Sharlees ♦

Jag vet inte riktigt hur jag ska få ur min ilska på ett bra och normalt sätt. Men jag är så sjukt förbannad och otroligt less på lärarnas evighetsprat om att ''det är elevernas uppgift att ta eget ansvar'' ja, OKEJ. Men när vi väl gör det, så verkar det som om ni inte har något ansvar att ta.

Jag, som jag nämnde igår, ligger efter i några fotouppgifter med min lärare M. Jag mejlade honom om detta för mer än en månad sedan att jag ville veta exakt vad jag låg efter i och hur jag skulle kunna göra för att bli av med dessa uppgifter. Han skrev att vi skulle ordna det och att han skulle göra en plan så att jag blev av med min skoltrötthet så jag kunde fixa de här uppgifterna. Detta var för tre veckor sedan, innan praktiken började. Han skulle ''återkomma'' med en plan. Jag har väntat, mejlat under praktiken om planen som jag fortfarande inte fått, utan svar. Idag har jag fortfarande inte fått den, och jag har mejlat idag igen.

I morse skrev jag till en annan lärare och frågade om han ville träffa oss imorgon (då vi har fototid och egentligen inte behöver vara på skolan) eftersom att vi har varit på praktik. Han svarade nej och skrev att jag skulle prata med läraren M för att se om han ville träffa oss. Två timmar efter att jag hade smsat honom så ser jag i vår HVFO10-grupp att vi tydligen visst ska träffas för att en annan tjej i klassen hade smsat denna lärare och då hade han sagt att vi skulle träffas. (Men inte till mig).

För tre dagar sedan mejlade jag min lärare i naturkunskap om att jag vill göra energiprovet som jag fick underkänt i nu på torsdag eller fredag, han har inte svarat. Första gången jag frågade honom om vad jag skulle plugga till sa han ''du har klasskompisar du kan fråga ju'' då sa jag ''men om jag mejlar dig så är det ditt ansvar att svara och hade jag inte frågat de i klassen vad jag skulle ha pluggat till så hade jag inte kunnat pluggat nu''. Hans svar var ''det är väl ingenting att flyga upp i taket för''. Och jag tycker att det är ett vidrigt och respektlöst beteende. Vi som elever ska ta eget ansvar, medan lärarna uppenbarligen kan driva runt som de vill. Strunta i att svara på ett mejl. Strunta i att rätta prov. Strunta i att rätta uppgifter. Strunta i att bestämma en omprovstid med eleven.

Jag är så förbannat jäkla trött på det här. Och mer less än någonsin är jag på mina lärare. Men lärarna får ändå sin lön, medan jag får ig för att de inte svarar på mina mejl och planerar med mig när jag ska göra ett omprov. DETTA är inget engångsfall, utan det är alltid samma visa med några utav dessa lärare. Lärare är otydliga över vad vi ska göra. Vissa i klassen har inte någon uppfattning om vad som ska göras med andra säger ''det där sa hen då, det ska vara inlämnat då''. Medan några andra elever inte har fått reda på det.

Jag är så vidrigt less på den här o-organiserade skitlinjen och lärarna. Jag förstår och har fullkomlig respekt för att vi elever måste ta eget ansvar, men när det kommer till att lärarna inte tar ansvar för sitt och kommunikationen mellan sig själv och eleven så respekterar jag inte dem längre. Jag har tagit mitt ansvar så himla många gånger och tagit tag i det när jag väl missar ett prov, eller måste göra om det. Men det är sällan jag får en tid av dem, inte ens ett svar när eller om jag kan göra om det. 

Den kommande veckan och nästa vecka har jag alltså detta att göra:

• Idrottsprov, naturkunskapsprov, psykologiprov, religionsprov och en redovisning om Tant Anci & Fröken Sara på naturkunskapen.
• Göra en uppgift om arbetsmiljö och säkerhet.
• Svara på frågor om praktiken, samt redovisa.
• Plugga till NKA, psykologi och religionen.
• Skriva uppsats om intervjun på Tant Anci & Fröken Sara.
• Intervjua en person till idrottsuppgiften.
• Läsa klart svenskaboken som vi ska göra en bokrecension på (?)
• Göra en akvarellmålningsuppgift.
• Redovisa photoshop-tutorial, göra klart företagsuppgiften.
• Fota dusk to dawn.

Det som är kursivt är det jag har halkat efter med. Och ja, jag är väldigt skolless men gör mitt bästa ändå. Och jag gör mitt bästa och tar mitt ansvar trots att lärarna pissar ner mig. Vi elever får frånvaro och inget studiebidrag om inte vi dyker upp på en lektion. Lärarna kan strunta i att komma till en lektion, dessutom flera, utan att meddela och får ändå sina löner. Om inte detta är brist på respekt så vet jag inte riktigt vad. Trots att jag har tagit den här bristen på respekt flera gånger så kämpar jag ändå. Jag har aldrig valt att ligga efter i skolan.

Slutsats: Lärare har inte alltid rätt. Lärare gör inte alltid rätt. Lärare är fan inte felfria. 

