Jag stod där mitt i allt vimmelkaos, bara för att se dina ögon gnistra lite till. Och jag tänkte, aldrig kommer jag sluta älska dig.
Om fredagen. Har jag berättat om Håkan? Nej, för jag har levt i stan i hela helgen. Sovit hos Simons pappa i samma kläder. Varit äcklig. Fräsch och allting på samma gång. Och igår tog Gatufesten slut. Den enda veckan på hela året som någonting händer i den här staden, på riktigt. Och även om det är Air Festival i slutet på juli så borde jag längta, men jag är underårig. Så jag tänker inte längta.
I alla fall. Fredagen var så himla bra. Jo, det började med att jag skrev till er att jag var (ASPEPPAD) och höll på dansa i huset. Sedan kom glada Simon och hämtade mig. Så vi åkte ner till hans pappa i stan och förfestade. Så löste vi in oss på Gatufesten och jag började direkt ringa efter Julia, som inte passade tiden. Men vi hittade varandra, kramades, hoppade och var så jävla taggade. Vi tänkte se Oskar Linnros, men han var för seg. Så vi sprang hem till Emma (Julias kompis) och taggade lite till.
Men. Sedan gick vi till Stora Scen, ställde oss näst längst fram. Och var så jävla, jävla taggade. Jag skrek, skrek och skrek. Pulsen pumpade och hjärtat slog 3000 slag i sekunden. Människor runt omkring oss kunde ta del av våran glädje så himla mycket. Jag stampade med mina klackar och skrek ''HÅKAN'' tusen gånger om.
Sedan blev det lite mörkare. Publiken blev tätare och deras röster höjdes med dem. Håkans medarbetare kom in på scen och nästan alla förstod att det var dags. Sedan stod han där, framför oss alla. Och han började med ''Dom där jag kommer ifrån''. Och från första låt till sista sjöng jag med i varenda liten vers, och jag var så förbannat lycklig. Han var så fin. Och så glad. Han nådde ut till oss alla. Vi svettades, skrek, var fulla och trängdes. Men ändå så försvann allt det jobbiga för en stund, för han levererade ren magi.
När han tackade för sig tänkte jag bara, att det blir inte bättre än såhär. Han var bäst. Jag gick hem till Simon och sov. Och bara tänkte på Håkan. Att nu var allting över. Det går ju så himla fort, när man aldrig vill att det ska ta slut. Jag är evigt tacksam för den kvällen, och min gatufestupplevelse var enormt bra. Och han toppade allt.
I alla fall. Fredagen var så himla bra. Jo, det började med att jag skrev till er att jag var (ASPEPPAD) och höll på dansa i huset. Sedan kom glada Simon och hämtade mig. Så vi åkte ner till hans pappa i stan och förfestade. Så löste vi in oss på Gatufesten och jag började direkt ringa efter Julia, som inte passade tiden. Men vi hittade varandra, kramades, hoppade och var så jävla taggade. Vi tänkte se Oskar Linnros, men han var för seg. Så vi sprang hem till Emma (Julias kompis) och taggade lite till.
Madeleine, Julia och jag.
Jag taggad in i bomben.
Men. Sedan gick vi till Stora Scen, ställde oss näst längst fram. Och var så jävla, jävla taggade. Jag skrek, skrek och skrek. Pulsen pumpade och hjärtat slog 3000 slag i sekunden. Människor runt omkring oss kunde ta del av våran glädje så himla mycket. Jag stampade med mina klackar och skrek ''HÅKAN'' tusen gånger om.
Min allra bästa vän och jag. Här såg vi sannerligen inte så glada ut, men det var vi. Bara så jävla på gång.
Sedan blev det lite mörkare. Publiken blev tätare och deras röster höjdes med dem. Håkans medarbetare kom in på scen och nästan alla förstod att det var dags. Sedan stod han där, framför oss alla. Och han började med ''Dom där jag kommer ifrån''. Och från första låt till sista sjöng jag med i varenda liten vers, och jag var så förbannat lycklig. Han var så fin. Och så glad. Han nådde ut till oss alla. Vi svettades, skrek, var fulla och trängdes. Men ändå så försvann allt det jobbiga för en stund, för han levererade ren magi.
Och såhär fin var han. I all suddig hast försökte jag få en fin mobilbild.
Och finast av allt. Så spelade han Vid protesfabrikens stängsel. (Denna bild tog jag utav Emelie Högberg.)
När han tackade för sig tänkte jag bara, att det blir inte bättre än såhär. Han var bäst. Jag gick hem till Simon och sov. Och bara tänkte på Håkan. Att nu var allting över. Det går ju så himla fort, när man aldrig vill att det ska ta slut. Jag är evigt tacksam för den kvällen, och min gatufestupplevelse var enormt bra. Och han toppade allt.
Postat av: Selma
SVAR: Ingen orsak :)
Är allt bra med dig då ? :D
Trackback
