Sharlees ♦

Varför måste det mås som en berg- och dalbana. Mitt huvud blir som en sörja och mina känslor bara faller isär. Ikväll är första kvällen jag ska sova ensam på väldigt länge och det känns så himla skönt, men får panik över att det känns som stora tårbollar inuti mig som vill rinna ut. Behöver-ventilera-utåt-känslor.

Jag hann i alla fall med det jag skulle göra idag. Har även tagit lite luft från naturen i Matfors pga av fiskade med vårat besök från Holland (eller England där de bor nu), imorgon åker de hem och då kommer min fina syster Shalony hit. Mmmh och nu då? Jag väntar på Melinda som ska komma hit, eller vi ska frysa ut i sommarnatten tillsammans med Fatima och hänga på en kall bänk så våra rumpor fryser ihjäl. Men kärleken emellan värmer oss säkert.

Hursomhelst, kommer sakna närhet i natt. That's the way it fakking is. Saknar Emmy också, men på lördag tar hon sina steg hit från Härnta och vi ska parta i m-hooden litt. Over and out.

Jag känner mig vilsen. Jag är stressad. Det är ca två veckor kvar i skolan. Jag har fyra prov att göra, alltså två prov varje vecka. Det kanske inte är så mycket, men får jag underkänt så är jag såhär himla jättedunder superkörd. DETTA är inte mitt fel att proven görs sent. Då menar jag omproven som är i naturkunskapen och religionen, har mejlat, mejlat och mejlat dessa två lärare i begäran av att få göra dem innan praktiken. Fick inge svar. Mejlade igen. Fick svar, utav en lärare. Har alltså gjort ett religionsprov, ett kvar. Och det är ca det största som är kvar. Jag måste börja dokumentärfota. Emmy och jag måste intervjua Tant Anci & Fröken Sara, redovisning nästa fredag. Anja, Emmy, Matilda och jag har inte redovisat våran film på psykologin ännu.

Jag har uppsatsen kvar, som jag bara måste finslipa och läsa igenom. Men kan inte andas ut förrän den är skickad. Jag har psykologiuppgiften kvar, att analysera en film. SÅ PÅ MINA BARA KNÄN BER JAG ER OM FILMTIPS. Ja, jag är övermegasuperstressad, men jag vet att det inte hjälper att stressa. Så därför ska jag kliva upp klockan åtta imorgon, börja träna klockan nio, komma hem till halv tio-tio. Skriva klart religionuppsatsen. Fortsätta plugga idrott. Umgås med Simon. Se på film, göra filmanalys. 

Slutsats:
Jag är stressad. Vill inte ha ig när jag vet att det inte är ''att göra mitt bästa''. Det enda som gör mig lugn är träning. Jag har för mycket i skolan just nu. Vädjar om hjälp.

P.s.
Jag kan bättre. Men jag kommer klara det här.

P.s igen.
Nästa år ska jag göra bättre ifrån mig. Lovar och svär.

Verkligheten börjar komma ifatt mig nu och det är stora beslut som står på spel. Även om jag djupt inne i hjärtat vet vad jag vill och vad som är bäst för mig så svävar ångest ovanför mig ändå, och det gör enormt ont.

Om jag skulle våga så skulle jag göra allt annat än att leva. (Ta mig bort härifrån, jag orkar allvarligt inte mer).

