I kväll är jag ensam

Så känner jag mig sådär sjukligt instängd. Jag vill komma ut. Men alla verkar borta. Kanske träffar jag Cecilia en stund, om det inte blir för kyligt att vara utomhus. Jag vill känna att det är sommar, och det gör jag inte nu. Vill promenera långt, det räcker att komma bort härifrån. Min iPod är helt död och jag orkar inte sätta den på laddning. Jag orkar inte gå ner och vara social, trots att jag borde. Det är kallt ute. Och alla människor verkar vara så kalla.

Kanske vill någon bloggläsare leka med mig? (Säg ja.)


Kram på er. Jag ska försöka.

Jag orkar nu. Så jag ska göra det som jag lovat. Jag befinner mig i Timrå och försöker koppla av för det mesta. Även om jag har så himla ont i magen på grund av alla funderingar och känslor så måste jag fokusera på någonting som är bra i allt som är dåligt.

Tänker rå om Simon lite, han blev opererad idag. Och tagit massa smärtstillande som resulterar till att han är alldeles likblek. Jag är lite orolig. Precis som man är. Men det är nog ingen fara, jag ska i alla fall bädda ner honom så är han i trygghet. 

Just nu mår jag helt jävla okej. Men det kommer nog vända. Även om man inte ska tänka negativt så är det så jävla naturligt att man gör det. (Varför???) Men det är som om allting sätts på ''repeat'' också blir det så igen. Men nu ska jag försöka. Försöka att tänka annorlunda. Och tack till er som bryr er om mig. Säger fina ord och sånt. Någonstans bland all denna röra så får det mig att lysa upp lite.♥

Det är ingen fin fredag.

Åh. Jag är så himla känslig och allting. Hur kan det vara möjligt att tårar kan rinna nerför sin egen kind, typ, hela tiden. Och det enda man vet är att man är ledsen över en massa dynga. Jag vill gå ut. Ut och gå. Men jag gör det inte, för jag har som fastnat i min egen stol. Det är ljust ute. Och man kan säkert känna håret på kroppen resa sig lite. Jag vill bara inte träffa någon i min väg. Så jag stannar inne.

Och sommarlov. Ja. Det är ju det. Och det känns så satans långt borta ändå. Fulla ungdomar ute på gatorna. Men sån är inte jag ikväll. Samtidigt som jag lyssnar lite på Dom dimmiga dagarna utan att bli blöt om kinderna så undrar jag vad alla gör som är som jag idag. Och samtidigt som jag känner mig så jävla ensam psykiskt så vill jag vara ensam fysiskt. Ett undantag skulle vara en, och det skulle i så fall vara du. (Förlåt, jag kan ju inte skriva namn.) Jag ska nog krypa ner under täcket. För jag behöver inte ens tänka längre. Det bara... kommer.

Fun fun fun


Hahaha! Bästa animationen genom tiderna. Så underbart.

Kan jag få krypa ner hos dig, bara för att slippa känna mig såhär?

Även om den här dagen har välkomnat sommaren enormt så är jag mer ledsen än någonsin. Hej Sommarlov 2011. Jag är trött och alldeles färdig. Det har varit en varm dag, bästa dagen man kunde få sommarlov på. Jag blev glad. Träffade Julia, Ulrica och Jonas. Åkte på Hagas vårshow, fast blev inte där länge. Så vi åkte vidare till Sidsjön där jag tog årets första dopp. Och samtidigt som jag låg och var glad så blev det inte alls samma sak när jag påmindes om år som har varit. 

Det var tyst och ensamt när jag klev innanför dörren. Pappa låg och sov och jag smög det bästa jag kunde. Slog på datorn och gjorde inte så mycket mer. Och då, då kom världens känsloexplosion över mig. Pappa gnäller som aldrig förr, är så jävla, jävla förbannat sur. Och jag mår inte bra. Jag har problem med andra människor. Jag känner mig likt förbannat jävla ensam. Jag ska städa mitt rum. Och i kväll ska jag inte göra någonting. Det enda jag ska göra är att ligga under täcket och gråta. För det är precis vad jag behöver. Och jag vill vara ensam. Avskild från alla andra idag. Jag hatar att vara i den här staden idag, för aldrig någonsin har jag känt mig så osynlig. Vandrar jag i en annan stad känner jag mig som mig själv. Men inga vänner finns. Jag finns knappt. Och allting går sönder. Jag försöker hela tiden. Men jag försöker aldrig bli som dem. För trots att jag är jag, så vill jag ändå alltid vara Sharlee. Men jag vill bli hel igen, som jag alltid var förr. En full-laddad iPod. Solglasögon där jag kan täcka mina sorgsna ögon och mina ben som kan ta mig precis dit jag vill. En tusenmilspromenad. Kanske den bästa lösningen på en känsla trång som denna.

