Nej, jag är inte dum i huvudet.
Det var inte speciellt svårt att låta bloggen vara lösenordsskyddad men jag kände mest att jag tänkte öppna den igen för min egen skull. För ibland kan man vara så förbannad, precis som jag var igårmorse, att jag kände frustrationen ta över för mitt hat mot några andra. Så därför tänkte jag att jag skulle skydda den från de, att de inte kunde läsa den. Men fiender som vänner läser min blogg. Och det skiter jag i. För även om du som läser det här inte gillar mig så är det min blogg och jag utelämnar aldrig någon information åt er som jag inte vill att ni ska veta om mig, min pojkvän, min familj eller mina vänner.
Jag vet inte om man ska kalla det roligt, eller fascinerande. Så därför så säger jag att jag inte vet vad jag ska tycka om människor som drar egna slutsatser av vad de hör runtomkring sig. ''Ja, hon sa, han sa, den sa''. JAHA. Men vad har jag sagt? Vad sa JAG?! Och det är där människor blir så himla rädda och drar sig i bakgrunden. För ingen våga fråga den personen det verkligen handlar om. Och tills dess att jag är den personen det handlar om ställer dig mot väggen så har du lärt dig att knipa munnen om saker du egentligen inte har någon jävla aning om. Just där kan jag bli så himla arg. Jag vet att småprat från alla håll och kanter kan vara så förbannat intressant. Och för den nyfikna så stämmer allt det den hör. Lika mycket stämmer det som allt stämmer i skvallertidningar. Går ni, ni som är såhär, på riktigt på allt som står där också? Det måste ni göra. För det står ju där. Precis som skvaller och falskt prat ramlar ur munnarna på eran omgivning. Och jag brukar inte vilja sjunka ner min nivå till att kalla människor saker bara för att de har dålig självkänsla och dåligt självförtroende och bara ser allt på ytan. Men jag kan inget annat än att kalla er för dumma as. Se er för. På riktigt. Tänk er för. Nog för att jag är en människa som skakar av mig alla fack människor stoppar mig i och alla rykten folk försöker klistra fast på en. Men tänk på de som inte är så, tänk på de som slår tillbaka och gräver ner er tillbaka i ett litet hål där ni får förvandlas till spiderman för att komma uppåt. Och jag vet att ni som är såhär inte klarar av att få tillbaka. Allt ni söker är uppmärksamhet och bekräftelse för någonstans tidigare i livet har ni tappat det grovt på vägen. Och sen vet jag att världen aldrig sluta förvånas över människor som tycks ha varit sina bekanta, lite mer än så. Lite närmare åt en vänskap än bara en bekantskap. Och en visar det sig att de tror att de äger hela världen och kan sno allt man har ifrån en. Jaha. Är ni helt slut i huvudet som gör så? Och dessutom att ni tror att man går runt ovetandes och inte märker vad ni sysslar med. Jag är i alla fall inte sån. Och jag ser sånt om jag blir drabbad av det. Och det är hemskt tråkigt när en människa försöker med något sånt men skaka av er den personen. För har den varit oviktig förr så finns det inget som säger att den kommer vara viktig för dig sen. Låt inte någon ha övertag över dig än dig själv. Och visa vart skåpet ska stå och släpa inte efter som en släpvagn. Och visa dig aldrig svag för sådana människor som de. Som försöker ta vad andra har åstadkommit.
Om ni någonsin undrar någonting, så fråga mig. Eller fortsätt leva på vad ni hör från andra. Det är i alla fall faktan som ni aldrig kommer kunna tugga vidare på. För ni har ingen del två. Och ni vet ingenting. Om varken mig, min familj, mina vänner eller min Simon. Jag vet allt som händer i mitt liv. Precis vad alla gör runtomkring mig och jag är inte dum. Så ni behöver inte möta mig och spela dum och tro att jag inte vet vad som försiggår.
