Det är ingen fin fredag.
Åh. Jag är så himla känslig och allting. Hur kan det vara möjligt att tårar kan rinna nerför sin egen kind, typ, hela tiden. Och det enda man vet är att man är ledsen över en massa dynga. Jag vill gå ut. Ut och gå. Men jag gör det inte, för jag har som fastnat i min egen stol. Det är ljust ute. Och man kan säkert känna håret på kroppen resa sig lite. Jag vill bara inte träffa någon i min väg. Så jag stannar inne.
Och sommarlov. Ja. Det är ju det. Och det känns så satans långt borta ändå. Fulla ungdomar ute på gatorna. Men sån är inte jag ikväll. Samtidigt som jag lyssnar lite på Dom dimmiga dagarna utan att bli blöt om kinderna så undrar jag vad alla gör som är som jag idag. Och samtidigt som jag känner mig så jävla ensam psykiskt så vill jag vara ensam fysiskt. Ett undantag skulle vara en, och det skulle i så fall vara du. (Förlåt, jag kan ju inte skriva namn.) Jag ska nog krypa ner under täcket. För jag behöver inte ens tänka längre. Det bara... kommer.
Och sommarlov. Ja. Det är ju det. Och det känns så satans långt borta ändå. Fulla ungdomar ute på gatorna. Men sån är inte jag ikväll. Samtidigt som jag lyssnar lite på Dom dimmiga dagarna utan att bli blöt om kinderna så undrar jag vad alla gör som är som jag idag. Och samtidigt som jag känner mig så jävla ensam psykiskt så vill jag vara ensam fysiskt. Ett undantag skulle vara en, och det skulle i så fall vara du. (Förlåt, jag kan ju inte skriva namn.) Jag ska nog krypa ner under täcket. För jag behöver inte ens tänka längre. Det bara... kommer.
Trackback
