Sharlees ♦

Jag vill bara säga att jag har landat i mitt varma hem och att Julia och jag hade den nödvändigaste pratstunden på väldigt länge, och för varje gång så är det så himla skönt att lätta på hjärtat. Och nu i skrivande stund så kommer jag verkligen på hur mycket jag saknar Simon om kvällarna när han inte är här med mig. Jag har egentligen skrivit om det så många gånger men även om det är tusentals gånger så vet jag aldrig riktigt hur jag skall skriva ner det på bästa möjliga sätt. Bara för att ni skall förstå. Att just ikväll är jag så sjukt lycklig. Men ändå olycklig (för det finns saker som ger mig ångest) men så tänker jag lägga det på hyllan bara för en stund för att jag överväger allt det som gör mig glad. Åh. Det är så sinnessjukt svårt att göra tydligt. Egentligen kanske det bara behövs några få små ord eller ett helt block full av kärleksexplosioner. Jag älskar att skriva men någonstans känns det som att jag har tappat just det där. Bara för att precis just nu så blir det så svårt när jag verkligen vill få ur mig det här som bubblar inom mig. Men eftersom att jag vill. Så går det på något skumt sätt ändå. Även om det finns vissa stunder som jag verkligen avskyr Simons beteende mer än allt annat, så kan jag inte se mig själv utan honom. Fastän jag är en egen individ. Så är han halva jag. Och jag vill leva med honom. Tills den dagen jag dör och är borta för all evig tid. Och det finns saker jag är skyldig till som jag kommer att ångra tills jag rycks ur livet. Men jag kommer alltid försöka att gottgöra det. Och jag kommer alltid att göra mitt bästa. Jag är så himla kär och upprymd. Så jag kan typ börja gråta. Bland annat för att den här sommaren verkligen har visat hur mycket jag behöver Simon. Och faktiskt hur lite jag kan ta för att stupa ner i en pöl och bara vilja dö. Hur ledsen jag kan bli. Den här sommaren har varit så annorlunda jämfört med för ett år sedan. Den var så fin. Och allt var bekymmerfritt. Idag så jobbar Simon varenda dag, och jag är glad. Bara för att det ger oss så mycket. Även om jag saknar honom i mängder. Vi kämpar lite smått för att kunna resa utomlands i slutet på augusti. Och viljan är så jävla stark, för nu är det sensommar och för några dagar sedan kastades vi ut i hösten. Åtminstone gåshuden som höstkvällarna brukar ge oss. Också tänker jag på var den här sommaren tog vägen, allting gick så kvickt utan att jag knappt hunnit tänka igenom vad jag har tillbringat alla de här dagarna. Om precis två veckor börjar vi skolan och jag känner mig alldeles trasslig inombords av en mängd blandade känslor. Men om jag skall prata om min skolångest, så låter jag det vara tills det närmar sig på riktigt och jag skall börja andra året på gymnasiet. Nu skall jag suga i mig de sista veckorna. Alla dagar. Kvällar och nätter. Och jag skall hinna göra allt jag vill innan det är slut på riktigt. Jag skall ha hunnit vara med om en kräftskiva, campa och äta surströmming.