HATAR ALLT FRÅNOCHMED NU. STÖR MIG PÅ ALLT. HATAR DEN HÄR DAGEN. HATAR MIN NKA-LÄRARE. HATAR NELLY.COM. HATAR ATT MINA SKOR INTE KOMMER IDAG. HATAR ATT DET STÅR 1-3 ARBETSDAGAR. HATAR ATT DE KOMMER OM NÅGRA DAGAR PGA AV TJAFS MED NELLYS BESTÄLLNING OSV. HATAR ATT MITT RUM ÄR SÅ STÖKIGT. HATAR ATT DET ÄR SÄMST VÄDER. HATAR ATT JAG SITTER HÄR. HATAR ATT SIMON INTE ÄR HÄR. HATAR VÅRAT VIDRIGA DJÄVLA INTERNET. HATAR ATT DET ÄR LOV JUST NU. HATAR MEST MEST MEST PÅ ALLT SOM HAR ATT GÖRA MED ATT MINA SKOR INTE KOMMER IDAG. DJÄVLA DJÄVLA SKIT. HATAR ATT JAG ALDRIG BLIR FRISK. HATAR ATT JAG INTE HAR TRÄNAT PÅ EN VECKA IDAG. HATAR ATT JAG INTE KAN TRÄNA ÄN. HATAR ATT JAG INTE KAN BÖRJA ANVÄNDA LINSER FÖRRÄN NÄSTA TORSDAG. HATAR ATT STÄNDIGT VARA SJUK. HATAR ATT MIN SPOTIFY ÄR HELT DJÄVLA EFTERBLIVEN. HATAR ATT MAN MÅSTE TYP KLICKA IGÅNG LÅTEN. HELT EFTERBLIVET. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH HATA.

Den här dagen har gått så himla fort, och jag har återigen försökt att blogga från appen men det har blivit utan resultat. Hursomhelst, jag tänkte ju beställa Jeffrey Campbell Lita suede black på fredag, men så är storlek 38 slut. Så jag är ganska irriterad över det, men de kommer väl in igen, antar jag. Såg nu att 37orna också var slut, och jag vill ha dem nu nu nu. Om de inte kommer in igen så får jag ta skinn eftersom att ingen verkar beställa lika mycket av dem. JAJA. Också ska jag beställa hem Nike Air Max också! För man kan aldrig få för mycket av skor.

I alla fall, sitter mest framför tvn och har gjort det sedan jag kom hem eftersom att jag bara är arg och irriterad nuförtiden. Så snälla kära underbara ni, ha överseende med det. (Finns tusen anledningar till varför det är så). Annars så är jag bara dampig mot mina närstående och jag saknar mamma jättemycket. Tänker proppa i mig lite chips och dricka saft för att sedan träna lite på hemmaplan! 

Jag orkar inte mer. Och jag vill inte mer. Varför ska jag ständigt tvingas till saker? Jag vill inte. Jag tänker inte. Min farmor dog natten till idag och jag orkar inte med det här mer. Jag är så djävla ledsen och sårbar just nu att jag förmodligen redan är i tusen bitar och att det här kommer nu finns det inte utrymme för. Jag saknar farmor så himla mycket och jag hatar att hela min släkt bor i Holland och att jag förmodligen måste följa med dit. Och jag kan inte, vill inte och jag orkar inte. Jag är för trasig och känslomässigt djävla sprucken. Alla skiter i allt och jag tänker så också göra det. 

Det här är för mycket. Allt är det. Och jag tänker fly snart. Började nästan bli lite glad igen och nu blir det såhär. VAD ÄR DET HÄR FÖR DJÄVLA KARMA OM MAN SKA TRO PÅ DET. SATANS HELVETES DJÄVLA SKIT. JAG HATAR ALLT OCH ALLA OCH JAG ORKAR INTE MER. VILL DÖ.

Kan ungdomar sluta bli alkoholister tidigt. Jag fattar inte grejen.
Supa. Skapa problem. Bråka. Gråta. Vara bakis. Och någonstans däremellan kanske man finner en slags glädje. 
Men inte mycket. Kan människor sluta bli alkoholister överhuvudtaget. 

Ni tänker inte ens på era levrar. Och rätt åt er när ni får gulsot pågrundav att levern ruttnar bort. Jag säger inte att jag aldrig har druckit eller att jag inte dricker. 

Men jag kallar mig själv för att dricka med måtta. Kanske är jag onormal som inte lägger mig upp i en nivå på varje helg och känner ett sug varje helg efter en cider. öl. eller ett glas vin. Vad fan vet jag. Men jag vet i alla fall att jag inte behöver dricka alkohol. Jag tror jag kommer sluta som nykterist senare år.

Kalla mig tråkig. Kalla mig smart. Kalla mig ''önskar jag var som dig''. Kalla mig tönt.

Jag mår bra. Alkohol är endast kul för att man blir full och vinglig. Annars smakar det piss. Så länge det kanske inte är en grogg. Som typ Gin&Tonic. Men de flesta förtär alkohol som om det vore vatten. Också finns det de som bara ser alkohol och ingenting annat. Jag talar alltså om att det finns sådana i våran ålder också. 