Ditt upfuckade fula djävla mongo. Inte för att jag bryr mig om vilken dum idiot du är då jag mest skrattar åt det för att du är blåst från fötterna upp till dina blonda djävla hjärnceller. Även om jag mest har skrattat åt dig och dina ord som du verkar kasta ur dig till vemsomhelst, liknande ''Jag vill nästan säga att jag älskar dig, fastän jag aldrig har träffat dig... åh!:')''. Haha, LOL! Det roliga var att du trodde blåst som en blåsfisk att du och killen du aldrig hade träffat, visste knappt hur han såg ut, att ni skulle stå i slutändan. Och det roliga är, att du trodde att jag inte hade en aning om hur vi lekte med dig. Även om jag inte syndes indirekt så spelade vi med din uppblåsbarhet och du dumförklarade dig själv med vilken vriden tjej du är som går på allt som du läser. Och ganska snabbt tro att du kunde bestämma när du satt där helt maktlös bakom datorn nere i din lilla håla. Så djävla lol på dig. Och att vi hånar dig mest nu hela tiden. För gurkor är ju inte så stora och det ska inte bli ett problem! Och för äkta kärlek kan man vänta hela livet på någon. Lol lol lol. Förresten, vadå äkta kärlek? Ha ha ha. Äkta kärlek när du inte ens vet hur personen du pratar med egentligen ser ut. Så förbannat roligt så jag typ står och stirrar in i väggen och undrar verkligen vem du är och om du ens är en människa och lever på samma planet som oss. För i våra ögon ser du mest snevriden ut och djävligt gömd bakom en massa smink som redigerar varenda kontur i photoshop. Du var ett objekt för att täcka såren men du har ingen aning om vad den stora anledningen var till att den här personen utnyttjade dig. Du är som luft. Eller nej, för luft betyder förbannat mycket i våra liv.

Du är som ett ihopkrumpnat rövhål i våra ögon och allt som har sagts till dig betyder lika mycket som jag bryr mig om jag skulle trampa en myra till mos. Och jag vet inte om du vet (förmodligen inte) men alla gånger som du kände dig speciell och unik och att han älskade dig. Lol. Så sa den personen du kände dig unik utav precis samma sak till flertal andra. Nå, var det så äkta kärlek just till dig? Fortsätt och känn dig älskad genom att läsa på en dataskärm där orden ploppar upp lika lätt som det skulle vara att kasta bajs i ditt ansikte. Skulle helst av allt vilja hänga ut ditt namn för den komiska personen du är, men jag låter bli för jag antar att du fattar själv att det är dig jag pratar om när jag skriver detta. För du har ju läst min blogg och gett honom ordrar om att sluta, för han var ju din... Lol. Och jag förundras över att du faktiskt har blockat mig på den stora nätverkssidan Facebook. Undra varför(???) rädd kanske. För att du trodde att jag skulle slå tillbaka och kontakta dig. Men jag låter bli, för jag funkar inte så. Jag funkar bara så när jag börjar se världen som ett stort hot och för mig är du ett litet skrattretande missfoster som skulle åka till Afrika om någon satt bakom Facebook och sa att han älskade dig. Fortsätt läs min blogg och sörj det du aldrig kommer få, ditt fula upfuckade fanskap.

P.s. Raka motsatsen till mig, innebar även där att du aldrig skulle få det jag har.

P.s.2 (som HanaPee skriver, ps2 alltså). jag kommer ha det jättemysigt på jullovet. och jag har fått din mail av din framtida kärlek (haha) nu, så vi kan börja brevväxla via internet om du vill! Du kan ta första initiativet för det verkar du ha lätt för!

Men McDonald's hindrar mig. Än så länge. Nu när jag inte jobbar på ungefär en och en halv vecka så hade jag kunnat göra det. Typ provat hur det skulle vara att tejpa, osv. Men jag är fattig just nu. Men snart. Och jag ska så fan göra det. För jag VILL VILL VILL.

Jag är helt omtumlad och slut både fysiskt och psykiskt. Jag har jobbat från 13-17.00 idag, och har bland annat lärt mig DT 2 och lite av DT 1. Första två timmarna var hur roliga som helst när jag jobbade med Rebecca, och de andra timmarna vill jag inte ens prata om. Jag blir så himla förbannad så jag vill kasta någon i tusen bitar. Och jag tänker inte ta någon skit och visa att jag kan sätta ner foten. (Jävla idiotiska fanskap). Men eftersom att du inte är värd min energi mer för den här kvällen så ska jag inte prata mer om det här, så du får vänta tills jag ställer dig mot väggen i stället. Missfoster osv.

