick framföra bra och dålig service. Sedan skulle vi gå fram i gruppen och berätta vad vi hade kommit fram till och varför vi tyckte som vi gjorde. Och därefter skulle man en och en berätta lite om sig själv. Efter gruppintervjun berättade de att de skulle ringa upp en om de var intresserade av en och då skulle man få komma på en andra intervju. Det innebär att man är själv på intervju med (oftast) chefen. Båda intervjuerna gick bra även om jag var väldigt nervös. Det gäller att visa fram fötterna.
Efter det så tar det ungefär två veckor tills man får veta ifall man är anställd. Och i det här fallet så var jag i Turkiet när de ringde mig och då berättade de att jag skulle få komma på introduktionsmöte. (Man får en massa information, papper osv). Och sedan fick man berätta när man kunde börja jobba. Så jag började en vecka efteråt. När jag kom dit så hade jag en underbar arbetsledare så de första tre provdagarna gick jättebra (som jag skrev i bloggen). Jag längtade till morgondagen när jag hade kommit hem efter första passet! Allt är väldigt enkelt i kassan osv. Det enda som är lite svårt ibland är stressen som kan uppkomma. T.ex när jag hade min första rush som gick enda till dörren, då kan man lätt bli stressad men det gäller att behålla lugnet bara!
Vart har du sökt? Alltså på vilka McDonald's i Sundsvall? (För jag antar att du bor här). Det är positivt om man skriver ett personligt brev där man presenterar sig själv bra och även om du har några som du känner eller är bekanta till dig som jobbar på något McDonald's i Sundsvall så skriv ner det. Och lämna in CV:t inne på McDonald's. Skicka helst inte över nätet. Då kan du t.ex fråga ''Hej, har ni någon arbetsledare här idag?'' också skakar du hand och presenterar dig lite fort och att du är intresserad av att jobba där. Varför det är bra är för att då får de se dig i verkligheten och förhoppningsvis lägger de dig på minnet om du är positiv och glad!
På intervjun så ska du behålla lugnet, visa fram fötterna och visa framförallt att du vill jobba där! Säg inte korkade saker som (vet inte varför jag vill jobba här. för att jag vill ha pengar. för att jag gillar hamburgare). Det är nog mina bästa råd och tips jag kan ge! Och sist men inte minst: Ge absolut INTE upp! Du kan! McDonald's söker folk mest hela tiden. I alla fall ofta, så det finns en chans åt alla! Och jag lovar att det är jättebra att ha på CV:t i framtiden. 90% av cheferna i Sverige tycker om när det står McDonald's som jobberfarenhet på CV:t.
Lycka till! Kramar till dig!
P.s. Om du tycker att jag verkar snäll så kanske vi kan lära känna varandra om du inte var anonym! Show me who you are! Jag är inte farlig i alla fall!
