Tisdagskväll
Jag har hamnat i en sakna-haga-period. Man kan säga att jag har haft den sedan jag slutade på Hagaskolan. Och jag fattar inte, men det måste vara någonting magiskt. Jag saknar min gamla klass så jävla mycket. Jag kan typ, börja gråta när jag tänker på det. När jag stod och väntade på bussen i tisdagsmorse så såg jag min förra handledare gå mot Haga. Och jag var nära att fälla en tår. Då måste man sakna något... mycket. Och jag vet precis vad jag saknar. Den där tryggheten som jag aldrig har haft på gymnasiet. Min klass. Jag visste var allt låg. Visste vilka alla var. Och jag visste vad människor tyckte och tänkte. Nu är det så jävla annorlunda.
Jag öppnade min byrå, och i en utav lådorna ligger en massa minnen. Så jag började rota fram...
...Och hittade det här. Jag satt och skådade de här korten länge, hur mycket vi hade förändrats på bara ett år.
Det här låg bland allting annat också. Jag hade skrivit det här dagen efter att Djino hade dött. Läste igenom det en gång och började gråta massor. Sakna. Varför måste man göra det...?
Och det här fick jag utav snällaste Emmy idag. Så, det pryder min dörr nu. Jag har fem över, någon som vill köpa?
Postat av: julia
jaaaaaaaaaaaaaaaaa! HUR MYCKET?
Trackback
