Sharlees ♦

För inte så längesen började jag kära ner mig i Oskar Linnros. Eller ärligt talat. Jag lyssnade på hela Från och med Du, för första gången för typ en vecka sedan. Och sedan hörde jag Genom Eld när jag strosade runt på stan. Och idag innan jag kunde åka hem var jag tvungen att hämta upp nycklarna hos min syster (som jobbar i stan.) Och jag såg att de i princip var klara med hela Gatufestens uppsättning. Jag blev glad. Men det kom massa blandade känslor också. Jag blir så glad när jag bor här och jag vet att det händer någonting, åtminstone en vecka på ett helt år. Och jag skulle säga, bättre än ingenting. Även om människor super ner sig för mycket och sånt. Det blir kaos. Människor slåss. Är otrogna. Så är den här veckan ändå någonting som höjer Sundsvall. Vi är glada. Dansar. Äter. Dricker gott. Precis det sommaren har att erbjuda.

Nu längtar jag så himla, himla mycket efter Håkan. Efter att få göra mig fin. Vara glad och må bäst i hela världen. Jag skulle gärna vilja uppleva det Oskar har att bjuda på. Men jag måste parkera mig längst fram hos Håkan. Jag måste det.


När jag såg den här videon i lördags så blev jag påmind om 2008 och jag började flina stort (jag gör det nu också.) För jag kommer ihåg hur bra han är. Han är så jädra bäst. Då var gåshuden på max. Och nu är gåshuden ut till fullo och tårarna är så mycket som redan framme. Jag längtar, längtar och längtar.