Shopaholic. (P.s. Jag älskar dig, Simon).
Åh fy vad det här var jobbigt. Det jobbiga var att Simon åkte härifrån kvart i tre och 50 minuter senare var han fortfarande inte hemma, och hans mobil var död. Och oron som växte inom mig fick mig att vilja kräkas. Men nu vet jag i alla fall att han har landat hemma, tack gode Gud vad mitt hjärta lättades.
Över till någonting helt annat. Eftersom att jag ofta kanske verkar lycklig och så, så vill jag bara säga att jag är inte det så ofta. Igår natt så var jag så himla ledsen. Nästan så jag ville dö. Jag vill försöka få ihop saker så som de var förut. För jag känner egentligen inte igen någonting av det som är nu. Och det gör mig så himla ledsen. Även om det oftast är bra med mig och så. Med Simon också. Så är det alltid så hjärtskärande när det inte funkar. Mina bekymmer vill egentligen bara svämma över här, men jag vill inte få det och låta som om allt är dåligt. Jag vill bara få det och låta som en liten kris som jag bara måste ta mig ur. För jag klarar nästan inge mer. Och därför vill jag bort därifrån. Och eftersom att nästan hela natten igår blev så hektisk och fruktansvärt jobbig. Så vände Simon och jag de få timmarna vi hade idag till någonting bra, så vi åkte på stan och shoppade lite. (Jag måste fan sluta).
Så här har vi dagens outfit.
När vi hamnade på Röda Korset så ville jag så gärna att Simon skulle hitta någonting, och jag blev så glad när han fick upp ögonen för den här fina skjortan som inte alls är rättvis gentemot hur den ser ut i verkligheten. Men för att inte låta som en, någonting. Så vill jag bara säga att jag bär på en känsla som gör så fantastiskt ont i mig. För det är den känslan som jag känner av när jag tittar på Simon och känner hur mycket jag älskar honom. Och det är så sjukt mycket. Och varför den gör så ont är just för att jag aldrig skulle vilja vara utan honom. Han är så himla fin. Och världens snällaste och omtänksammaste person.
Simon fick i alla fall skjortan utav mig, och jag är så himla glad för det.
Och jag köpte den här.
Och den här. Som också är så mycket finare i verkligheten. Men nu känns det som att jag måste sluta shoppa. För jag blir ju helt störd. Alltså typ, när jag inte handlar något nytt. Jag är ju liksom överallt hela tiden. Men jag antar att det är bättre än alkolist.
Hur som haver. När vi kom hem så sved våra ögon ganska mycket, och magen kurrade. Så vi slängde ihop lite lunch som såg ut såhär. Och sedan kröp vi till sängs framför tv:n innan han åkte hem för att senare åka och jobba. (Han är på jobbet nu).
Över till någonting helt annat. Eftersom att jag ofta kanske verkar lycklig och så, så vill jag bara säga att jag är inte det så ofta. Igår natt så var jag så himla ledsen. Nästan så jag ville dö. Jag vill försöka få ihop saker så som de var förut. För jag känner egentligen inte igen någonting av det som är nu. Och det gör mig så himla ledsen. Även om det oftast är bra med mig och så. Med Simon också. Så är det alltid så hjärtskärande när det inte funkar. Mina bekymmer vill egentligen bara svämma över här, men jag vill inte få det och låta som om allt är dåligt. Jag vill bara få det och låta som en liten kris som jag bara måste ta mig ur. För jag klarar nästan inge mer. Och därför vill jag bort därifrån. Och eftersom att nästan hela natten igår blev så hektisk och fruktansvärt jobbig. Så vände Simon och jag de få timmarna vi hade idag till någonting bra, så vi åkte på stan och shoppade lite. (Jag måste fan sluta).
Så här har vi dagens outfit.
När vi hamnade på Röda Korset så ville jag så gärna att Simon skulle hitta någonting, och jag blev så glad när han fick upp ögonen för den här fina skjortan som inte alls är rättvis gentemot hur den ser ut i verkligheten. Men för att inte låta som en, någonting. Så vill jag bara säga att jag bär på en känsla som gör så fantastiskt ont i mig. För det är den känslan som jag känner av när jag tittar på Simon och känner hur mycket jag älskar honom. Och det är så sjukt mycket. Och varför den gör så ont är just för att jag aldrig skulle vilja vara utan honom. Han är så himla fin. Och världens snällaste och omtänksammaste person.
Simon fick i alla fall skjortan utav mig, och jag är så himla glad för det.
Och jag köpte den här.
Och den här. Som också är så mycket finare i verkligheten. Men nu känns det som att jag måste sluta shoppa. För jag blir ju helt störd. Alltså typ, när jag inte handlar något nytt. Jag är ju liksom överallt hela tiden. Men jag antar att det är bättre än alkolist.
Hur som haver. När vi kom hem så sved våra ögon ganska mycket, och magen kurrade. Så vi slängde ihop lite lunch som såg ut såhär. Och sedan kröp vi till sängs framför tv:n innan han åkte hem för att senare åka och jobba. (Han är på jobbet nu).
Trackback
