Sharlees ♦

Jag har skrivit av mig om något jag tycker är orättvist. Något jag har drabbats av själv. Jag har skrivit det här för att förhoppningsvis få människor att förstå och att de ska få en tankeställare. Jag har bara låtit allt flöda när jag har skrivit. Det är mycket mer jag skulle vilja skriva, men det kanske kommer någon dag i Unga ST. Ni får gärna lämna en kommentar, men inget elakt. Tack!

Alla människor är olika, det är aldrig någon nyhet men ändå så sätts våra kroppar och våra utseenden på press hela tiden. Ibland alldeles för mycket och ibland ingenting alls. Det är som om vi måste vara försiktiga med hur vi ser ut i olika perspektiv och klär oss. Vi slutar aldrig att mäta oss med hur andra människor ser ut och på så sätt blir vi alltid mer fåfäng.

Jag blir så arg på människor som är så fördomsfulla fast de i själva verket aldrig har pratat med en. Jag har ett förflutet där det är många som utgår efter mig hur jag var då. Jag börjar förundras över ifall människor aldrig förstår att man växer ifrån vissa beteenden. Det gör mig arg. Det är självupptaget. Jag förstår inte hur man kan utgå ifrån en kommentar på till exempel en nätverkssida. ’’Hon skrev det, värsta bitchen!’’ Från några ord kan man döma en människa utan någon som helst motivering till varför. Det enda man har är ’’den där kommentaren’’.

Jag är en tjej på 16 år och ska snart fylla 17 och jag funderar ofta på ifall människor tänker efter hur de uttrycker sig när de lägger en kommentar på någon annan. För drygt ett år sedan när jag pratade med en kille så frågade han mig ’’äter du inte mer än en nöt om dagen eller?’’. Jag vet inte hur jag skulle uppfatta den kommentaren. Det är så elakt. Elakt med avsikt. Som om jag inte fick mat hemma eller som om jag valde själv att inte äta. Det är så fel. Det blir som att människor tror att jag har glömt att jag är smal, att de måste påminna mig och alltid på ett sådant vidrigt sätt. När jag har varit ovän med någon så låter det ofta ’’haha, jävla anorektiker, äter du inget eller?’’. Jag förstår inte. Varför skulle jag inte äta något? Då skulle jag dö. Och jag vill inte dö. Jag är ett matmonster. Mat är en passion. Skulle jag lista upp alla kommentarer jag har fått om hur smal jag är så skulle det inte få plats. Det värsta jag vet är ’’ÄT MER!!’’ - kommentaren. Ni som uttrycker er så, ni borde skämmas.

För någon vecka sedan var jag hos skolsystern och vägde mig, jag väger mindre än vad man ska göra för min längd och ålder. Hon drog en kommentar som löd ’’skulle du inte vilja väga mer?’’ då blev jag som paff. Hur kan man säga så? Jag började direkt fundera på ifall hon skulle våga säga till en överviktig person ''Skulle du inte vilja väga mindre?!:)'' Jag är underviktig men så länge jag inte är undernärd, och det är jag inte för jag äter bra och den stora anledningen till varför jag väger mindre är för mina anlag. Jag kan samtidigt konstatera att det är många som vill vara smala.

Jag tycker att det är jättefrustrerande när människor överdriver och tar i så mycket i det de säger. Anorexia, det är en sjukdom. Bara för att man är smal behöver man inte lida utav anorexia. Det absolut dummaste jag hört. Varför tror människor att det är så himla okej att trycka ner smala människor och säga vad och hur som helst. ’’Vad smal du har blivit, ditt ansikte är så insjunket, vad smala armar du har, smala ben, har du varit sjuk? ät mer för gudsskull!’’

Ni som kommenterar såhär, varför gör ni det?

Har ni någonsin funderat över om ni hade kunnat säga det här till en överviktig människa fast tvärtom? ’’Men du som är så överviktig, borde inte du äta mindre?’’ ’’Ska du inte med och träna? Du är så tjock!’’ Skulle ni någonsin säga så till en överviktig människa? Nej, jag kan inte tänka mig det. För det låter elakt. Men varför? För att det är svårare att gå ner i vikt än upp?! Så är det i alla fall inte.

Har ni någonsin varit med om att någon har mått dåligt över att man inte kan gå upp i vikt? Det har jag, ibland kan jag känna att jag så gärna skulle vilja gå upp tio kilo för min egen skull, men det är svårt. Svårare än ni kan tro. Men för överviktiga människor är det lätt. Det är lättare för dem att gå ner i vikt än för oss att gå upp i vikt om vi har det i våra anlag att det är svårt att gå upp.

Om överviktiga har lätt för att gå upp i vikt så kan de alltid tänka efter ifall det verkligen ska äta det ena och det andra. Det är nästan som att det är tabubelagt att kommentera en överviktig människa men det är fritt fram att göra det till en smal människa. Jag vet att det finns många program om överviktiga människor, men där har fortfarande den överviktige själv valt att ställa upp. Så de blir inte förolämpade på något sätt. Ibland när jag går på stan eller dylikt så kan folk kolla på mig för att jag är smal men när en överviktig går förbi så är det så att man inte kollar längre för det börjar bli så vanligt.

Jag har aldrig varit med om att någon har sagt till en anorektiker ’’herregud vad smal du är’’. För då är man så medveten om att den personen har anorexia, och då minsann. Då säger man ingenting, men om man bara är smal, då kan man visst häva ur sig vad som helst. Vilket är minst lika elakt. Det är bara det att de som är smala har inte tagit sig till det stadiet att man har fått ätstörningar. Anorexia sitter i psyket att man inte äter. Jag vill bara ställa alla mot väggen som tror att det är okej att häva ur sig vilka kommentarer som helst till en smal människa som är fullkomligt frisk, si och så. Men som vågar inte säga något till en överviktig människa som är i fara. Men säger man åt en överviktig person, då hjälper man till. Det gör man inte om man säger till en smal människa att den ständigt är smal. Det blir bara som en repetition om och om igen.

Men vi vet. Vi vet hur vi ser ut. Och det är aldrig roligt att få en kommentar som lyder ''vad smal du är, man ser ryggraden!'' - med ett hånskratt.