Simon Bech-Hansen.♥

Studentfirandet av en lycklig, underbar och älskad pojkvän gick superfint.♥ Mina skor var svårare att gå i utomhus än inomhus (fick panik!!) men det gick bra trots att mina fötter bad om att få gå barfota i stället.

Snart kommer min Jullis hit så ska vi på en cykeltur och mysa till kvällssolen. Hon övernattar här. Idag är det i princip sommarlov... men jag tänker inte säga det förrän jag slutat gått till skolan på riktigt.

Satan vad blandat.

Jag har äntligen kommit hem. Och jag har kommit hem från lite shopping och mitt livs vidrigaste tandläkarbesök. Jag hade fel. Jag fick inga komplimanger. De klagade på att jag måste borsta tänderna (ännu) bättre. Och bla bla bla. Men konstigt nog när jag var hos tandläkaren för lite kontroll för inte så längesen så sa hon att jag borstade jättebra. Hum...

Men! Jag ska väl lyssna. Och ta åt mig. Det som var bra var att allting gick fort och min... mittlinje både i över- och underkäken såg fint ut. Nu svettas jag ihjäl och ska försöka fota det som jag köpte idag. Och sen måste jag verkligen städa mitt rum. Men innan det så måste jag berätta att jag samlade mod förut och slog ihjäl en spindel. Hoppas det inte regnar för det. Han fick skylla sig själv.

Studenten......

Måste dricka upp min morgondricka (Fanta?!), föra över en låt till iPoden sedan springer jag till bussen och åker ner till guldtrofén. Och jag mår illa just nu. Hoppas det försvinner typ nu. Förresten så inviger jag mina shorts idag, i Sundsvall. I södra Sverige är de redan invigda. 

Hoppas ni får en bra dag barn!! Efter tandläkarbesöket åker jag till Timrå på studentmottagning hos min älskling. Heråååååååå!

La la la

Efter att ha snålat med inlägg för er så blir det tre på raken när det här har publicerats. Ville bara säga att jag ska bädda ner mig i mitt stökiga rum och sova. Det första jag måste göra i morgon är att ställa mig under duschen. Blä. Jag är himla ofräsch just nu. Så jag passar in perfekt i mitt rum. Good match. 

Nu ska jag bara lyssna klart på nostalgiska låtar. Bra och fin nostalgi. (Ibland önskar jag att det fanns tidsmaskiner.)


Guldtrofén. Snart våran tur.

Fy satan vad frustrerande. Jag hade kommit ganska långt i mitt inlägg. Så skulle jag minimera en ruta och råkade klicka ner allt. Och satans Google Chrome kontrollfrågade inte om jag var säker på mitt val. Men skitsamma. Det hjälper inte att klaga på någonting som har hänt.

I kväll har pappa och jag varit på studentmottagning hos en holländsk familj. Vi blev bjudna på god mat och champagne. I morgon bitti är det dags för guldtrofén och jag skall nog vara hejaklack för Hantverk Foto 08. Då blir de säkert glada. Och jag hoppas att det inte blir övervarmt i morgon, eftersom att man inte får ha något flytande med sig. Inte ens vatten. (Löjligt egentligen.) Lärarna tar av allting drickbart. Men vilken etta eller tvåa skulle dricka alkohol på morgonen när det inte ens handlar om dem...?

Sedan skall jag gå till tandregleringen. Fixa och dona i min mun. Spänna och ge mig fina komplimanger om hur bra det går med rälsen. Plus sätta dit ploppen som lossnade vid frukosten hos Lina i morse. Efter tandläkarbesöket har jag faktiskt ingenting att göra. Jag kanske ska ta första doppet själv. Och försöka flyta. Nä, det skulle aldrig gå. Vad skall ni göra?

Jag åker tåg på nationaldagen

När jag gick på Hagaskolan så hade vi lektion med vår so-lärare, och då sa hon att ''på nationaldagen så har min man och jag varit gifta i (så många år bla bla bla.)'' Så undra hur många år de har varit gifta idag.

I alla fall så är allting packat och klart och jag är nästan redo för hemgång. När jag kom hit i torsdags så fick jag massa hemlängtan som snabbt gick över till att jag ville vara kvar här för alltid. Och nu ska jag sitta på tåget hela nationaldagen. 