Hursomhelst så har jag haft en underbar helg med Simon och jag kan inte minnas senast vi tillbringade en hel helg tillsammans förrän den här som var. Och lika snabbt som den kom är det redan söndag. Bilder och allt sånt kommer imorgon även om det kanske inte är så märkvärdigt för era små pupiller. Nu är jag alldeles för trött och jag vill helst bara glömma den här dagen som varit och ta nya tag för veckan som kommer. Ska planera mitt modeprojekt ruskigt bra och få in bra modeller. OM DU VILL VARA MODELL, KOMMENTERA DET HÄR INLÄGGET. Men nu är jag så trött så mina ögon trillar ut vilken sekund som helst, så jag ska krypa till soffläge och se på Beck med en tårtbit. Och dricka, och godis typ. Saknar min pojkvän gör jag också. Men jag antar att det är bra att få längta och sakna.

Det var inte speciellt svårt att låta bloggen vara lösenordsskyddad men jag kände mest att jag tänkte öppna den igen för min egen skull. För ibland kan man vara så förbannad, precis som jag var igårmorse, att jag kände frustrationen ta över för mitt hat mot några andra. Så därför tänkte jag att jag skulle skydda den från de, att de inte kunde läsa den. Men fiender som vänner läser min blogg. Och det skiter jag i. För även om du som läser det här inte gillar mig så är det min blogg och jag utelämnar aldrig någon information åt er som jag inte vill att ni ska veta om mig, min pojkvän, min familj eller mina vänner. 

Jag vet inte om man ska kalla det roligt, eller fascinerande. Så därför så säger jag att jag inte vet vad jag ska tycka om människor som drar egna slutsatser av vad de hör runtomkring sig. ''Ja, hon sa, han sa, den sa''. JAHA. Men vad har jag sagt? Vad sa JAG?! Och det är där människor blir så himla rädda och drar sig i bakgrunden. För ingen våga fråga den personen det verkligen handlar om. Och tills dess att jag är den personen det handlar om ställer dig mot väggen så har du lärt dig att knipa munnen om saker du egentligen inte har någon jävla aning om. Just där kan jag bli så himla arg. Jag vet att småprat från alla håll och kanter kan vara så förbannat intressant. Och för den nyfikna så stämmer allt det den hör. Lika mycket stämmer det som allt stämmer i skvallertidningar. Går ni, ni som är såhär, på riktigt på allt som står där också? Det måste ni göra. För det står ju där. Precis som skvaller och falskt prat ramlar ur munnarna på eran omgivning. Och jag brukar inte vilja sjunka ner min nivå till att kalla människor saker bara för att de har dålig självkänsla och dåligt självförtroende och bara ser allt på ytan. Men jag kan inget annat än att kalla er för dumma as. Se er för. På riktigt. Tänk er för. Nog för att jag är en människa som skakar av mig alla fack människor stoppar mig i och alla rykten folk försöker klistra fast på en. Men tänk på de som inte är så, tänk på de som slår tillbaka och gräver ner er tillbaka i ett litet hål där ni får förvandlas till spiderman för att komma uppåt. Och jag vet att ni som är såhär inte klarar av att få tillbaka. Allt ni söker är uppmärksamhet och bekräftelse för någonstans tidigare i livet har ni tappat det grovt på vägen. Och sen vet jag att världen aldrig sluta förvånas över människor som tycks ha varit sina bekanta, lite mer än så. Lite närmare åt en vänskap än bara en bekantskap. Och en visar det sig att de tror att de äger hela världen och kan sno allt man har ifrån en. Jaha. Är ni helt slut i huvudet som gör så? Och dessutom att ni tror att man går runt ovetandes och inte märker vad ni sysslar med. Jag är i alla fall inte sån. Och jag ser sånt om jag blir drabbad av det. Och det är hemskt tråkigt när en människa försöker med något sånt men skaka av er den personen. För har den varit oviktig förr så finns det inget som säger att den kommer vara viktig för dig sen. Låt inte någon ha övertag över dig än dig själv. Och visa vart skåpet ska stå och släpa inte efter som en släpvagn. Och visa dig aldrig svag för sådana människor som de. Som försöker ta vad andra har åstadkommit.

