FUCK MY LIFE. Och ja, så är det verkligen nu. Fan vad jag hatar det här.
ÅÅÅÅÅH. Jag orkar inte! Det är ganska tydligt att jag inte mår som jag ska. Det är så jävla jobbigt överallt. Jag hatar att vara sjuk. Jag vill inte vara sjuk på ett bra tag nu. Först blir jag dunderförkyld och illamående första dagen i Turkiet. KUL. Nog för att jag inte blir frisk där. Utan jag blir ännu sjukare när jag kommer hem. Hostar som en kråka hela tiden och snorar mängder. Nu är mesta del av snoret borta men nu har jag rethosta så jag hostar så mycket tills jag köjs (för er som inte vet vad det betyder, eller så är det jag som har stavat fel. Läs ''håller på att spy!!!''). Och nej, jag mår egentligen inte bra. Det är så himla mycket runtomkring mig och precis överallt. Var jag än kommer så mår jag inte riktigt bra.
Och jag har märkt att jag är alldeles för stressad i skolan och mitt ''hemmamående'' gör det inte alls mycket bättre. Jag är liksom inte lugn någonstans. Jag sover dåligt och jag har börjat äta dålig. VARFÖR? Jo, för jag är inte jag. Inte nu. Och inte idag. Jag tror jag aldrig har mått såhär. Och den senaste tiden har jag varit sjuk rätt ofta. Eller inte så ofta. Men jag har varit sjuk väldigt, väldigt länge då jag väl har varit det. Och hypokondriker som jag är, tror att jag har livshotande sjukdomar runtomkring mig hela tiden. Eller det har jag ju. Men som finns inom mig. Och det är en sån jävla jobbig stressfaktor det också. OCH NU. Har jag troligtvis drabbats av magkatarr eller magsår. Något utav det är det i alla fall. Jag tvingade mig själv att gå på skolan i morse, för idag har vi typ den riktiga skoldagen med massa ämnen och sådant. Trots att jag höll på att kräkas i morse så gick jag. För det skulle visst gå över om jag var lugn. Men så var det inte alls. Jag gick på min första lektion, kreativt skrivande. Allt gick relativt bra tills att jag skulle börja skriva på vår uppgift. Jag började kallsvettas. Fick yrsel och mådde apilla. Så jag kunde inte hålla mig och sprang till toaletten och gjorde min grej (men det kom upp ur munnen i stället för den vanliga metoden). Och nu är jag hemma. JÄTTEKUL. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer. Jag vill inte få frånvaro. Och jag kommer få det tills att pappa kommer hem och sjukanmäler mig.
Och jag har märkt att jag är alldeles för stressad i skolan och mitt ''hemmamående'' gör det inte alls mycket bättre. Jag är liksom inte lugn någonstans. Jag sover dåligt och jag har börjat äta dålig. VARFÖR? Jo, för jag är inte jag. Inte nu. Och inte idag. Jag tror jag aldrig har mått såhär. Och den senaste tiden har jag varit sjuk rätt ofta. Eller inte så ofta. Men jag har varit sjuk väldigt, väldigt länge då jag väl har varit det. Och hypokondriker som jag är, tror att jag har livshotande sjukdomar runtomkring mig hela tiden. Eller det har jag ju. Men som finns inom mig. Och det är en sån jävla jobbig stressfaktor det också. OCH NU. Har jag troligtvis drabbats av magkatarr eller magsår. Något utav det är det i alla fall. Jag tvingade mig själv att gå på skolan i morse, för idag har vi typ den riktiga skoldagen med massa ämnen och sådant. Trots att jag höll på att kräkas i morse så gick jag. För det skulle visst gå över om jag var lugn. Men så var det inte alls. Jag gick på min första lektion, kreativt skrivande. Allt gick relativt bra tills att jag skulle börja skriva på vår uppgift. Jag började kallsvettas. Fick yrsel och mådde apilla. Så jag kunde inte hålla mig och sprang till toaletten och gjorde min grej (men det kom upp ur munnen i stället för den vanliga metoden). Och nu är jag hemma. JÄTTEKUL. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer. Jag vill inte få frånvaro. Och jag kommer få det tills att pappa kommer hem och sjukanmäler mig.
Postat av: emelie
hoppas du mår bättre snart, saknar den sharlee som är glad och lycklig :( <3
Trackback
