Det är som att du sjunger om mig

Det är alltid så himla skönt att komma in till ett varmt hem. Konstigt nog känns inte mitt skelett i händerna riktigt hela. Huvudsaken är att jag kan skriva. En sak av alla saker jag avskyr är sura och misstänksamma föräldrar. Det är så jobbigt när de inte litar på en. När de nästan alltid gör det. Då önskar jag att jag hade en egen etta jag kunde komma hem till och vara med precis vem jag vill.

Men i min fantasi får det vara så. Jag hatar situationen jag lever i. Jag är så jävla velig och full av känslor så jag snart håller på att, typ explodera. Åh. Jag vill dansa och vara full för evigt.

''Och alla bara pratar, ''är det sant'' och ''jag har hört om dig''?

Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.
Neonskyltar på gatorna. Sänder ljus till mig och skatorna.
Alla dansar, och jag tänker, är du också själv?
Var är du i kväll...?

Vem kysste Elin, bakom ryggen på Marie?
Var det den store poeten, som hon var förälskad i?
Fanns det en plats, i hennes värld för
två?
Snälla skicka ett vykort, för jag undrar så...

Och jag undrar vad som händer, i vår del av stan.

Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt.''




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0