Om ni någonsin undrar någonting, så fråga mig. Eller fortsätt leva på vad ni hör från andra. Det är i alla fall faktan som ni aldrig kommer kunna tugga vidare på. För ni har ingen del två. Och ni vet ingenting. Om varken mig, min familj, mina vänner eller min Simon. Jag vet allt som händer i mitt liv. Precis vad alla gör runtomkring mig och jag är inte dum. Så ni behöver inte möta mig och spela dum och tro att jag inte vet vad som försiggår. 

Nu känner jag mig dum för att jag ska behöva förklara för vissa idioter av er att jag mår ganska bra ibland. Men att på vissa bitar är det bättre och på andra bitar är det sämre. Men rör inte mitt liv. Och tro inte att ni betyder eller framstår som viktigare personer än mig framför mina närmsta. Och om så, gör det om det får er att känna er bättre. Åh. Jag blir så himla förbannad. Skulle vilja skrika ut över hela Sundsvall över vad jag menar. Men jag har ett privatliv ni aldrig kommer få ta del av. (Om så får ni ju ta del utav det när ni hör från andra). ''Haha''. Med en massa sarkasm.

ÅH ÅH ÅH. DET ÄR UNGEFÄR ALLT JAG VILL SÄGA. OCH ALLT JAG ORKAR. MEN ÄVEN OM DET INTE RÄCKER. ÄVEN OM INGENTING RÄCKER. SÅ MÅSTE JAG FORTSÄTTA ATT SKRIVA. OCH SKRIVA UT ALLT NI INFEKTERAR MIG MED. IBLAND TROR MAN SÅ BRA OM MÄNNISKOR MAN TYCKTS VARA SINA VÄNNER. ELLER BARA BEKANTA. JAG BLIR SÅ HIMLA ARG PÅ ATT DET FINNS MÄNNISKOR SOM ALDRIG HAR FATTAT TYCKE FÖR RESPEKT. JAG HATAR MÄNNISKOR SOM LJUGER. DET ÄR MIN STÖRSTA FARHÅGA HOS ALLA NYA MÄNNISKOR JAG TRÄFFAR ATT DE INOM EN TID KOMMER BÖRJA LJUGA. OCH DET ÄR PRECIS VAD JAG HAR STÖTT PÅ. JAG HAR STÖTT PÅ EN OCH FLERA MÄNNISKOR SOM HAR LJUGIT FÖR MIG. DET HÄR SOM GÖR SÅ HIMLA ONT. OCH ATT NI. VISSA. MÄNNISKOR. TROR ATT JAG GÅR RUNT OVETANDES. MEN JAG VET PRECIS ALLT SOM HÄNDER I MITT LIV. HEMMA. MED VÄNNER. OCH MED SIMON. DET FINNS INGEN SOM VET NÅGONTING BÄTTRE ÄN JAG. OCH JAG BLIR SÅ HIMLA ARG SÅ VÄRLDEN FÅR MIG ATT HATA MÄNNISKOR SOM GER MIG RYSNINGAR OCH FÅR MIG ATT MÅ ILLA. JAG BLIR ARG ATT JAG SITTER OCH ÄR FÖRBANNAT TRASIG OCH MÄNNISKOR SER DET. BEKANTA SER DET. MEN DET ENDA DE GÖR, ÄR ATT BRY SIG OM SIG SJÄLVA. DE SER INGENTING ANNAT ÄN LITE FRIHET. SOM INTE ENS ÄR FRIHET. LÅT MIG VARA. LÅT OSS VARA. LÅT MITT LIV VARA. JAG BRYR MIG ALDRIG OM SMÅPRAT RUNTOM I VÄRLDEN FÖR SÅ SOM NI PRATAR OM MIG KOMMER JAG KASTA TILLBAKA PÅ ER SEN. JAG VET PRECIS VAD SOM HÄNDER I VÄRLDEN. OCH JAG VET VAD ALLA INDIVIDER GÖR MED MIG. OCH VAD DE GÖR BAKOM MIN RYGG OCH INTE. JAG BLIR SÅ HIMLA ARG PÅ MÄNNISKOR SOM TAR TILLFÄLLET I AKT NÄR DE SER ATT NÅGONTING ÄR KNACKIGT. OCH PRECIS NI SOM GÖR SÅ. NI ÄR LÖSA. HAR DÅLIGT SJÄLVFÖRTROENDE. DÅLIG SJÄLVKÄNSLA OCH LÄGGER ER PLATT SOM EN MADRASS FÖR PRECIS VEMSOMHELST. DET ÄR FAN INTE OKEJ ATT GÖRA SÅHÄR. NI HAR INGENTING MED MIG ATT GÖRA. ELLER NÅGOT AV VAD SOM INGÅR I MITT LIV. NÄR JAG SER ER. NÄR JAG SER VAD NI GÖR BAKOM MIN RYGG. NÄR JAG SER VAD NI GÖR. OCH NÄR JAG SER ATT NI TROR ATT JAG INTE MÄRKER ERA FÖRBANNADE SMYGSCENER. SÅ BLIR JAG SÅ HIMLA ARG. OCH DÅ KÄNNS DET PRECIS SOM ATT NI PETAR PÅ DEN VÄRSTA CELLEN DÄR JAG INTE HAR NÅGON SPÄRR I MINA HJÄRNCELLER. DÅ DET KÄNNS SOM ATT JAG SKULLE KUNNA DÖDA HELA VÄRLDEN. OCH GRÅTA UT TILLS MINA ÖGON RAMLAR UT. LÄR ER EN SAK. RESPEKTERA ANDRA. RESPEKTERA VÄRLDEN. OCH SLUTA FÖRSTÖR. OCH TRO ATT NI KAN TA STÖRRE PLATS. DET FUNKAR INTE. SLUTA RIV UPP SÅR. SLUTA FÖRSTÖR SAKER SOM JAG KLÄTTRAR UPP FÖR. JAG MÅR SÅ JÄVLA DÅLIGT. OCH NI FÖRSTÖR. GENOM ATT GÖRA SÅHÄR.

