Jahapp, min dag typ. Mm.
JAHA. Känslan som uppstår när man har skrivit klart ett helt inlägg och jag råkar ramla runt med fingrarna på tangentbordet och allt försvinner. (Grrrrr!!!!!!!).
Budskapet var i alla fall att jag tror jag var med om världens jobbigaste dag idag. Lyckades skrapa ihop ungefär två timmars sömn i natt, och för att jag inte skulle försova mig på något sätt så ställde jag klockan på sex. Och på något konstigt sätt så snoozade jag över, och vaknade 07.29 pågrundav att något kändes fel. (Ni vet när man känner på sig att man försover sig). Och jag tror det aldrig har varit så jobbigt att kliva upp. Det kändes som att jag var fastlimmad i sängen och det gjorde seriöst ont att slita mig upp. Jag hade knappt tiden till att gnugga mig i ögonen. Trots att det kändes så himla ovärt så tvingade jag mig seriöst upp, för jag kan inte ta mig an mer frånvaro, så jag hade typ inget val. Vaknade upp med halvfett hår och kände mig hyfsat äcklig men hade inte tid till att duscha. Rotade fram det mjukaste jag kunde hitta i garderoben vilket slutade i sammetsleggings, grå tjocktröja, stickad kofta, och typ en grön jacka och halsduk. Sprang ner, gjorde klart frukost. Packade ihop och gick i all hast till bussen. Som jag hann med.
Åkte på lektion. Hade tråkigt. Ville hem. Kände mig ännu mera äcklig. Mitt hår blev fetare, och jag vet inte om det bara är jag. Men jag känner mig alltid ofräschare på skolan än hemma (även om jag har fett hår eller inte). Och allt jag hade på mig blev plötsligt bara oskönt. Var tvungen att gå från Hedbergska till Norra järnvägsgatan genom fuktig dimma. Och regnet hade lagt sig på marken och det luktade höst och regn för varje andetag jag drog in. Kom till Norra, där jag somnade typ jättesnabbt. Var så himla trött. Ville nästan avlida. Och bla bla bla. Sen hade jag idrott. Fast var inte med, gick en promenad i ösregnet. Blev blöt och allt kändes ännu oskönare. Sen gick alla hem när jag skulle ha extramatte som jag inte klarade i ettan. Emelie, Josefine och jag. Och jag orkade inte. Min kropp var fysiskt sönder. Och mitt huvud också. Fast jag gick dit. Pluggade några tal. Höll på att dö på slutet. Somnade och det kändes som att min handled skulle gå av när mitt huvud trillade in i en liten sömn. Slutade i alla fall halv fem, och fick som tur var skjuts hem. Åt god mat. Sov en liten stund. Och sen duschade jag i flera minuter. Och nu ligger jag här, efter att ha kollat på massa bilder på mamma och pappa från Paris. Åh.♥
Nu ska jag typ inte göra någonting. Lyssna på Håkan och drömma om bättre tider. Saknar Simon så sjukt mycket så det känns som om någon skär ut små bitar av mitt hjärta. Men förhoppningsvis träffas vi imorgon. Wiiiho.
Älskar att räkna matte.
Budskapet var i alla fall att jag tror jag var med om världens jobbigaste dag idag. Lyckades skrapa ihop ungefär två timmars sömn i natt, och för att jag inte skulle försova mig på något sätt så ställde jag klockan på sex. Och på något konstigt sätt så snoozade jag över, och vaknade 07.29 pågrundav att något kändes fel. (Ni vet när man känner på sig att man försover sig). Och jag tror det aldrig har varit så jobbigt att kliva upp. Det kändes som att jag var fastlimmad i sängen och det gjorde seriöst ont att slita mig upp. Jag hade knappt tiden till att gnugga mig i ögonen. Trots att det kändes så himla ovärt så tvingade jag mig seriöst upp, för jag kan inte ta mig an mer frånvaro, så jag hade typ inget val. Vaknade upp med halvfett hår och kände mig hyfsat äcklig men hade inte tid till att duscha. Rotade fram det mjukaste jag kunde hitta i garderoben vilket slutade i sammetsleggings, grå tjocktröja, stickad kofta, och typ en grön jacka och halsduk. Sprang ner, gjorde klart frukost. Packade ihop och gick i all hast till bussen. Som jag hann med.
Åkte på lektion. Hade tråkigt. Ville hem. Kände mig ännu mera äcklig. Mitt hår blev fetare, och jag vet inte om det bara är jag. Men jag känner mig alltid ofräschare på skolan än hemma (även om jag har fett hår eller inte). Och allt jag hade på mig blev plötsligt bara oskönt. Var tvungen att gå från Hedbergska till Norra järnvägsgatan genom fuktig dimma. Och regnet hade lagt sig på marken och det luktade höst och regn för varje andetag jag drog in. Kom till Norra, där jag somnade typ jättesnabbt. Var så himla trött. Ville nästan avlida. Och bla bla bla. Sen hade jag idrott. Fast var inte med, gick en promenad i ösregnet. Blev blöt och allt kändes ännu oskönare. Sen gick alla hem när jag skulle ha extramatte som jag inte klarade i ettan. Emelie, Josefine och jag. Och jag orkade inte. Min kropp var fysiskt sönder. Och mitt huvud också. Fast jag gick dit. Pluggade några tal. Höll på att dö på slutet. Somnade och det kändes som att min handled skulle gå av när mitt huvud trillade in i en liten sömn. Slutade i alla fall halv fem, och fick som tur var skjuts hem. Åt god mat. Sov en liten stund. Och sen duschade jag i flera minuter. Och nu ligger jag här, efter att ha kollat på massa bilder på mamma och pappa från Paris. Åh.♥
Nu ska jag typ inte göra någonting. Lyssna på Håkan och drömma om bättre tider. Saknar Simon så sjukt mycket så det känns som om någon skär ut små bitar av mitt hjärta. Men förhoppningsvis träffas vi imorgon. Wiiiho.
Älskar att räkna matte.
Trackback
