Sharlees ♦

Idag är det fredag och jag antar att man ska vara glad. Ni vet den oförutsägbara sorgen man kan känna ibland när det känns som att tårarna inte kan finna ett slut och det bara rinner nerför dina kinder i flera omgångar så snart att din hud blir russinliknande. Jag har känt mig så, igårnatt och idag. Även om jag vet att precis allt kommer att komma i sin ordning och bli bra så är det som en känslomässig bomb som släpper sina små bitar över mig. Och ni vet när man är lycklig en period, och ingenting kan tränga sig emellan? Ja precis en sådan period vill jag ha nu. Också finns det en motsatt sådan som gör att sorg och allt det hopplösa smyger sig på utan att man egentligen vill välkomna det. Och jag antar att det är med den motgången man ska använda den till någonting positivt. 

Även om det känns som att livet för mig bara går baklänges så försöker jag, med allra största grad att se det som en lösning på mitt liv som väntar. När jag tänker efter så kan jag inte riktigt få ihop då jag mådde såhär senast. Och jag försöker, hur svårt det än är, att vända allt det här till någonting som jag kan få ut något bra av senare. Jag försöker inte se det som en jobbig tidsperiod i mitt liv utan snarare försöka hantera det på ett sätt som kan få mig glad även om jag tillåter mig själv att vara ledsen precis när jag vill. Och det är enormt viktigt. Vill aldrig klandra mig själv för det som slagit mot mig nu för det är ingenting jag kan påverka till att laga även om det är min största önskan. Det enda jag kan bearbeta är min egen zon där jag kan göra förändringar och ta beslut. Och just nu är det alltså beslut jag har tagit som jag aldrig har någonsin lagt en tanke åt. 

Det kommer att ske med största smärta ''Men Sharlee, det kommer att bli bra''. Jag har världens finaste stöd och den dagen så tänker jag tillåta mig själv att vara glad och lycklig igen. För alla förtjänar att må bra även om det inte känns som så.