Det är nästan tråkigt att jag inte bloggar som förut. Men jag har inte alls tid och känsla för att prioritera det här. Jag skriver i min privata blogg varje dag (som för övrigt är det bästa jag har kunnat göra). För det är så skönt att avreagera någonstans där ingen kan läsa vad jag skriver. Och därför tänker jag inte nämna vad bloggen heter heller, med risk för att det finns människor som kan knäcka sig in. Hacka, eller vad fan som helst vad alla data-freaks gör.

Annars så vill jag bara säga att jag hade en fin födelsedag trots att jag ändå var så sjukt ledsen. Och bättre blev det inte nu när jag har fått bekräftat att jag har urinvägsinfektion. Tack och lov så äter jag bara antibiotika i två dagar till, av tre. Magkatarr plus urinvägsinfektion är kanske den sämsta blandningen. Tack i alla fall till de som kom och firade mig, och tack för presenterna.♥ Julia sov hos mig i natt och det behövdes verkligen. Och klantmaja som hon är, så glömde hon presenten. Hahaha. Så jag har en present kvar. Och sen ska jag köpa mig själv en iPhone och en Septum. Känner att om jag ångrar mig, så är det bättre att jag har kastat bort min egen femhundralapp, än någon annans. Så jävla tråkigt att jag knappt fotar längre och att jag försvinner för er i vardagen, alltså, inte som att jag är en Gud. Men ni följer ändå min blogg. Och det är så mycket som har försvunnit i den, med mig. För att jag mår såhär. Men idag, så ska jag blogga lite. Tänkte lägga upp en dagens, hehe. Och allt sådant. Och senare ikväll så ska jag förhoppningsvis träna. Om hela jag klarar av det. Nu ska jag ta mitt pick och pack och gå mot Hedbergska för lite idrott. Och sedan har jag extramatte. Så jag slutar sent idag. Halv fem ungefär. (Ville bara säga att jag lever). Kram.

