Jag är inte riktigt den jag borde vara.
Om jag ska vara riktigt ärlig så är jag så sjukt himla galet stört deprimerad. Jag vill bara försvinna?!?! Jag tänker på mina vänner. Min fina pojkvän. Och min familj som jag aldrig vill vara utan. Och vet ni, det som gör mig mest förvirrad är att det som faktiskt drar ner min glädje är att jag inte befinner mig på yran med ett gäng fulla människor. Att jag bara sitter hemma. Och stämningen runtomkring mig är inte så himla mycket bättre. Den höjer mig liksom nästan ingenting just nu.
Jag har varit med min gamla klasskompis Ulrica på stan hela förmiddagen, och det var jättetrevligt. Sedan när jag kom hem. Så bara föll allting. ''Jaha, och vad ska jag göra nu?'' Jag behöver människor. Jag behöver bli glad. Jag funderar på att sova ute i Timrå tredje natten i rad. Eller så gör jag det inte. Bara jag slipper vara här. Jag är ledsen över att det känns som om jag håller på att tappa greppet om flera människor. Även fast det bara är ett hjärnspöke. Jag blir ledsen när jag tittar på andra som är så glada. Jag blir ledsen när jag ser mig själv och inser att jag faktiskt inte borde vara såhär. Och jag undrar om jag bara är så himla förvirrad i mig själv. Imorgon är det fredag, och det är en speciell dag. Jag berättar mer om den imorgon. I alla fall. Också gör det mig ledsen att ni bara försvinner när jag inte skriver här. Och jag förstår det, men allt går så hastigt. Och jag känner att jag inte riktigt hänger med i svängarna.
Jag köpte en fin bikiniöverdel idag. Jag var osäker på trosorna så jag lät dem hänga, de var liksom lite kalsongaktiga så min rumpa såg... bara konstig ut.
Och den här fina toppen köpte jag igår. Jag älskar den. Och jag kommer älska den ännu mer när jag blir brun efter Turkietresan som förhoppningsvis blir av.
Lite närmare. Kanten där vid bröstet eller vad man ska säga, är sådär för att jag vek undan bikinin.
Hur som haver. Jag är deprimerad för att jag bara vill ha mycket pengar. Och jag har inte det. Jag är dels deprimerad för att jag vill köpa min iPhone NU. Även om jag så måste vänta på skattepengarna. Jag vill ha låga converse i vitt och svart. Jag vill ha höga mörkblåa jeansshorts. Jag vill börja träna igen. Jag vill se Håkan på lördag. Jag vill se Håkan i september på Gröna Lund. Jag vill vara glad.
Jag har varit med min gamla klasskompis Ulrica på stan hela förmiddagen, och det var jättetrevligt. Sedan när jag kom hem. Så bara föll allting. ''Jaha, och vad ska jag göra nu?'' Jag behöver människor. Jag behöver bli glad. Jag funderar på att sova ute i Timrå tredje natten i rad. Eller så gör jag det inte. Bara jag slipper vara här. Jag är ledsen över att det känns som om jag håller på att tappa greppet om flera människor. Även fast det bara är ett hjärnspöke. Jag blir ledsen när jag tittar på andra som är så glada. Jag blir ledsen när jag ser mig själv och inser att jag faktiskt inte borde vara såhär. Och jag undrar om jag bara är så himla förvirrad i mig själv. Imorgon är det fredag, och det är en speciell dag. Jag berättar mer om den imorgon. I alla fall. Också gör det mig ledsen att ni bara försvinner när jag inte skriver här. Och jag förstår det, men allt går så hastigt. Och jag känner att jag inte riktigt hänger med i svängarna.
Jag köpte en fin bikiniöverdel idag. Jag var osäker på trosorna så jag lät dem hänga, de var liksom lite kalsongaktiga så min rumpa såg... bara konstig ut.
Och den här fina toppen köpte jag igår. Jag älskar den. Och jag kommer älska den ännu mer när jag blir brun efter Turkietresan som förhoppningsvis blir av.
Lite närmare. Kanten där vid bröstet eller vad man ska säga, är sådär för att jag vek undan bikinin.
Hur som haver. Jag är deprimerad för att jag bara vill ha mycket pengar. Och jag har inte det. Jag är dels deprimerad för att jag vill köpa min iPhone NU. Även om jag så måste vänta på skattepengarna. Jag vill ha låga converse i vitt och svart. Jag vill ha höga mörkblåa jeansshorts. Jag vill börja träna igen. Jag vill se Håkan på lördag. Jag vill se Håkan i september på Gröna Lund. Jag vill vara glad.
Trackback
