Det känns på gränsen till meningslöst
Det här är ingenting för mig. Ändå så gör jag det nästan varje helg. Jag känner mig så tankspridd och borta i mig själv.
Jag vaknade av pappas steg i trappen vid en hyfsad tid, drog ut lite på det och sedan klev jag upp. Tog in tvätten som hängt ute över natten. Sedan gjorde jag en frukost fylld utav kolhydrater till Simon och mig, holländska snacks.
Och vad gör jag efteråt? Ingenting. Som gamla vanliga. Jag satt vid datorn och Facebookade. Och Simon tjatade på mig att jag var tråkig. Ja, jag är så jävla tråkig ibland. Jag har känt mig tråkig hela helgen. Jag har liksom levt på övervåningen.
Fram tills för en halvtimme sedan så drog jag med mig Simon in i duschen för att bli lite levande igen. Återigen, på eftermiddagen. Då halva dagen har gått, typ. Nu håller jag på att städa min garderob och jag dammar av litegrann. Samtidigt som jag viker mina kläder som har varit med i så många år börjar jag bli nervös. Jag behöver pengar. Jag vill ha pengar. Kunna shoppa utan någon gräns. ''Det här tar jag, och det med.''. That may be the good life. Fast såklart. Jag är asglad över att jag är frisk oså. Mina föräldrar likaså.
Men jag har sån ångest.
Trackback