Töntigt? Ja.

Vi är 18 år och jag tycker vi inte är för unga för att dricka. Våra föräldrar är 40+ och jag tycker inte att de är för gamla för att dricka. Jag tycker bara att det är helt jävla sanslöst att man bara kan släcka törsten med en hög procenthaltig dryck på helgerna. Pfft. Gå och lägg er.

NU GRÅTER JAG!!!!!!!!!!111 Jag gråter för att jag vill ha SNÖ. Jag längtar efter SNÖÖÖÖÖÖÖ!!! Ge mig SNÖÖÖ!!!!! Vad händer???? Att det ens är plusgrader i Sundsvall vid den här tiden är onormalt och det får mig att tro att vi kommer gå under tvåtusentolv. Det är brunt, grått och TRÅKIGT vid den här årstiden om inte ett vitt täcke finns!!!!! Och det faktum att det faktiskt finns i några dagar och sedan REGNAR bort!!!! Får mig att vilja göra ännu fler!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det har liksom varit storm och spöregn sedan jag kom hem, och det regnar fortfarande och det kommer göra det tills imorgonbitti då jag vaknar och kan se gräsmattorna igen!!!! Det är elva dagar kvar till JULAFTON och minusgraderna har fortfarande inte hållt i sig så som plusgraderna har gjort. Hallå, SMHI OCH YR.NO..........!! Om det är såhär nästa år så tänker jag flytta till Vemdalen, ÄVEN OM DET ÄR KONSTSNÖ. Det är snö i alla fall. 

Jag är damplisa och jag har insett hur mycket jag älskar snö...... Bara det att Simon och jag ännu inte kan ha byggt en grotta på gården sörjer jag åt...... Bara för det så får ni en låt med Laleh där hon nästan sjunger om snö. 

Snö heter den i alla fall.......

NuE SkaE JaG sOVa fÖr iMorGon sKa JaG PLÅTAS på Euro Kakel även om jag är ledig imorgon, ska upp typ HALV SJU.

Om ni aldrig har blivit lurade. Så kom till mig så ska jag visa er vägen till någon som kan grundlura er. Jag trodde aldrig det här. Och jag trodde aldrig att jag kunde vara så dum i huvudet att verkligen inte se det. Och jag visste inte att du var sån. För jag visste att människor såg upp till dig för en enda sak. Och på sidan om så såg jag inte dig som den personen, jag såg dig som allt annat än så. Och jag vet att det aldrig varade för en lång tid. Och jag vet att det kanske var meningen att det skulle bli såhär. Men under den lilla tiden så har jag haft det bra. Jag har varit glad och känt mig speciell. Även fast jag aldrig ha borde känt mig så. För jag var en liten spelpjäs som du egentligen inte behövde. Och som du egentligen tog, i andrahand. Och jag såg inte sånt. För jag trodde inte sånt fanns nuförtiden. Jag visste vart jag hade dig. Men lika snabbt som jag visste det var du borta. Och det var så jävla konstigt. Jag är inte van sånt. Och jag är absolut inte van att jaga människor. Jag hatar det. Det känns overkligt att jaga vänskap, kärlek. Eller människor överhuvudtaget. Och jag kommer aldrig tillbaka hit igen. Jag vet inte vem du är. Även om jag trodde att jag hade rätt om dig så hade jag allt annat än det. Och jag brukar inte vilja döma människor så himla snabbt. Säga saker. Som kanske inte alls stämmer. Men jag är så jävla arg. På dig. Och ditt spel. Jag visste att du alltid hade blivit sviken, och jag ville vara den första personen som skulle se till att inte svika dig. För jag är inte sån. Och sen kastar du det här tillbaka. Jag har försökt prata. Få ur dig saker. Ord och sånt. Men du har alltid varit så jävla tyst. Och jag har inte fattat någonting även om jag har försökt att förstå. Jag har försökt att lappa ihop oss även fast jag visste att det skulle vara svårt att bara vara. Men jag har försökt. Och du har kanske också det. Även fast jag har inte märkt av ett skit från din sida. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men jag hoppas att du inser själv att du har svikit. Och kom aldrig och säg att du hatar att bli sviken, när du själv har gjort det värsta utav det. Visst. Jag kan inte säga att vi har varit soulmates hela livet. Men du gjorde mig alltid så jävla glad. För vad du än sa. Och för mig betyder det ingenting att vi inte har känt varandra hela livet. För för mig kändes du som den enda på jorden (som verkligen förstod mig) och som jag kunde öppna mig för. Och det var som att vi hade något speciellt ingen annan hade. Och du fick mig att känna mig utvald och unik. Och det var kanske inte riktigt meningen från din sida. Men allt du vräkte ur dig fick mig att bli snurrig och lite halvt bland molnen. Men nu i efterhand förstod jag att allt var regisserat. Och att det aldrig var meningen att jag skulle känna såhär. Någonsin. Jag har inte gjort någonting fel. Och jag sa åt dig att inte förhasta dig, och att inte flyga in i någonting du inte var riktigt säker på. I alla fall var det så du klargjorde det för mig. Men eftersom att allt var falskt och fel från din sida. Så kanske jag inte ska förlita mig på det du sa. I vilket fall som helst, så gjorde du mig glad. Och även om det kanske bara handlade om en månad. Så har du på riktigt satt spår i mig. Och i mitt liv. Och jag kanske inte vet allt om dig. Men jag vet mycket om oss. Och hur mycket vi passade tillsammans. Fast nu vill jag bara slå dig för att du inte lät mig höra sanningen. Och det vet du. 

