Jag tror vi flyger rakt in i solen.
Nu när jag börjar så är klockan på slaget 01:29. Den här dagen (eller igår) första augusti, har gett mig så enormt mycket. Jag har insett saker. Som jag såklart har insett förr, men som jag värderar lite extra nu. Min och Shalonys dag var enormt, oslagbart bra. Och jag (vi) saknade Shanti hela tiden. Så det här ska göras om tusen gånger. Nu är vi bara ensamma hemma. Och det märks, för nu när mamma och pappa är i Vemdalen så är det ganska tyst och tomt. Men trots det så är vi otroligt bra på att höja mysstämningen. Idag förstod jag hur mycket jag gillar sommaren också, då dagar blir som idag. Jag tänkte på Simon mesta delen av tiden. Jag tänkte i och för sig på alla som jag älskar. Och hur mycket jag vill att vi ska vara samlade helst hela tiden.
Idag var nog allra första gången som jag verkligen hittade någonting i textil på en Second Hand-butik. Och jag blev döglad. Och jag är fortfarande helt extas tills jag kommer till att använda mina nya kläder. Och jag längtar redan tills jag ska strosa runt på Röda Korset i Timrå. Bara för att det är så sjukt mysigt, och bara för att jag är så ensam om varenda plagg jag köper. Nu pratar jag idag. Så alltså det dygnet som var för en och en halvtimme sedan. (01:36) är den nu. Även om jag har sagt det så oberäkneligt många gånger, så förstår jag för varje minut som går att jag aldrig skulle kunna stå på jorden utan Simon. Utan min helt underbara familj, och mina fina vänner. Jag vet att jag är en sån som har enkelt för att sväva mellan lätt och svårt. Och jag är så sjukt, evigt himla tacksam att jag alltid kan hjälpa mig själv upp. Eller att det alltid finns en människa där som kan trycka upp mig när jag är någonstans nerkörd i botten. Och det är inte så ofta det händer att vi tänker så mycket på det. I alla fall inte så djupt. Och då när vi väl tänker efter, så blir vi alltid så känslosamma och vill gråta hav. Eller jag. Jag kanske inte ska prata om er. Men så pratar jag om nu, och jag känner att jag har hur lätt som helst för att börja gråta nu. Bara för att jag är så stört lycklig idag.
Jag har inte berättat det här än. Men jag är samt så himla, satans, roligt jävla nervös inför onsdag. Då ska jag på anställningsintervju. Och jag vet att man kanske inte ska berätta sådant för er än. Eftersom att jag inte har fått jobbet (än?!?! Hihi). Nä, men det är bara vad jag hoppas så in i bomben. Men jag är så himla glad. Och ja, jag kanske inte ska ta ut saker i förskott. Men jag har så svårt för att låta bli när det gläjder mig att jag får komma på en intervju. Och får jag detta jobb. Så blir jag så fruktansvärt glad och så sjukt engagerad. Även fast jag redan är det nu. Och det som gör mig ännu lyckligare är att jag blev tillfrågad om jag ville jobba som statist. I en ny film som ska komma. Och det är samma regissör som har regisserat den underbara filmen ''I rymden finns inga känslor''. Det känns så jävla mäktigt. Utan att låta mallig. Eller ens att försöka vara det. Lilla jag. Jag är så sjukt glad. Att det faktiskt känns så himla overkligt. Men jag tänker berätta om allting när det är på plats. Färdigt. Och allt. Men eftersom att jag var så nedstämd igår så är jag så himla glad att jag har blivit lite mer euforisk över allt som ska hända. Och jag ser positivt på saker. Även om skolan är nära. Och jag saknar vissa saker mer än något annat och vill ha det för mig själv. Så försöker jag göra mig själv hel igen. Bara hel ifrån allt som egentligen tar sönder mig. Jag börjar också få världens finaste tänder. Finare tänder än ni någonsin kan ana. Och jag är så jävla glad över det. Jag kommer verkligen att visa en för- och efterbild. Nu ska jag gå till sömns, tänker bara lyssna klart på Spotify där Håkan står högst upp i sökfältet. Så allting går på repeat. Godnatt nu fina.
Idag var nog allra första gången som jag verkligen hittade någonting i textil på en Second Hand-butik. Och jag blev döglad. Och jag är fortfarande helt extas tills jag kommer till att använda mina nya kläder. Och jag längtar redan tills jag ska strosa runt på Röda Korset i Timrå. Bara för att det är så sjukt mysigt, och bara för att jag är så ensam om varenda plagg jag köper. Nu pratar jag idag. Så alltså det dygnet som var för en och en halvtimme sedan. (01:36) är den nu. Även om jag har sagt det så oberäkneligt många gånger, så förstår jag för varje minut som går att jag aldrig skulle kunna stå på jorden utan Simon. Utan min helt underbara familj, och mina fina vänner. Jag vet att jag är en sån som har enkelt för att sväva mellan lätt och svårt. Och jag är så sjukt, evigt himla tacksam att jag alltid kan hjälpa mig själv upp. Eller att det alltid finns en människa där som kan trycka upp mig när jag är någonstans nerkörd i botten. Och det är inte så ofta det händer att vi tänker så mycket på det. I alla fall inte så djupt. Och då när vi väl tänker efter, så blir vi alltid så känslosamma och vill gråta hav. Eller jag. Jag kanske inte ska prata om er. Men så pratar jag om nu, och jag känner att jag har hur lätt som helst för att börja gråta nu. Bara för att jag är så stört lycklig idag.
Jag har inte berättat det här än. Men jag är samt så himla, satans, roligt jävla nervös inför onsdag. Då ska jag på anställningsintervju. Och jag vet att man kanske inte ska berätta sådant för er än. Eftersom att jag inte har fått jobbet (än?!?! Hihi). Nä, men det är bara vad jag hoppas så in i bomben. Men jag är så himla glad. Och ja, jag kanske inte ska ta ut saker i förskott. Men jag har så svårt för att låta bli när det gläjder mig att jag får komma på en intervju. Och får jag detta jobb. Så blir jag så fruktansvärt glad och så sjukt engagerad. Även fast jag redan är det nu. Och det som gör mig ännu lyckligare är att jag blev tillfrågad om jag ville jobba som statist. I en ny film som ska komma. Och det är samma regissör som har regisserat den underbara filmen ''I rymden finns inga känslor''. Det känns så jävla mäktigt. Utan att låta mallig. Eller ens att försöka vara det. Lilla jag. Jag är så sjukt glad. Att det faktiskt känns så himla overkligt. Men jag tänker berätta om allting när det är på plats. Färdigt. Och allt. Men eftersom att jag var så nedstämd igår så är jag så himla glad att jag har blivit lite mer euforisk över allt som ska hända. Och jag ser positivt på saker. Även om skolan är nära. Och jag saknar vissa saker mer än något annat och vill ha det för mig själv. Så försöker jag göra mig själv hel igen. Bara hel ifrån allt som egentligen tar sönder mig. Jag börjar också få världens finaste tänder. Finare tänder än ni någonsin kan ana. Och jag är så jävla glad över det. Jag kommer verkligen att visa en för- och efterbild. Nu ska jag gå till sömns, tänker bara lyssna klart på Spotify där Håkan står högst upp i sökfältet. Så allting går på repeat. Godnatt nu fina.
Trackback
