Grattis bloggen!
I kväll är det ett år sedan jag startade den här bloggen. Det blev nästan lite pinsamt när jag frågade Simon ifall vi skulle starta en blogg tillsammans. Det blev liksom ''Jaha, så nu ska jag skriva om mitt liv för andra?''. Meningen med mitt bloggnamn var ''SharleeEsperanzaSimonPhilip'' eftersom att Simon och jag skulle blogga tillsammans.
Men trots att Simon aldrig bloggar så fick det ändå fortsätta att heta så. Och jag har fortsatt bloggat och det är jag själv ganska förundrad över. Jag har haft så många bloggar men alltid slutat blogga, helt utan anledning.
Undra vad det var som fick mig att stanna nu. Ni kanske? Eller att jag känner att jag utvecklats och att jag faktiskt behöver någonstans där jag kan skriva av mig. Det blir som att man bygger ett pussel när man får blogga ibland. Och den känslan är härlig. Jag når ju ut till er, till er som jag knappt vet vilka ni är. Ni är så hemliga. Precis som jag är. För egentligen är jag mycket mer än vad jag är i bloggen.
För ett år sedan så gick jag på Hagaskolan. I efterhand är det nog den bästa skolan jag har gått på. Jag gick med världens bästa klass, 9A. Ingen klass kommer någonsin kunna ersätta den klassen (hur bra min nuvarande klass än är). Jag saknar alla personligheterna i min klass så himla himla mycket.
Simon och jag firade åtta månaders kärlek i slutet av maj. Jag skulle åka till Polen. Kämpade i skolan, också vidare. Och det gjorde jag för att komma in där jag sitter nu. Jag lyckades.
Men trots att Simon aldrig bloggar så fick det ändå fortsätta att heta så. Och jag har fortsatt bloggat och det är jag själv ganska förundrad över. Jag har haft så många bloggar men alltid slutat blogga, helt utan anledning.
Undra vad det var som fick mig att stanna nu. Ni kanske? Eller att jag känner att jag utvecklats och att jag faktiskt behöver någonstans där jag kan skriva av mig. Det blir som att man bygger ett pussel när man får blogga ibland. Och den känslan är härlig. Jag når ju ut till er, till er som jag knappt vet vilka ni är. Ni är så hemliga. Precis som jag är. För egentligen är jag mycket mer än vad jag är i bloggen.
För ett år sedan så gick jag på Hagaskolan. I efterhand är det nog den bästa skolan jag har gått på. Jag gick med världens bästa klass, 9A. Ingen klass kommer någonsin kunna ersätta den klassen (hur bra min nuvarande klass än är). Jag saknar alla personligheterna i min klass så himla himla mycket.
Simon och jag firade åtta månaders kärlek i slutet av maj. Jag skulle åka till Polen. Kämpade i skolan, också vidare. Och det gjorde jag för att komma in där jag sitter nu. Jag lyckades.
Ni som följt mig från början. Tycker ni att det har förändrats mycket?
(Här var i alla fall första inlägget!) :D
Trackback
