Sharlees ♦

Jag sitter i mitt hem i tråkiga Sundsvall och är FETT UPPDATERAD!

Simon är på jobbet och jag sitter här. Har i stort sett suttit här hela dagen. Vi skiljdes åt klockan 12 och det var fasiken ovanligare än vanligt. Kände en hel kärleksvåg explodera över mig ''ååååååk inteeeeeeeee!''

Efter 8 månader och 19 dagar (som jag räknat ut) att vi har varit tillsammans, så är det inte lika nytt och pirrigt som 1:a månaden. Då står hårstråna på kroppen hela tiden och man vill typ dö (läs svimma) så kär och nervig man är. Men i det här stadiet så är det faktiskt mycket skönare. Jag vet alltid vart jag har Simon. Jag älskar honom oäääääändligt mycket mer nu. Trygghet är det härligaste en människa kan vara med om.

Trots att vi har bråkat 151554380740 gånger så finns det ju faktiskt ingenting som håller oss isär. Även fast jag ibland tänker när vi bråkar ''Men åååååh, kan du dra nånstans, tryck upp nåt i röven!!!!!!!!!'' Så skulle jag aldrig stå fast vid det när vi är vänner. IMPULS IMPULS IMPULS... många gånger.

Just idag har jag insett extra hur mycket jag älskar Simon och hur mycket jag behöver honom. Jag klarar mig visst utan honom, jag kan umgås med vänner. Jag kan längta efter saker som inte har med honom att göra eller vilja umgås med vänner. Men om han inte fanns i mitt liv så skulle det inte vara lika betydelsefullt.

Och när du sover. Jag. Kan. Inte. Låta. Bli. Att pussa dig alltså, oemotståndligt. Och jag lyckas alltid väcka dig.