Jag orkar knappt. Inte med den här stämningen.
Jag sitter i mitt ihoptryckta lilla datarum. Det känns nästan som om väggarna kan ta i mig. Lyssnar på Håkan Hellström, på ''Grooveshark''. Typ nya Spotify. Fast jag gillar det inte alls lika mycket, trots att det fyller samma funktion.
Jag försöker skriva något vettigt, få ut någonting bra av att blogga. En sekund efter att jag har klickat på ''Spara & Publicera'' så känns det lite bättre. Och ännu bättre när jag har strömmat igenom det jag fått ned till ord. Men så vänder det lika fort och jag mår sådär jävla värdelöst igen.
Mamma har åkt ''hem'' till sitt Helsingborg. Jag bara rullar igenom varje dag. Ibland är jag helt jävla euforisk, också finns det sådana dagar som idag. Men idag är det annorlunda, så himla annorlunda. Det är som om jag gråter inombords och bara jag tänker lite så kommer allt ut. Alla runtomkring mig verkar så jävla glada. Och jag vill också vara det. Men jag lyckas liksom aldrig riktigt. Jag känner mig så taskig och så himla velig. För det är precis vad jag är. Jag vill bara vara hel.
Vädret gör mig glad. Det är precis som menat ''att idag ska du må dåligt för vi vädergudar gör likaså''. När jag låg i sängen förut så kände jag mig så jävla rutten. Ville läsa igenom gamla minnen och tänka tillbaka några år. För då skulle jag må bra. Men jag gjorde inte det. Jag ville gråta, men jag ville inte få uppmärksamhet. Jag ville bara vara själv. Jag hatar det här. Jag hatar nostalgi. Jag hatar att påminnas om saker som gjorde mig lycklig förr. Varför är allt så annorlunda nu?
Ber om ursäkt för all denna röra. Mitt upp i allting så försöker jag få andra tankar i huvudet och jag försöker fixa om så att du bara kan försvinna. Men jag hoppas att det är okej att läsa, trots att jag inte riktigt är Sharlee idag. Jag har gått ner mig.
Jag försöker skriva något vettigt, få ut någonting bra av att blogga. En sekund efter att jag har klickat på ''Spara & Publicera'' så känns det lite bättre. Och ännu bättre när jag har strömmat igenom det jag fått ned till ord. Men så vänder det lika fort och jag mår sådär jävla värdelöst igen.
Mamma har åkt ''hem'' till sitt Helsingborg. Jag bara rullar igenom varje dag. Ibland är jag helt jävla euforisk, också finns det sådana dagar som idag. Men idag är det annorlunda, så himla annorlunda. Det är som om jag gråter inombords och bara jag tänker lite så kommer allt ut. Alla runtomkring mig verkar så jävla glada. Och jag vill också vara det. Men jag lyckas liksom aldrig riktigt. Jag känner mig så taskig och så himla velig. För det är precis vad jag är. Jag vill bara vara hel.
Vädret gör mig glad. Det är precis som menat ''att idag ska du må dåligt för vi vädergudar gör likaså''. När jag låg i sängen förut så kände jag mig så jävla rutten. Ville läsa igenom gamla minnen och tänka tillbaka några år. För då skulle jag må bra. Men jag gjorde inte det. Jag ville gråta, men jag ville inte få uppmärksamhet. Jag ville bara vara själv. Jag hatar det här. Jag hatar nostalgi. Jag hatar att påminnas om saker som gjorde mig lycklig förr. Varför är allt så annorlunda nu?
Ber om ursäkt för all denna röra. Mitt upp i allting så försöker jag få andra tankar i huvudet och jag försöker fixa om så att du bara kan försvinna. Men jag hoppas att det är okej att läsa, trots att jag inte riktigt är Sharlee idag. Jag har gått ner mig.
Postat av: Ida Altti
Alltså du måste ha sundsvalls bästa blogg & sveriges bästa blogg för din ålder.
Du skriver på ett sånt sätt att man ryser, du får en att förstå så mycket och du är väldigt mogen för din ålder! (:
Trackback
