Jag vet att man måste kämpa
Allting känns så overkligt och jag vet inte alls vad jag ska känna. Jag brukar vara stark och kunna gå till skolan men jag klarade inte av det idag. Är rädd hela tiden och jag vet att du har känt såhär länge. Och därför är jag så chockad, för på något sätt så trodde jag att det kunde bli bra. Jag vill bara ha mina syskon här. Så slipper jag vara ensam i det här huset när det är såhär.
Jag längtar så himla mycket tills lyckliga dagar. Tills alla är hela och alla pusselbitar är på plats.
Det känns hyfsat jobbigt att åka och jobba. Och stå och se glad ut. Men när jag väl är där så älskar jag det för att huvudet kommer på andra tankar. Jag har mått neutralt de senaste dagarna men allt som hände i natt har dragit ner hela mig. Hursomhelst, jobb 16-20.00. Sen när jag kommer hem så ska jag kolla på idol och därefter lär jag falla till sömns ganska snabbt. Kram!