Nu känner jag mig dum för att jag ska behöva förklara för vissa idioter av er att jag mår ganska bra ibland. Men att på vissa bitar är det bättre och på andra bitar är det sämre. Men rör inte mitt liv. Och tro inte att ni betyder eller framstår som viktigare personer än mig framför mina närmsta. Och om så, gör det om det får er att känna er bättre. Åh. Jag blir så himla förbannad. Skulle vilja skrika ut över hela Sundsvall över vad jag menar. Men jag har ett privatliv ni aldrig kommer få ta del av. (Om så får ni ju ta del utav det när ni hör från andra). ''Haha''. Med en massa sarkasm.
Jag vet inte om man ska kalla det roligt, eller fascinerande. Så därför så säger jag att jag inte vet vad jag ska tycka om människor som drar egna slutsatser av vad de hör runtomkring sig. ''Ja, hon sa, han sa, den sa''. JAHA. Men vad har jag sagt? Vad sa JAG?! Och det är där människor blir så himla rädda och drar sig i bakgrunden. För ingen våga fråga den personen det verkligen handlar om. Och tills dess att jag är den personen det handlar om ställer dig mot väggen så har du lärt dig att knipa munnen om saker du egentligen inte har någon jävla aning om. Just där kan jag bli så himla arg. Jag vet att småprat från alla håll och kanter kan vara så förbannat intressant. Och för den nyfikna så stämmer allt det den hör. Lika mycket stämmer det som allt stämmer i skvallertidningar. Går ni, ni som är såhär, på riktigt på allt som står där också? Det måste ni göra. För det står ju där. Precis som skvaller och falskt prat ramlar ur munnarna på eran omgivning. Och jag brukar inte vilja sjunka ner min nivå till att kalla människor saker bara för att de har dålig självkänsla och dåligt självförtroende och bara ser allt på ytan. Men jag kan inget annat än att kalla er för dumma as. Se er för. På riktigt. Tänk er för. Nog för att jag är en människa som skakar av mig alla fack människor stoppar mig i och alla rykten folk försöker klistra fast på en. Men tänk på de som inte är så, tänk på de som slår tillbaka och gräver ner er tillbaka i ett litet hål där ni får förvandlas till spiderman för att komma uppåt. Och jag vet att ni som är såhär inte klarar av att få tillbaka. Allt ni söker är uppmärksamhet och bekräftelse för någonstans tidigare i livet har ni tappat det grovt på vägen. Och sen vet jag att världen aldrig sluta förvånas över människor som tycks ha varit sina bekanta, lite mer än så. Lite närmare åt en vänskap än bara en bekantskap. Och en visar det sig att de tror att de äger hela världen och kan sno allt man har ifrån en. Jaha. Är ni helt slut i huvudet som gör så? Och dessutom att ni tror att man går runt ovetandes och inte märker vad ni sysslar med. Jag är i alla fall inte sån. Och jag ser sånt om jag blir drabbad av det. Och det är hemskt tråkigt när en människa försöker med något sånt men skaka av er den personen. För har den varit oviktig förr så finns det inget som säger att den kommer vara viktig för dig sen. Låt inte någon ha övertag över dig än dig själv. Och visa vart skåpet ska stå och släpa inte efter som en släpvagn. Och visa dig aldrig svag för sådana människor som de. Som försöker ta vad andra har åstadkommit.
Om ni någonsin undrar någonting, så fråga mig. Eller fortsätt leva på vad ni hör från andra. Det är i alla fall faktan som ni aldrig kommer kunna tugga vidare på. För ni har ingen del två. Och ni vet ingenting. Om varken mig, min familj, mina vänner eller min Simon. Jag vet allt som händer i mitt liv. Precis vad alla gör runtomkring mig och jag är inte dum. Så ni behöver inte möta mig och spela dum och tro att jag inte vet vad som försiggår.
Nu känner jag mig dum för att jag ska behöva förklara för vissa idioter av er att jag mår ganska bra ibland. Men att på vissa bitar är det bättre och på andra bitar är det sämre. Men rör inte mitt liv. Och tro inte att ni betyder eller framstår som viktigare personer än mig framför mina närmsta. Och om så, gör det om det får er att känna er bättre. Åh. Jag blir så himla förbannad. Skulle vilja skrika ut över hela Sundsvall över vad jag menar. Men jag har ett privatliv ni aldrig kommer få ta del av. (Om så får ni ju ta del utav det när ni hör från andra). ''Haha''. Med en massa sarkasm.
Trackback