Från och med idag så säger jag hejdå till bloggen. Och allt internetliv. Jag måste lappa ihop mig själv på riktigt. För jag är så trasig nu så ingen männska kan någonsin ana hur ont jag har det. Och det är inte bara jag som är trasig. Så jag måste tänka på mig själv och prioritera mitt liv nu. Och någon annans. Före allt det här. Jag kommer tillbaka när jag mår riktigt bra, och jag tror det kan ta veckor eller flera månader till och med. Jag hoppas ni har överseende. För jag är nära att dö av smärta... Kram på er.♥

Här nedanför är det i alla fall någon som har lyckats med en riktig make over. Jag är helt överrumplad! SÅ HIMLA FIN. Jag kommer ihåg för lite mer än ett år sedan, så var han inte ens i närheten utav den här looken. Det enda han hade ändrat var att raka håret på sidorna och lite längre uppe på huvudet. OCH NU SER HAN UT SÅHÄR.

Helt, helt galet! (Kanske inte för er) men för mig. Det är så ballt. Tokio Hotel kommer alltid ha en speciellt plats i mitt stora hjärta. Jag undrar om Bill kommer satsa på solokarriär eller fortsätta att trivas som modell.

Hej! Nu är allt blodigt allvar. Nääärå. Men eftersom att jag fyller år om en vecka, så ska jag förhoppningsvis få en Septum-piercing i presentkort. JAG HOPPAS. Och jag vet att jag har frågat en gång tidigare, men då såg man inte smycket så tydligt. Nu har jag klistrat in ett smycke i Photoshop (dock dålig kvalité och så) och skulle vara jättetacksam över att få ERA åsikter! (För jag fick inte så många svar sist). Även om ni tycker att jag är finare utan, så svara bara om det skulle passa.
JA ELLER NEJ. :) Tack så mycket på förhand!

P.S. SKULLE VARA GLAD OM KILLAR KUNDE SVARA OCKSÅ. NI FÅR VARA ANONYMA. Spelar ingen roll!

(Jag bloggar inte förrän det är rätt proppat i kommentarsfältet). Mest för skojs skull!! Förutom ''Dag ett, två'' också vidare kommer publiceras. KÖÖÖÖR PÅ BA och sysselsätt mig.

Jag orkar inte blogga längre. Så hej då för ett tag. :(

Jag är så himla arg på precis allt idag. Sedan skolan började så har jag varit snäsig mot vissa personer och framförallt mot pappa. Och jag är arg på mig själv för det. För jag är så otrevlig ibland och dum utan anledning. Och idag är jag så förbannad på Simon. Han irriterar mig för minsta lilla sak, eller jag blir irriterad på honom. Och jag blöder som en stucken gris. Och jag tänker fan inte skylla på det, men jag tror att jag lider av enorm pms. Jag till och med hatar att vara ensam hemma idag. Jag som brukar älska att vara själv hatar det idag. Det regnar mängder utanför mitt fönster, jag har inte ens ätit frukost utan sitter hellre här och sen inser jag att när jag börjar bli för hungrig så kommer jag inte orka tillaga någonting. Och det gör mig arg. Men ändå trotsar jag det och ligger kvar. Jag blir arg för att tiden rinner iväg och det blir så ont om tid för allt. Jag har lite fotouppgifter som jag måste bli klar med nu, annars hinner jag ingenting. Jag vill blir klar med Turkietbilderna bara för att visa er och ha det som ett minne för mig själv. Jag är arg för att ingenting går som jag egentligen vill och för att jag saknar en person i mitt liv så in i helvetes förbannat mycket och jag går bara sönder av det. Egentligen är jag aldrig lycklig, det verkar bara som så och jag vet inte riktigt vart jag står bland all denna röra.

