Förintelsen
Klockan är kvart i åtta och Simon har precis, precis åkt hem. Det är alltid lika tråkigt. Den där sista kyssen. Kramen. Innan han ska gå.
GUD! Pappa tar kol på mig. Han sitter nere och ropar mitt namn utan att andas. Så jag måste gå ner, och se på den där jävla förintelsen. Nej. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag ska hedra de som dog i förintelsen. De var så himla hemskt.
Trackback