Kommer alltid att påminnas om dig när jag hör den här låten, för det var bara du som tipsade mig om den. Och jag vet inte, kanske borde jag inte skriva en sånhär text om dig. Men du vet att jag försökte. Vara vänner. Eller något i den stilen. Och sen blev det såhär. Och jag säger inte det här bara för att du har gjort såhär nu. Men jag säger såhär, för att jag på riktigt känner mig sviken. Och bortvald. (SOM VÄN OCH MÄNNISKA).

FAN VAD ARG JAG BLIR PÅ MIG SJÄLV. Jag var så jävla envis. Och jag är så dum i huvudet. Att jag gick från fem millimeter till åtta. Jag tröck lite åt gången, men sedan så tröck jag lite till. Och visst, det sved till lite men jag drabbades inte så mycket mer av det. Sedan har det typ suttit fast i några dagar, har inte kunnat röra på det. Och NU när jag skulle tejpa för töjningen bara för att se om det skulle gå. Så när jag drog bort tejpen så följde hela töjningen med, den bara gled ur. Och då såg jag att det kom massor av var ur hålet. Mer, mer och mer. Och nu har jag gjort rent både hålet och töjningarna. Men nu blöder det och det är uppsvällt utav helvete. Och ont gör det och svider. Så jag antar att det här kommer att växa ihop nu, för jag får inte in något. Det gör FÖR ont. DJÄVLIGT SMART SHARLEE. Skitbra! Jag vägrar fan börja om från början! Varför är jag så dum i huvudet? Blir så arg på mig själv nu så jag vill typ dö. Enbart för att jag skulle ha en plugg så blev det såhär. Ångrar mig djupt! För något måste ha gått sönder. Fans jävla skit också.

Någon som har erfarenheter av det här?

JAG ORKAR INTE MED DEN HÄR FÖRBANNADE MÄNSKLIGHETEN. ALLA BARA LJUGER PRECIS HELA TIDEN. VARFÖR ÄR DET SÅ JÄVLA SVÅRT ATT VARA ÄRLIG NÅGON GÅNG. VARFÖR SKA JAG TYCKA SYND OM DIG, OCH ANPASSA MIG EFTER DIG? JAG HAR TAGIT MIG SÅ JÄVLA MYCKET TID FÖR ATT LITA PÅ DIG. OCH JAG HAR FÖRSÖKT. OCH JAG GÖR DET. NU. PRECIS HELA TIDEN. OCH SEDAN HÄNDER NÅGONTING SOM DRAR NER PÅ ALL MIN FÖRBANNADE OVÄRDIGA TILLIT IGEN. OCH DET ÄR SÅ JÄVLA GENOMTÄNKT AV DIG ATT GÖRA SÅ. DU LJUGER. LJUGER OCH LJUGER. OCH JAG SKITER FAN I HUR JAG BETER MIG NU. JAG VILL INTE HJÄLPA DIG LÄNGRE. FÖR VARJE GÅNG SOM SÅREN LÄKER IHOP SÅ KOMMER DU TILLBAKA I SISTA SEKUNDEN OCH RIVER UPP DEM. PRECIS HELA JÄVLA TIDEN. JAG VILL HJÄLPA DIG. VARENDA JÄVLA DAG. MEN JAG TÄNKER INTE GÖRA DET LÄNGRE. JAG FÖRSÖKER FIXA IHOP DIG. MEN INTE ETT FNATT FÅR MAN TILLBAKA. FÖR DET ENDA DU TÄNKER PÅ ÄR ATT DU SKA MÅ BRA. OCH ATT DU SKA HA DET BRA. OCH VARA NÖJD. MEN JAG KOMMER ALDRIG KOMMA TILLBAKA TILL DET. FÖR JAG ÄR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. HUR KAN DU VARA SÅ JÄVLA NONCHALANT? HUR KAN DU VARA SÅ JÄVLA NAIV? HUR KAN DU TITTA PÅ MIG MED HUNDÖGON OCH TRO ATT JAG SKA RAMLA IN I DINA LÖGNER? HUR KAN DU TRO ATT JAG TÄNKER GÖRA SÅHÄR MOT MIG SJÄLV? HUR KAN DU PRATA MED DEN MEST FJÄSKANDE RÖSTEN DU KAN HITTA FRAM BLAND DINA OLIKA RÖSTER? 

