Städkickar ger en ruset

Nej, jag gick aldrig på en promenad. Det skulle bli så omständigt utav massa anledningar. Sen så blev jag halvt tokig av att vårat hus var upp och nervänt. Så jag tog mig an städrollen och agerade som städerska. Både på neder- och övervåningen, samt mitt rum. Det behövdes.

Jag kommer nog stormtrivas om jag kryper till sängs med chips, cola och dipp. (Jag göre då!!!)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0