Höst, godnatt och kärlek.
Allt är plötsligt bara så fruktansvärt fint. Jag mår så himla bra. Jag har avrundat en otroligt mysig kväll med underbara människor, och vi orkade bara se två filmer utav tre. Blue valentine och The reef. Egentligen är ingen utav dem att rekommendera. Så, se de inte. Även om det ligger en jäkla massa spänning i The reef hela tiden, bara för att det är en hajfilm.
Hur som haver så har det precis börjat regna igen och jag kan verkligen känna hur höstkänslorna kryper upp i mig. Och speciellt såhär vid midnatt. Den här tiden är så himla speciell. Det är alltid då jag har blivit kär och allting har gått så bra. Som för ungefär snart två år sedan så var det runt den här tiden jag träffade Simon. Och jag var så djupt förälskad och låst i honom. Precis som alla andra årstider så har hösten sin fina, fina charm. Och jag älskar den. För det är på den här årstiden jag fyller år också. Och allting verkar så himla perfekt i min lilla framtidsvärld. Jag känner att mysheten som vi samlar ihop på skolan får mig att längta lite, även om jag faktiskt inser att för två veckor sedan var det sommarlov. Och om två veckor är vi tillbaka i våra rutiner och skolan. Men jag saknar det ibland ändå. Förlåt om jag gör hela världen ledsen, eller att människor tror att jag är en självupptagen bitch. Men så måste jag säga att jag faktiskt inte saknar min klass så enormt mycket. Jag saknar mest att vara ensam och prata med Tina om ungefär allt och ingenting. Denise saknar jag också (som jag inte har träffat på hela sommarlovet). Visst kan jag känna att det känns otryggt att börja skolan igen och att det känns som för ett år sedan. För ett år sedan var första gången jag skulle gå på gymnasiet. Jag skulle börja ettan. Nu börjar jag tvåan. Och om min blogg fortfarande lever, så ska jag börja trean om ett år.
Det här är i och för sig inte utanför mitt rum. Men det är här jag sitter som mest och skriver till er. Och jag kände bara att de här små blöta dropparna fick mig att sakna Simon enormt mycket. Och jag känner för varje regndroppe att jag trillar in i hösten mer och mer. Och att det var den här tiden då det bästa egentligen började.
Hur som haver så har det precis börjat regna igen och jag kan verkligen känna hur höstkänslorna kryper upp i mig. Och speciellt såhär vid midnatt. Den här tiden är så himla speciell. Det är alltid då jag har blivit kär och allting har gått så bra. Som för ungefär snart två år sedan så var det runt den här tiden jag träffade Simon. Och jag var så djupt förälskad och låst i honom. Precis som alla andra årstider så har hösten sin fina, fina charm. Och jag älskar den. För det är på den här årstiden jag fyller år också. Och allting verkar så himla perfekt i min lilla framtidsvärld. Jag känner att mysheten som vi samlar ihop på skolan får mig att längta lite, även om jag faktiskt inser att för två veckor sedan var det sommarlov. Och om två veckor är vi tillbaka i våra rutiner och skolan. Men jag saknar det ibland ändå. Förlåt om jag gör hela världen ledsen, eller att människor tror att jag är en självupptagen bitch. Men så måste jag säga att jag faktiskt inte saknar min klass så enormt mycket. Jag saknar mest att vara ensam och prata med Tina om ungefär allt och ingenting. Denise saknar jag också (som jag inte har träffat på hela sommarlovet). Visst kan jag känna att det känns otryggt att börja skolan igen och att det känns som för ett år sedan. För ett år sedan var första gången jag skulle gå på gymnasiet. Jag skulle börja ettan. Nu börjar jag tvåan. Och om min blogg fortfarande lever, så ska jag börja trean om ett år.
Det här är i och för sig inte utanför mitt rum. Men det är här jag sitter som mest och skriver till er. Och jag kände bara att de här små blöta dropparna fick mig att sakna Simon enormt mycket. Och jag känner för varje regndroppe att jag trillar in i hösten mer och mer. Och att det var den här tiden då det bästa egentligen började.
Trackback