JAG BYGGER UPP VÄGGAR HELA TIDEN, FÖR DIN JÄVLA SKULL. JAG FÖRSÖKER VÄXA. INOM ALLT DET HÄR. OCH INGENTING BLIR BRA. ALDRIG NÅGONSIN. DU ÄR EN JÄVLA PAJKASTARE. OCH JAG ÄR SÅ INFEKTERAD AV ALLT DU GÖR MOT MIG. OCH FÖR VARJE GÅNG JAG FÖRSÖKER. JAG FÖRSÖKER VISA PRECIS HELA TIDEN ATT JAG INTE ÄR GJORD AV STÅL. JAG ÄR GJORD AV BEN. KÖTT. OCH CELLER. OCH MASSOR AV ANNAT. MEN DÄRIBLAND SÅ FINNS ALLA MINA KÄNSLOR. OCH DET ÄR FAN INTE ACCEPTABELT ATT DU GÖR SÅHÄR. JAG HAR SAGT DET SÅ MÅNGA GÅNGER. ATT JAG SKA LITA PÅ DIG, OM OCH OM IGEN. MEN JAG BÖR SÄTTA MIN GRÄNS. INNAN DU TAR LIVET AV MIG PSYKISKT. JAG ÄR UPPRIKTIGT SAGT HELT FÖRLAMAD. OCH DU SKA INTE FÅ STÄNGA IN MIG I MIG SJÄLV. JAG KAN SKRATTA MED DIG. OCH JAG KAN VARA GLAD. MEN ATT HA DET SÅHÄR. DÅ ÄR DET INTE ENS BRA. JAG TÄNKER INTE VARA RÄDD FÖR NÅGONTING. JAG SKA SKÄRPA MIG NU. OCKSÅ SKA DU FÅ FÖRSTÅ VILKEN ROLL DU VERKLIGEN HAR I DET HÄR NÄR DU INTE ÄR INOM MIG MER. JAG TÄNKER INTE FINNAS TILL. OCH ALDRIG HJÄLPA DIG IGEN. DU FÅR FANIMIG SKYLLA DIG SJÄLV.

OCH DU SKA LÄSA IGENOM VARENDA RAD. OCH DÄRIBLAND SKA DU LÄSA MELLAN RADERNA. DU SKA LÄSA. OCH TA IN VARENDA ORD JAG SÄGER TILL DIG. OM DU SÅ ALDRIG HAR LYSSNAT. SÅ GÖR DET NU. FÖR DET ÄR FAN FÖR SENT.

ÅÅÅÅÅH. Jag orkar inte! Det är ganska tydligt att jag inte mår som jag ska. Det är så jävla jobbigt överallt. Jag hatar att vara sjuk. Jag vill inte vara sjuk på ett bra tag nu. Först blir jag dunderförkyld och illamående första dagen i Turkiet. KUL. Nog för att jag inte blir frisk där. Utan jag blir ännu sjukare när jag kommer hem. Hostar som en kråka hela tiden och snorar mängder. Nu är mesta del av snoret borta men nu har jag rethosta så jag hostar så mycket tills jag köjs (för er som inte vet vad det betyder, eller så är det jag som har stavat fel. Läs ''håller på att spy!!!''). Och nej, jag mår egentligen inte bra. Det är så himla mycket runtomkring mig och precis överallt. Var jag än kommer så mår jag inte riktigt bra.


Och jag har märkt att jag är alldeles för stressad i skolan och mitt ''hemmamående'' gör det inte alls mycket bättre. Jag är liksom inte lugn någonstans. Jag sover dåligt och jag har börjat äta dålig. VARFÖR? Jo, för jag är inte jag. Inte nu. Och inte idag. Jag tror jag aldrig har mått såhär. Och den senaste tiden har jag varit sjuk rätt ofta. Eller inte så ofta. Men jag har varit sjuk väldigt, väldigt länge då jag väl har varit det. Och hypokondriker som jag är, tror att jag har livshotande sjukdomar runtomkring mig hela tiden. Eller det har jag ju. Men som finns inom mig. Och det är en sån jävla jobbig stressfaktor det också. OCH NU. Har jag troligtvis drabbats av magkatarr eller magsår. Något utav det är det i alla fall. Jag tvingade mig själv att gå på skolan i morse, för idag har vi typ den riktiga skoldagen med massa ämnen och sådant. Trots att jag höll på att kräkas i morse så gick jag. För det skulle visst gå över om jag var lugn. Men så var det inte alls. Jag gick på min första lektion, kreativt skrivande. Allt gick relativt bra tills att jag skulle börja skriva på vår uppgift. Jag började kallsvettas. Fick yrsel och mådde apilla. Så jag kunde inte hålla mig och sprang till toaletten och gjorde min grej (men det kom upp ur munnen i stället för den vanliga metoden). Och nu är jag hemma. JÄTTEKUL. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer. Jag vill inte få frånvaro. Och jag kommer få det tills att pappa kommer hem och sjukanmäler mig.

