Ett minne för livet. Tokio Hotel.

Ett år har passerat, ett år sedan dagen var kommen. Den dagen jag hade längtat så himla mycket efter. Jag var spänd, jag trodde jag skulle hinna tuppa av innan den var kommen.

Ett år sedan jag stod utanför globen i en lång kö av exalterade Tokio Hotel-fans. Det var minst -20. Jag stod i mina tygskor och en tunn jacka och hackade tänder. Jag stod och väntade på att få komma in i värmen och jag var så förväntansfull. Jag stod i kön och försökte göra allt för att hålla värmen vid liv (vilket det inte fanns så mycket av).

Det kändes sjukt att mina största idoler var i samma land, stad och i samma lokal som mig. I globen. När vi hade blivit insläppta så sprang Molly och jag in, men vi blev stoppade utav vakter. Vi fick visa biljetterna och sedan sprang vi ner, vi kollade runt och var alldeles lyriska.

Vi ställde oss i ytterligare en kö för att få plats längst fram. Vi hann. Vi kom långt fram. Och vi stod och väntade. Den hade inte börjat på bestämd tid. Så vi väntade, väntade och väntade.

Sedan så släcktes hela Globen (jag får rysningar när jag skriver det här). I alla fall. Hela Globen släcktes och alla fansen började skrika. Jag skrek inte, jag blev som förstummad. Det var overkligt. När deras ''Boll'' sänktes ned och Noise började spelas. Då... då var jag tom. Det var helt sjukt. Ni förstår inte hur galet det var! Mina största idoler stod FRAMFÖR mig. De spelade för mig.

Bollen öppnade sig och hela bandet stod där. Vackra Bill, Tom, Georg och Gustav. Alla sjöng med och jag var helt jävla cp-lycklig! Konserten är ett utav de finaste, bästa och mest minnesvärda upplevelserna i mitt liv. Jag var så lycklig. De kastade ut vatten på oss i publiken. Jag fick några droppar på mig och var helt euforisk.
Konserten var magisk. Det de bjöd på var otroligt. Deras ombyten, låtarna och allt. Obeskrivligt. Jag har älskat dem sedan 2007. Fyra år. Jag har dem fortfarande på min spotifylista. Och två av deras flaggor hänger i mitt rum. Jag älskar dem och kommer alltid att göra.

- Ingen människa förstår vilket intresse man har för något förrän man har det själv.

(Min tårta när jag fyllde 14)

Tack till världens pappa som fotade! Dock väldigt tråkigt att konserten inte var i år då jag hade kunnat fota med min systemkamera! Men kommer de igen, DÅ KOMMER JAG GÅ! Garanterat. Och då ska jag fota. Massor.

Postat av: emelie francea

Kika gärna in på min blogg & lämna ett fotspår! :)

Ber om ursäkt om du inte vill ha spam!

2011-03-04 @ 19:46:46
URL: http://franceaemelie.blogg.se/
Postat av: Nadja

Jag var också där den 4 mars förra året, kommer aldrig att glömma! Kramar.

2011-03-06 @ 00:25:51
URL: http://nadjajasim.blogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0