Mobil-skit-blogg. (Del två.)

...Minsta lilla sak. Människor som dunkar sina fötter i stolen så min stol guppar och det känns som om jag har en högtalare i ryggen. Människor som släpper sina naturliga avgaser så alla andra kan njuta med. Människor som lyssnar på för hög musik, men man hör bara rytmen och ingen sång. Samtidigt som den hopplösa situationen man är i tittar de nonchalant på oss som är musikfria och hoppas att vi inte störs. Människor som bråkar i tåget. Det hände för ett tag sen, väldigt givande underhållning. Mina öron blev röda och hade det livet varit tecknat så hade det lyst *nyfiken nyfiken nyfiken* om mig. Nu ska jag fortsätta åka i det tomma intet tills jag kommer fram till mamma. Puss!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0