Så svårt som det har varit idag har det nog aldrig varit på riktigt länge. Idag har jag varit med om kanske den värsta dagen i mitt liv. Jag har i alla fall rätt när jag säger att jag har smakat på att bli krossad på riktigt. Och jag har blivit helt galen. Så snart vänder jag in i mig själv. Allt är så himla jobbigt. Och jag är ledsen. Ingenting är nästan bra. Saker som inte har med mina vänner eller Simon att göra, utan på lite annat håll. Jag är nästan rädd för att leva bara för idag. Typ på grund av massa konstiga saker som händer. Och jag känner inte igen människor som jag har levt med i hela mitt liv. Jag hatar nästan skolan. Jag hatar att jag ska börja där igen. Jag hatar nästan alla Sundsvallsbor idag. För minsta lilla skulle jag egentligen kunna gråta floder. Mina ögon svider som om jag inte har sovit på flera dygn. 

Jag blir så jävla arg på människor som aldrig kan stå för vad de tycker. Och jag säger inte att det beror på att de flesta av dem är svenskar. Men jag blir arg. Och om jag säger att det är för att de är svenskar utan att låta eller vilja vara rasistisk så är det för att de flesta är så jävla rädda för vad de egentligen tycker. Och jag hatar det. Jag ska aldrig mer bry mig. Eller någonsin säga någonting om något som blir till världens kalabalik. För jag blir så himla arg över att det ramlar ut ord ur munnen på vissa personer. Men när det är öga mot öga, tand för tand. Så blir de nästan som förstenade. Och det gör mig så jävla förbannad. För i den här jävla staden verkar det som om man inte får tycka vad man vill. Och tycker man inte som det där förbannade statusgänget så är man ungefär hatad. Och jag hatar statushoror. Det är så jävla orättvist. För en stund sedan satt Simon och jag och fikade. Då läste jag Sundsvalls Tidning, och det stod om mobbning. ''Antingen är det början på en dröm, eller en fortsatt mardröm''. Och förstår ni att vissa människor blir så himla mobbade. Och vissa blir osynligt mobbade. Och det gör förbannat ont för de som är utsatta. Att en lärare hade sagt ''Det är offrets fel att de blir mobbade''. Då undrar jag mest ''Vad fan''. Och det är precis det som jag menar när jag säger att människor är rädda för att konfrontera när det är på riktigt. Visst är vi djävligt bra på att säga ''Ja, jag tycker också det. Fan vad hon är störande. Hon tror att hon är något'' och alltid finns det en som är starkast utav dessa struntpratare. Och när den här ''störiga tjejen'' ställer alla mot väggen så är det bara den starkaste som vågar stå upp för sitt struntprat. Och då får hon aldrig något medhåll. För resten av dem står som fågelholkar som om de vore oskyldiga. Bara när den ''störiga tjejen'' inte kan höra. Så får den starkaste massor av medhåll. Och ni som gör så, ni är så himla svaga. Varför tror man att man kan vända någon ryggen och sedan tramsa runt som om allting är helt problemfritt. Och framförallt forsätta med struntprat utan ansvar. Fan ta er. Och förresten, jag funderar så jävla mycket på att lösenordsskydda min blogg. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag är arg. För jag är arg, så himla arg.

Eftersom att vårat hus har varit upp och ner-vänt den senaste tiden. Så kunde jag inte låta bli, så jag har storstädat hela huset. Ungefär i vartenda hörn. Så nu hoppas jag mamma och pappa blir glada. Ibland är jag en snäll dotter! Och må det vara så också, när mina föräldrar alltid är snälla. 

Men nu hade jag helst velat krypa ner i sängen med en bärbar dator i stället för den här pensionerade datorn som är så himla seg. Så jag tänker skriva en önskelista. (Till mig själv, så allt detta ska jag köpa själv). Och en lista med det jag vill hinna med i höst. Fast allt det här har jag bara råd med om jag får jobb. Så jag tänker i den banan nu.

• En bärbar dator.
• En fjällräven till vintern. Nej. Ingen ful, tjock, michelinjacka. Hehe.
• En iPhone-fakking-4. Kommer att kunna köpa i slutet av september, på riktigt. Hehehe.
• En skinnjacka från Jofama by Kenza. Vinterkollektionen typ. Eller något.
• Pierca en septum.
• Åka till Stockholm.
• Se Håkans sista spelning i Stockholm 9:e september.

Okej. Det var ungefär allt hittills. Nu har jag bara panik över pengar (en tusenlapp). Arg. Och är ledsen. För jag, hm... jag kan inte avslöja. Men jag får damp i alla fall. :( :( :( :(

Okej. Jag undrar hur länge ni kommer orka med mig och mitt jävla tjat. Men jag vaknade upp som världens olyckligaste idag. Jag har gråtit floder och jag inser att jag behöver fan lappa ihop det här innan det går sönder ännu mer. Jag ska lägga mig ute på balkongen och sola tills jag blir en stekt baconbit. Och jag ska lyssna på musik så hela kvarteret kan lyssna med mig. Också skiter jag så mycket som i resten. Jag hatar världen.

