Pirrigt att åka Timråbuss...
Jag har inte åkt buss på åratal och när jag gjorde det idag och gången innan det så märkte jag hur nervigt det är...
Utstirrarstaden.
Idag:
''Hej barn till timrå''
Senast:
Jag kliver på bussen också sitter busschauffören och pratar i telefon.
Han: Hej
Jag: Hej barn till timrå
Han: till vadå?
Jag: barn till timrå...
Han: va?
Jag: BARN TILL TIMRÅ!!!
Han: Jaha, haha barn till timrå!
MEN ÅH. Är du döv eller? Sluta prata i telefon. SNACKA OM ATT INTE BRY SIG!!
När jag hade betalat gick jag men då kom jag på att jag skulle få kvittot. Så jag gick och sen backade jag och tog emot det. Också går jag och stirrar på det som att det stod att jag hade vunnit 1 miljon... Samtidigt som jag letade en plats i bussen fastän det var proppfullt. Ja, så hamnade jag brevid en gubbe.
Varje gång jag kliver på en buss så STIRRAR alla ut sina ögon. Jag blir som en ihopkrympen myra... Man undrar ifall vårtgården syns eller vad som är så intressant. Kvittot är mitt lilla skynke. Alltid... Man känner sig bekväm :) Välkommen till Sundsvall.
Utstirrarstaden.
Trackback
