Jag känner kalla höstvindar. Men ändå är jag så varm.

Ikväll var det en sådan underbart mysig sommarkväll med världens finaste, bästaste och mest efterlängtade vän. Även om jag snabbt fick gåshud så fort jag inte rörde mig på grund av den kommande höstkylan så var jag så varm inom mig. Vi pratade om ungefär allt som har hänt sedan vi sågs sist. Promenerade ner till stan. Satt på en parkbänk. Gick runt i stan. Och på vägen hem fotade vi massor, och till sist trillade vi in i mitt varma hem. 


Världens bästa.

Eftersom att Julia har förbjudit mig att lägga upp ungefär alla bilderna, så får ni bara några stycken.



Åh hej. Vi är bästa kompisar. Syns det? Okej bra.

''Nu låter du mig krama dig Julia. Annars!'' Haha.





Den här bilden gav mig plötsligt en himla massa festival-drägg-känslor.

Skratt och fina dagar. Det är bara då som jag trivs som allra bäst.

Ni får absolut inte tro att Julia var oseriös här. För hon är jätteseriös. Haha. (Eller kanske inte).

En fin liten historia ligger bakom denna sommarbild. Precis då jag sa att vi skulle göra en ''Kenza uttjatad hoppbild'' och satte på självutlösaren och ställde mig framför kameran, så sa jag till Julia ''Det är någonting i buskarna'' och hon missade hela hoppet medan jag hoppade och lyssnade samtidigt. Titt på sötjäntan!

På vägen hem.





Pratade med pappsen.





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0