Bara för att jag är så arg och hatisk nu så ska jag skriva en hatlista. Och sedan när jag kanske börjar få dåligt samvete för allt hatande så tänker jag skriva en älsklista. Om det ens finns något som heter så.

Okej. Jag hatar...

När människor aldrig någonsin hör av sig. Jag hatar när människor är så oärliga. Jag hatar när människor som man vill vara med avvisar en på ett långvarit sätt, och tror att man inte märker. Jag hatar när människor tror att man inte märker att de är rasister. Jävla as. Stå för vad ni är. Jag hatar att vara hungrig. Och törstig. Jag hatar Sverigedemokraterna. Jag hatar när människor inte håller sina löften. Jag hatar att se människor i ögonen för länge om jag inte känner dem riktigt. Jag hatar när pappa stänger av datorn fast han vet att jag sitter där. Jag hatar fördomar. Jag hatar alla som tror att svenskar är oskyldiga på allt. Jag hatar attentionwhores. Jag hatar människor som tror att jag bryr mig om vad de säger. Jag hatar människor som tror att de ständigt har rätt. Jag hatar arroganta människor. Jag hatar människor som hetsar upp sig för ingenting. Jag hatar människor som utnyttjar. Jag hatar människor som är otacksamma. Jag hatar människor som inte hejar som egentligen borde heja. Jag hatar människor som inte hejar eller säger hejdå till ett ställe de kommer till. Jag hatar när människor rapar vid matbordet. Jag hatar ungar som inte lyssnar och tror att de bestämmer. Jag hatar otrevliga säljare. Jag hatar människor som tror att de vet allt. Jag hatar särskrivning. Jag hatar stavfel. Jag hatar när människor anser mig som en jävla besserwisser för att jag kan påpeka stavning. Jag hatar själv besserwissers så jag skulle aldrig vara det. Jag hatar matte. Jag hatar att räkna matte. Jag hatar min mattelärare. Jag hatar när människor låter en vara utanför. Jag hatar människor som bara ringer när de inte har andra. Jag hatar oplanerat. Jag hatar att sommaren snart är slut. Jag hatar att jag inte har några killar i min klass. Jag hatar att jag inte går på Haga längre. Jag hatar ouppdaterade bloggar. Jag hatar när min Spotify-tid rinner ut. Jag hatar alla som läser det här och tänker ''fan vad löjlig hon är''. Jag hatar människor som pratar öppet om deras jävla sexliv. På stan till exempel. ''HAN TOG MIG I SKETHÅLET IGÅR!!''. Jag hatar lillgamla människor. Jag hatar människor som tror att de är coola för att de dricker kaffe. Jag hatar grupptrycksrökning. Jag hatar själviska, snåla, giriga människor. Jag hatar malliga människor. Jag hatar de som förändras för nollor. Jag hatar filmer utan handling. Jag hatar de som ljuger om deras jävla statistik på bloggen. Jag hatar när man har över hundra läsare och när man har frågestund frågar ingen något. Jag hatar att vissa verkar rädda. Jag hatar att jag ibland är så himla snäll. Jag hatar att man anses som dum i huvudet så fort man säger någonting ''dumt'' om Sverige. Jag hatar när iPoden visar noll procent batteri. Jag hatar de som pratar oavbrutet om någonting som är en fis i rymden. Jag hatar de som bara pratar om sig själva. Jag hatar egocentriska människor. Jag hatar när man behöver någon som lyssnar och jag säger något som jag varit med om och den personen svarar mig ''Ja, men alltså det har hänt mig med och då.'' Och börjar prata om sig själv. Jag hatar när man gråter och människor bara stirrar. Jag hatar när jag läser i tidningen att ''Jag blev nerslagen på stan, och alla bara tittade.'' FAN, GÖR NÅGOT. Jag hatar när unga människor dör. Jag hatar när människor är otrevliga helt utan anledning. Jag hatar när människor nonchalerar och ignorerar. Jag hatar att jag inte kan träna på grund av min sjuka. Jag hatar att människor tror att jag är elak fastän jag är jättesnäll. Jag hatar när människor har haft en blogg i typ, en vecka och skriver sedan ''frågestund''. Det finns inget att fråga. Jag hatar när bloggare/bloggerskor skyller på läsarna för att man är dålig på att blogga. Jag hatar omogna föräldrar som suger på att argumentera som en vuxen. Jag hatar när människor tar varandra i Second hand. Lol. Jag hatar frågan ''Vad ska vi äta idag? Kan du göra mat...?''. Jag hatar det aktuella ämnet om att vi ska flytta söderut. Jag hatar människor på Facebook som har över tusen vänner och på varenda bild så gillar 500 en helt random bild. Man ba ''Jaha, Ronaldo gillade hennes bild''. Lol. Jag hatar när människor böjer på benen och putar ut med rumpan de inte har, bara för att den ska se ut och vara stor på bilder. Jag hatar den ställningen. Jag hatar ''Shit happens''. Jag hatar ''Puss på dig''. Jag hatar att bli provocerad. Jag hatar mobbning. Jag hatar mobbare. Jag hatar när man försöker hjälpa någon och de inte tar emot ens hjälp. Jag hatar ciggbilder. Jag hatar ''Woop woop'', så jävla uttjatat. Jag hatar att på varenda utlandsresa så gör Kenza hoppbilder, uttjatat. Jag hatar svikare. Jag hatar att bli falskt anklagad. Jag hatar att bli missförstådd.