Om ungefär två timmar är jag äntligen på väg till Midlanda. Och vi lyfter kvart i nio om allt går som det skall. Och då är vi framme runt tio i två i natt. (Jag är så sjukt flygrädd) och det är första gången jag är det. Så jag ska ta lugnande så jag ramlar in i en skön sömn istället... Nu är allt packat och klart och jag längtar så himla mycket. Fast det känns så konstigt att bara dra och om några timmar är jag plötsligt i Turkiet och inte här. Jag kommer må bäst i världen när jag ligger och tar emot all värme, tar ett dopp och dricker lite gott!

Om jag inte överlever (SKOJA, jag skall överleva) men så vill jag säga att ni är de bästa läsarna i världen (jag tror seriöst att jag kommer att dö). I alla fall, det finns ett internetcafé på hotellet men jag kommer inte vilja använda internet när jag är utomlands. Då vill jag helst bara ta vara på den lilla tiden jag egentligen har. Och det förstår ni säkert och jag vill inte heller tidsinställa inlägg tror jag. Kanske något. Men det är så konstigt. Hehe. Kameran håller jag i handen så jag hoppas på massor av fina bilder när jag anländer i Sverige igen!


Min reseoutfit. Plus min jacka från Återkommande Mode.



Hoppas ni får en bra skolvecka och en bra start på September. JAG SKALL SOLA OCH BADA ÅT ER!

Eftersom att jag har ''lovat'' att jag ska lägga ut före och ''efter''-bilder före jag hade tandställning och efter (har den fortfarande) men eftersom att tänderna redan blivit raka så tänkte jag visa, dels för att en läsare frågat efter det också! Hade jag fortfarande haft såhär snea tänder så hade jag aldrig visat det. Och det är kanske inte så attraherande att titta in i min mun och på alla mina tänder. Men ska det visas så ska det!!!!

Det här är en ganska dålig bild, men man ser ungefär hur det såg ut innan. Här hade jag fått mina separeringsband så att de skulle kunna sätta in fästena som håller i tandställningen. De tänderna nere som sticker ut bakåt sådär, jag hade fyra av dem som stod på det viset. 

Här tror jag att jag hade dragit en utav mina fyra tänder. Varför de gjorde det var för att de skulle få plats när tänderna skulle flytta sig.

Och idag ser det ut såhär. Jag har en liten, liten glugg kvar. Men om man tänker på tänderna uppe så är de jämna och en rak linje. (NEJ JAG HAR INTE BORSTAT TÄNDERNA! Typ precis ätit middag).

Det här fotot togs för ungefär tre år sedan tror jag. Och så här såg det ut när jag skrattade bland annat.

Och idag ser det ut såhär. Min hörntand där uppe har kommit ner så himla mycket. Och även om det här är ett fakeleende så ser mina tänder ändå ut såhär idag.

Den här bilden är tagen för fem år sedan. Och där sticker hörntanden ut ur min mun när jag log, för att den satt så himla högt uppe och varje gång jag log med stängd mun såg det ut som om jag snusade. (Skojar inte heller). Och när jag ler med stängd mun ser det inte ut så längre, ja det har ni ju sett på bilder som jag fotar idag.

Den här bilden är tagen för två år sedan.

Den här är också tagen för två år sedan och här åt jag CHEESE BALLS. Därför det ser ut som det gör, haha. Men även där så ser man hörntanden så sjukt tydligt. Plus att mina andra tänder uppe är helt snea.

Och gör jag så idag så ser det inte ut så. Dock har jag säkert ett och ett halvt år kvar så de är inte hundra procent flyttade än. Jag har alltså dragit fyra tänder och opererat bort en. Allt för att få RAKA TÄNDER. Hur svårt ska det vara att födas med raka liksom. Men jag är i alla fall hur glad som helst för att jag har den här rälsen! Och jag kan säga att det inte är alla som har den turen. Jag fick vänta sedan jag gick i fyran och fick den inte förrän jag började ettan på gymnasiet. Sådeså. 

Förresten så hade jag inte så många bilder på min underkäke som jag hade velat ha, för där hade jag verkligen supersnett. Huller om buller alltihopa.