Beräknad att vara hemma runt tio. Och jag är inte alls sugen på att sitta på tåget hela dagen. I tio timmar. Men om man ska komma hem, så måste man. Kram!

Väldigt kort

Gud vilken varm dag det har varit. Vi har besökt en liten ö som heter Ven. Vi cyklade runt och tittade på massa fint. Kanske kommer upp bilder senare.

Mobil-skit-blogg. (Del två.)

...Minsta lilla sak. Människor som dunkar sina fötter i stolen så min stol guppar och det känns som om jag har en högtalare i ryggen. Människor som släpper sina naturliga avgaser så alla andra kan njuta med. Människor som lyssnar på för hög musik, men man hör bara rytmen och ingen sång. Samtidigt som den hopplösa situationen man är i tittar de nonchalant på oss som är musikfria och hoppas att vi inte störs. Människor som bråkar i tåget. Det hände för ett tag sen, väldigt givande underhållning. Mina öron blev röda och hade det livet varit tecknat så hade det lyst *nyfiken nyfiken nyfiken* om mig. Nu ska jag fortsätta åka i det tomma intet tills jag kommer fram till mamma. Puss!

Mobil-skit-blogg. (Del ett.)

Jag kom på att jag har ju visst tillgång till internet i mobilen, trots att det är ett väldigt segt sådant. Men jag ska utnyttja erbjudandet ändå. 6 timmar senare så är jag fortfarande placerad i samma tåg, de gjorde om massa med tider och spår på grund av SJ's förseningar. I alla fall så har jag ingen som helst aning om var jag befinner mig, brukar aldrig åka så mycket mer söderut än Stockholm. Och den vägen kan man nästan utantill. Om allting blir rätt under den här resan så är vi beräknade att vara framme i våran slutdestination 23.32. Annars så sitter jag bara och tittar ut i det vilda och lyssnar på Someone like you och Vid protesfabrikens stängsel tusen gånger om. Tårarna sitter alldeles i ögonvrån och jag måste bita mig i läppen för att min omgivning inte ska börja titta och viska om att jag ser ut att vara ledsen. Jag har nog trots allt ogillande mot Sundsvall lite hemlängtan. Och sen har jag kommit in i en slags period där det kliar i magen på mig så jag blir så där hatisk mot allt och stör mig på..

Off to Helsingborg

Hej kära läsare! Jag har rätt bråttom. Måste springa på Preem och hämta ut mina paket och sedan åker jag till tågstationen och sätter mig på tåget mot Helsingborg för att hälsa på mamma.♥

Jag uppdaterar kanske när jag är framme och om jag har tid. KRAM!

Wiii

Åh vad jag är glad! Nästan jätteglad. Jag har fotat klart till våran sista uppgift. Ämnet är någonting från våran vardag, som vi gör varje dag. Och jag tror att det här kan bli något jättebra. Vi ska lägga ihop det så det blir till en film (animation.). Så nu har jag äntligen en mindre stressfaktor borta.

Uhn tiss uhn tiss uhn tiss

God morgon på er. Jag vaknade nu, förutom att jag var vaken en stund i morse. Men somnade om så skönt så nu har träningsvärken tagit plats. Vädret ute är himla fint, men jag sitter bara inne ändå. Men jag ska nog gå ut och känna på det lite sen.

Mysiga tisdag.

Brr... jag fryser lite. Kom hem för en timme sedan efter att ha bättrat på min kropp i en och en halvtimme. Sedan... råkade jag hamna i solariet i 20 minuter. Men idag var nog sista gången på länge, man har ju hört att det inte är så bra för cellerna och sånt.

Ska snart krypa till sängs och då när det blir så mysigt så kan ovädret börja igen så kan jag höra regnet dundrandes på mitt plåt-tak. I morgon ska jag sova ut, eftersom att jag är ledig fram tills tisdag nästa vecka. 

P.s. Adele är så himla bra. Och jag är typ förälskad i henne.



Jag gillar inte att vänta ju.

Åh... jag vill bara ha mina paket från Nelly nu.

You can almost feel it

Anlände i mitt hem för någon halvtimme sedan. Upptäckte att det var jävligt tyst hemma, nästan så att man kunde ta på den. Annars så sitter jag där jag aldrig brukar sitta, i musikrummet och skriver lite.

Jag gjorde ett toabesök förut och efter det så nös jag fyra gånger efter varandra. Det var som om någon hällt en massa pepparspray i näsan på mig.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0