Nu har jag hatat klart. Och nu är det ungefär hela världen som hatar mig efter den här listan. Nu väntar jag på alla arga kommentarer.

Åååååh. Hjälp mig. Någon, i alla fall. Jag hatar den här torsdagen, och precis när jag skriver det här så slår det mig att under skolperioden så var jag också deprimerad varenda jävla torsdag. Jag är jättearg. Ledsen. Och hatar hela världen. Jag hatar till och med dig som läser det här. Jag är irriterad på dig. (Okej, förlåt jag skoja.) Men ungefär så känner jag. Lite shopping skulle göra mig glad. JA, för jag är ju en jävla shopaholic. Också kom jag på att jag inte alls har några pengar. Nu börjar det regna också. Wiewie. Vem fan bryr sig. 

Hejdå.

Åh, vad skönt det är att det finns precis en låt som förklarar exakt hur jag känner för just dig. Ditt dumma anus. Och tack för att ni svarade på mitt förgående inlägg. MEN DET GÖR INGET FÖR JAG ÄR ÄNDÅ SÅ HIMLA ARG NU. Okej, förlåt. Ska inte skälla på er, mina fina. 

Har tänkt på det länge, verkligen tänkt
Hur jag skall få dig att förstå hur det känns
Hur jag skall närma mig detta, våga berätta
Släppa, få hjärtat å lätta
Rädd att jag kanske hade läst dig fel
Kan jag säga nu med säkerhet
Att min första instinkt var korrekt
Nu vill jag uttrycka det i klartext
Du är helt klart unik och speciell
Universum är vigt åt dig själv
Från den djupaste platsen mörkaste delen
Av min själ vill jag berätta det här

Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer…

Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas du,
Du får leva med det resten av ditt liv
Att du lever med det i all evig tid

Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar
Du ljög fan bättre än delfinerna simmar
Huvudperson i mina sämsta minnen
Om du var sist på jorden i elfte timmen

Du spela mina nerver ut tills dom brast
En cancer i röven vart jag än satt
Denna här belöningen blir ditt tack
Hoppas att din utförsäkring går snabbt
Att dom skriver idiot i ditt pass
Att du i ditt nästa liv blir en mask
Fan vad jag behövde få detta här sagt
Blir två ton lättare än vad jag vart

Jag har nog inget loppisöga. I alla fall inte idag. Shalony hittade däremot typ, allt. Efter hela Second Hand-turen så åkte vi och handlade, första på Lidl och storhandlingen på City Gross. Och tråkigt jävla nog förföljde vakten oss på Lidl från att vi kom in till att vi ställde oss i kassakön. Och jag blev så himla arg så jag faktiskt sa massa fula saker på holländska (tur man är tvåspråkig) och verkligen hoppades att han skulle förstå. Även om vissa mörkhyade snor saker obetalt så gör svenskar det minst lika mycket. Och jag kan bli så himla arg för det är förnedrande att dra alla över en kant. Som idag, varför skulle vi ta saker? Jag hade jeansshorts, med små fickor. Shalony hade shorts utan fickor och en jävla oskyldig vit tröja. Och pappa hade jeans, linne och kofta. Vi hade en korg där vi la i våra varor. Och frågade till och med personalen om en vara som uppbenbarligen var slut (men vi säkerthetsfrågade ändå).

Och det är banne mig inte så att vi inte har ekonomin så vi kan handla det vi vill ha i hemmet. Låt er aldrig, aldrig förnedras i oskyldigt syfte. Jag hade bara lust att säga till honom och vara oförskämd ''Vi ska inte sno någonting, ditt jävla fetto.'' Men hade jag gjort det så hade han fått ännu mer fördomar av oss mörkare. Jag vet att man inte ska vara oförskämd i munnen, men ibland tvekar jag inte alls. Även om jag alltid fortsätter att hålla det i tankarna.

IT DON'T MATTER IF YOU'RE BLACK OR WHITE. Michael Jackson brukade säga så.

DISS PISS........ Jag maste kopa en ny keps nu!!!!!!! Alla har nu en sadan keps som jag har. Eller, det var en som hade en innan mig! Nu har typ fem stycken en sadan. *GRINARRRRRR!!!* Suck. Kommer bli en ''trend'' som med Sundsvallsbyxorna, moaha. Bajs pa er! Jag hade min fore er och jag ska kopa en i Amsterdam som ingen kan harmas med. HEHehehehe!!! Damp.

Nara, men lite dumt ar det ju att alla ska ha likadana. At bajs.

Arg. Idag är jag så himla arg. Jag blev arg när jag kom hem. Och ännu argare när jag har haft mens i två veckor nu. Jag är bara arg. Är ni också arga? Nu ska jag svälja tabletter innan jag argar sönder.