Sharlees ♦

Så mycket blandade känslor som sitter fast i mig nu så borde orden rinna ut ur mig, hur lätt som helst. Trots det så är det helt blockerat. Det är ju nu jag kan blogga bäst. Men jag kan inte, så jag låter bli att få det bra.

Jag har verkligen fastnat för någonting som inte riktigt går att förklara. Det är så himla abstrakt. Och jag önskar jag var tillräckligt stark för att inse att det som finns nu aldrig kommer att utvecklas. Trodde aldrig att det skulle vara ett helvete att klargöra, men jag förstod nästan att det var det nu. Och fan fan fan. Jag vill bara försvinna. Och jag borde vara lycklig men jag kan inte. Allt är så himla utspritt. Och att vara tyst gör mest ont. Varför måste man vara tyst? Jag vill inte vara tyst om saker även fast jag borde. Precis som nu. Jag behöver någon som svarar exakt på det viset som jag vill. Och det är bara, bara Julia. (Får ont i magen för att du är borta från mig.)

Jag slutar nu, för jag kan inte fortsätta skriva när det bara blir en jävla massa trams. (Ibland känner jag mig så himla bra. Nu känner jag mig knackig.) För jag gillar inte när jag får en lurad uppmärksamhet. Och sen rinner det bara ut i sanden.